Rörd – not shaken

Jag är lättrörd. Jag vet att jag kommer gråta. Nu ser jag på bröllopet. Jag vet att jag kommer gråta. Sådan är jag.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

Bröllop i ordboken

I ordboken finns det inte så många ord som tangerar ordet bröllop, och jag ger mig friheten att grubbla lite på vad detta egentligen innebär:

  • Bröllop

Bröllop verkar vara just en sådan sak som är mellan två som älskar varandra. Det är tryggt. Men där står en hel del om bondbröllop och just idag är det kanske det man kan associera med. Nu är det också så att ordet bröllop också betyda motsatsen till äktenskapets ingång, det finns en annan förklaring:  felaktig dubbelsättning av bokstav eller ord! Det är en aning intressant. Jag gillar bröllop mellan okunskap och kunskap, om att inte veta och få veta, att inte veta om en författare och plötsligt upptäcka henne/honom, att uppleva bröllopet i att få vara nyförälskad … ja nu vet jag inte om jag plötsligt förringar orden genom mitt oförstånd.

  • Bröllopsdag

och genast förklarar ordboken detta ord med en annan människas tillblivelse. Barnet som nedkommer nio månader efter bröllopsdagen. Den vinklingen var ett jättekliv över till bröllopet mellan barn och föräldrar. Kärleken där…

  • Bröllopsgäst

Ordboken är krass här – man är inbjuden som gäst – och man sover på vinden. På vinden är det bäddat för bröllopsgästerna (säger ordboken). Jag var genast uppe på min vind… inte en enda där.

  • Bröllopsmarsch

Den tycks vara skriven till bruden. För man kan säga brudmarsch utan att man har skapat oreda i begreppen. Men å andra sidan – det är väl mer jämställt att hålla en marsch för två. Jag tänker genast tango – men jag anar att det har att göra med själva dansen som sedan tar vid då äktenskapet tränas i nödens konst.

  • Bröllopsnatt

Här har det med en slags intimitet att göra. Och här är det märkligt nog bara brudgummen som är nervös för den natten. Här måste jag nog undersöka en aning – vad menar man med det? Aha, brudgum är man bara under den dag man gifter sig. Inte undra på att det är en aning nervöst. Kan det vara en identitetskris?

  • Bröllopsresa

Den går nästan uteslutande till Italien. Italien har en form av en stövel. Det kan vara bra att veta om man förälskad och med ögon för sin kärlek sätter fötterna i Italien. Ja, jag kan tänka mig många resmål. Paris vore ju inte så dumt. Och även om man inte har något franskt språk så är kärleken en aning ordlös. Bröllopsresan kan börja där man står. Man kallar bröllopsresa för smekmånad. Och då är det väl handlingarna som räknas. Att man tycker om varandra.

  • Bröllopsvittne

Skolan har en roll här. Hurra tänker jag. Det är oftast skolkamrater, alltså de från förr, som har hjälpt en med att lägga ihop ett plus ett, som får bli bröllopsvittnen. Tänk om man kunde tala om sådana saker i skolan. Den som är det bästa stödet blir framtida vittnen till bröllop. TJa, varför inte. Vittnet är alltså den som vittnar att det går rätt till för de som ska gifta sig. Man kan också vara ställföreträdande stöd och teaterviska om bruden eller brudgummen kommer av sig – Säg Ja!

  • Slut på orden!

Sen tog ordlistan slut på orden (7 ord blev det om vi inte räknar in ordet BRÖL, för det handlar om det där ljudet som låter kraftigt och brummanden med en slags låg tonhöjd) och jag hänvisas till brud.

  • Brud däremot öppnar för funderingar. 24 ord att peta i.

Jag börjar:

  • Brud

Det är man bara den dagen man gifter sig. Man kan vara en raggarbrud. Men det tror jag inte att man är en endaste dag. Man kan också vara en pangbrud. Det kan man nog också vara under en längre tid och för någon är man en pangbrud för alltid. Det är nog ganska ovanligt.

  • Brudand

Jag trodde först att det var ett litet bröllop mellan två språk, dvs svenskan och engelskan. Brud och and. Men så var det inte. Det handlar mest om en fågel som har vackra fjädrar. Hur brudanden vet om sin prakt är en fråga att ställa sig.

  • Brudborste

Ja, konsekvensen är att bruden är brud en dag och att borsten är en engångsattrialj. Engångsborste? Engångstandborste får nu en ny betydelse. Men brudborsten finns också i blomstervärlden. Då är brudborsten en ensam blomma. Då undrar jag hur länge den står. För brud är man bara en dag.

