Anne-Marie Körling

Alltså – nu måste jag tillbaka till hönan och ägget – men nu riktar jag mig mer mot och till hönan och den där fjädern som gör den där hönan – ATT GÖRA EN HÖNA AV EN FJÄDER!

Ni förstår. Om man inte vet något om hönan eller ägget, vilket som kom först vad ska man då göra med den där fjädern som gör själva hönan. Det blir ju fantastiskt krångligt att grubbla på fjädern om man ska tänka så där om själva hönan och ägget. Kan man överföra samma resonemang kring skalet. Kan man säga ”Inget skal utan ett ägg” och så börja grubbla på varifrån själva ägget kom och om det överhuvudtaget finns någon höna? Jag har tidigare väckt frågan om var Tuppen är och hans roll i det hela. Men som sagt … här finns det möjligheter att från hönshusets tak undersöka förhållandet mellan hönan, ägget och tuppen.

Det handlar dock om perspektiv och att ställa sig en bit utanför och ovanför det hela för att förstå. Det kacklas rätt ordentligt om tuppen i hönshuset – nja – snarare kacklas det nog mer kring frågan var han är över huvudtaget.  Hönorna verkar förvirrade i största allmänhet, men vad ska man säga, de ligger ju på ägg och funderar över vem av dem som kom dit först. Klart att hönan blir konfunderad. Speciellt som hon tror att hon själv la ägget där hon lade det. Jag var väl ändå här först måste ju den stackars hönan tänka.

Jag tänker också – om man har en jättefjäder – då kan man ju inte stå och fundera över om den där hönans storlek. Har man en jättefjäder så måste det ju i konsekvensens namn också tillhöra en jättehöna. Om inte så kan man skapa en jättehöna av den där fjädern. Man bör också beakta att fjädern inte alls har kommit från just den där hönan man fantiserat fram utan från en helt annan höna, ja rent av en annan slag fågel. En helt annan sorts fågel! Så spännande tankar kan man inte tänka då? Vilken fågel kan man inte fantisera fram? Då kan man göra en fågel av vilken sort som helst utan att ha en aning om att man rent kontextuellt hamnat väldigt långt ifrån själva ursprungstänket – om hönan, ägget, fjädern som man inte har en ringaste aning om, och så tuppen som lyser med sin färgprakt och sin frånvaro.

Tänk om det är den fula svanungens dunfjäder?

Då kan man inte längre tala om att göra en höna av en fjäder. Då måste man göra en svan av just den fjädern. Då bör man också genast fundera över om det är en ful svan eller en vacker sådan.  Det hela blir en aning mer komplicerat om man inte tycker om svanar utan tycker  att de är förfärliga. Då måste man beakta att själva upplevelsen av svanen förändrar fjädern.  Man kan förenkla och inte lägga in några känslor kring fjädern och den där svanen, då kan man helt enkelt säga att man gör en svan av den här fjädern. Då man står där med fjädern kanske man tycker att just den fjädern är ful men faktiskt tycker att svanar är vackra. Då blir det väldigt besvärligt att av den fula fjädern göra en vacker svan.

Detta med fjädrar är svåra saker. Men det svåraste är dock de lånta fjädrarna. Det är inte särskilt fiffigt av en liten höna, som dessutom ständigt ifrågasätts om hon kom före själva ägget eller inte, att börja låna fjädrar. Det är inte riktigt bra av hönan om hon lånar en påfågelsfjäder. Ska man låna fjädrar är det kanske klokast att låna fjädrar av någon som har ungefär lika stora sådana.

Om man nu talar om påfågeln (eng. onbird) så finns det också avfåglar (eng offbird). De har fjädrar som de sätter på och tar av. Det kan vara klokt med tanke på att så många fjädrar nu är i omlopp.

Anne-Marie