  • Brudbröd

Men snälla rara ordboken. Brudbröd? Är det bagarens brud och brudens bröst. Men absolut inte. Här talar vi om blommor igen. Kan man inte säga det då. Jag menar skriva det.

  • Brudfrämma

Va? Vad är detta?
Jo här är ordet för den som klär bruden. Tänk att vara en sådan för en dag. Att hålla på med den vackra klänningen, kolla sömmarna, lägga upp och lägga till och så slutligen be bruden kliva ned och i den vackra klänningen. Det kan bara den som inte är främmande göra. Man måste ha en relation och den av värdigt slag för att sätta på en klänning och sätta fram de just precisa skorna!

  • Brudgåva

Ja, det kan man tänka sig att man får dagen efter något speciellt har skett och ägt rum. Här står det att man får pengar och juveler. Jag vet inte om jag tycker att det känns bra. Kanske man kan se det mer jämlikt. Båda får något. Varför inte ett leende och en repris.

  • Därefter är ordboken brutalt realistisk – och avslutar inte alls utan ger sig genast in i ett nytt begrepp.

Det som avbryter allt som skrivs om brud i ordboken är ordet BRUGD. Det är en stor haj som lever av plankton. Det betyder att jag inte skriver mer nu. Jag ska haja läget!

Anne-Marie

som också ska vara källangivande: Min ordbok är den jag alltid går till allra först. Men den är som en gammal vän, jag vill ha just denna bok och den är från 1986 vilket kan betyda en slags tillbakablick på det språkliga. Esseltes bok – Svensk Ordbok. Jag har ärvt den och jag kan inte byta. Jag har fler böcker men det är alltid denna ordbok jag vänder blad i.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 1 kommentar

Lärandet har långsiktiga konsekvenser

Det långsiktiga perspektivet ska läraren och skolan äga. Det kortsiktiga perspektivet har eleven rätt att äga. Just nu kan vara att eleven börjar förstå procenträkningen och vill stanna kvar i detta lärande för att det är just så roligt som att precis ha lärt sig hoppa hopprep. Man måste få vara där man just precis har börjat förstå. Då handlar det om att göra…göra…göra och prata, tänka och göra mer av det man vill och börjar kunna. Det är en viktig del av lärandet. Vi runtomkring måste tillåta ett avstannande och själva se att vi vet att nu och just nu så kan vi ana framtiden. Jag är lite trött på att vi skyndar vidare när vi uppnått våra mål. Elevens avstannande handlar om att begreppa och fördjupa och uppleva en slags tillfredställelse och glädje. Det är månlandningsflaggor som ska sättas ut och där ska man få stå en stund i glansen av den egna tillfredsställelsen.

Anne-Marie

Publicerat i Hinder för lärande, Modellerna, Pedagogiska miljöer, Vetenskap och teori | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lärandet har långsiktiga konsekvenser

Jag ska bekanta mig med Michail Bachtin

… fast om detta vet han ingenting. Jag närmar mig hans ord. Sen får vi se!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter | 4 kommentarer

Skrivande gensvar – hur ger man det?

att jag både ler och skrattar och framför allt njuter av att läsa din text; den har både vingar och tyngd

Det är gensvar. Bakom orden sitter en människa. Utanför människan syns orden. Om detta är vi lika. Oavsett ålder, yrke, identitet. Vi kan språkligt föda varandra. Vi kan också med ett pennstreck sätta punkt.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Skrivande gensvar – hur ger man det?

Skrivandets inre och yttre öga

Jag skriver en hel del. Jag gör det. En slags berättelse jag gör och ger mig själv. Det inre blir med ens gestaltat i det yttre. Jag ser ord jag inte riktigt förstått att jag tänkt ta form framför mig. Jag vet vad jag vill berätta men då jag skriver så formas tanken framför mig, görs åtkomligt och synligt. Ibland förvånas jag över att min tanke fick just detta språk och att formuleringarna blev så som de nu blev. Jag skapar också då det är nedskrivet. Som om pennan i det yttre ger något nytt i det inre.

Jag tror på det medvetna tänkandet kring ett innehåll. Men innehållet kan vara så väl dolt att det inte är medvetet förrän det är gestaltat i någon slags form. Jag tassar in i psykologin och tassar genast ut därifrån. Mitt område är pedagogikens – och jag tänker – skrivandet har alltid en gestaltande förmåga och förvåningen kan ligga där på pappret – va, är det så här jag tänker! Så spännande!

Jag skriver om Vygotskij. Jag tror han förstår mitt resonemang. Han fiskar upp något ur mig. Jag skriver ned något som blir synligt. Sen ler vi ihop. Ibland skrattar vi högt. Sällan lägger vi tillbaka felet i mig – nej – snarare ser vi någon slags morgondag i det som blev här och nu. Men den morgondagen den ligger i Vygotskij. Den ligger inte i mig. Om detta skriver jag.

Anne-Marie

Publicerat i Vetenskap och teori | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Skrivandets inre och yttre öga

Mina egna skolminnen: Spindelnätet

Berättelsen om spindelnätet.



Det var på den tiden då jag gick i skolan. Jag har inga minnen av något slags annat än att jag var på ett slags ”jobb”. Det här var mitt jobb. Det var inte mycket mening i mitt jobb. Innehållet var mest att bli något som jag inte var. Vad det skulle bli av mig det kunde man orda om. Det var skönt att man ordade om det ovanför mitt huvud. Jag hade nämligen helt andra idéer om vad jag kunde tänkas bli. Och som det barn jag var så tänkte jag inte lika långt som de  vuxna.

Jag tänkte mest på nästa rast då jag skulle få lära mig ett nytt hoppsätt i Twist (ett slags gummiband som vi själva gjorde för att vi ville hoppa twist, leken gick ut på att man utmanades att hoppa högre och göra svårare konster och ingen brydde sig om att betygsätta utan man var mer inne på att lära av någon så att man själv kunde göra de där konsterna med finess och egenlycka, sådan var leken). Jag hade börjat tänka på hur svårt det var och längtade genast ut i rastens möjlighet då fröken lade fram ett vitt papper (fröken delade ut för vi var så ingrottade i den passivitet som kunde liknas vid vila inför det stora rasthoppandet) och så fick vi lyfta på locket och ta fram de vaxkritor (låter som 1800tal men jag kan inte hjälpa vare sig min ålder eller min skolhistoria) för att rita det fröken hade bestämt att vi skulle rita.

Fröken ritade på svarta tavlan (jag kan minnas gnisslet med kritorna och hur det ilade i öronen) och så hade hon ritat en slags prick i mitten (ja, barn ni får tänka er att det här är självaste spindeln) och så skulle man dra streck ut från självaste spindeln och ända (kom nu ihåg att strecken från själva spindeln ska gå ut ända….ja… ända ut till kanten på pappret och ni får inte rita på skolbänkarna… men ända ut till kanten) och när det var gjort skulle vi skapa själva spindelnätet. Fröken var så noggrann då hon ritade. Och vi andra följde med spänning hur spindelnätet tog form. Att jag tänkte en aning mer på mitt twisthoppande och utmaningarna jag nyss fått av mina kompisar kan ha stört min koncentration en aning.

Ja, satte igång och ritade mitt spindelnät. När man var klar och fröken tittade upp ur sin rättningshög av böcker så sa hon att det var bra om vi nu färglade spindelnätet så fint vi kunde. Och gärna la in lite färg där det var tomt på färg. Det gjorde jag. Jag målade min bakgrund blå. Det tyckte jag var fint. Min kompis målade med rött. Det var också fint så då prövade jag i en ruta. Den fick bli röd.

När det var dags att samla in alla spindelnät så upptäckte min fröken att jag inte hade gjort precis som hon och som alla andra. Hon tyckte inte om mitt spindelnät så hon sa till hela klassen att Anne-Maries spindelnät är fel och därför får hennes spindelnät inte sitta uppe bland klassens spindelnät.

Jag vet att alla ville titta på just mitt spindelnät men det fick man absolut inte göra. I min värld, men det kan ju vara så att jag tänkte en aning mer på utmaningarna med Twisten så har jag ingen aning om hur fel jag ritat mitt spindelnät. Nej så tolkade inte jag det. Jag var alldeles för liten för att ingå i den fria konsterna. Jag var en människa bakom en skolbänk, med en kritask där kritorna var av vax med en lärare som ville producera en hög med likadana människor. Jag förstod med ens att jag var en slags fånge. Och som fånge utan redskap. Jag visste inget annat än att jag ritat ett spindelnät.

På rasten frågade alla som var intresserade av spindelnät hur fel mitt spindelnät var. Jag kunde inte svara för jag visste inte. Jag trodde det handlade om den där rutan med röda färgen. Mitt i allt det där blåa. Måste ju vara det, tänkte jag. Då ropade de twisthoppande tjejerna – Kom! Nu ska vi göra det där svåra!

Anne-Marie

Publicerat i Misstagen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Mina egna skolminnen: Spindelnätet