Min Tranströmer och spindelnätet på den blåsiga bron


Min Tranströmer! Tänk att skriva så själviskt. Göra en diktare till sin. Men jag gör det. I samma stund, dvs, dagligen läser jag min Tranströmer, gör jag Tranströmer till min. Behovet kan liknas vid en vana. Det är samma sak som att ta sin medicin, sin dagliga kopp svart kaffe, läsa tidningstrumpeternas basunerande innehåll, klä mig, borsta tänderna och stå framför spegeln och piffa upp mig och bli människa. Återigen denna morgon, kan man tänka. Då läser jag Tranströmer. En dag blev han min Tranströmer.

Idag läser jag:

”och alla frågetecken började sjunga /… /”

Och med ens så förstår jag hur jag älskar frågan. Jag tycker inte att svaren är så intressanta, har aldrig någonsin tyckt det, jag har älskat frågan och undran, nyfikenheten, förundran, den gapande munnen som synliggör ett häpnande, den vackra frågan, den rörliga frågan… ja, den där frågan som sjunger. Så ser jag på frågan.

Då jag skriver om Tranströmer så öppnas något inom mig. En glädje som jag kan behöva få tillgång till. Jag har sökt upp Tomas Tranströmer och hans hustru Monica. Bara för att tala om dikten och betydelsen och innehållet och … och finner innehållet så stort och så mänskligt varmt.

Så åter till frågans styrka och sång:

Då jag går på bron som sammanlänkar stadsdelarna så ser jag konstruktionerna. De järnbalkar som bär mig och tusentals bilars tyngd. Det blåser hårt och min klänning fladdrar kring benen. Under  bron kastar sig vågorna och kraften i dem kan jag bara ana. Vatten är en kraft, ett element, som ingen egentligen kan råda över. Vi tror det – att vi kan – men vi kan inte. Så tänker jag där jag står. Då ser jag det skiraste av skira. Vindens kraft förmår inte att förstöra detta skira.  Ett spindelnät! Och jag måste ställa mig frågan:

Hur är det möjligt? Hur kan den lilla spindeln ensam konstruera en sådan stilig, enhetlig och fullkomligt genialisk konstruktion, starkare än den bro jag står på? Hur är det möjligt att långt över vattnet, långt ifrån den gröna grenen, mitt i det hårda järnet och asfalten så gör denna spindel ett litet fångstnät som håller för allt utom…

Ja, jag står där med min tillfälliga makt. Jag kan med ett fingerstreck förstöra alltsammans. Jag gör det inte. Frågan jag ställer mig är – hur använder jag mig själv och mina kunskaper?

Frågorna sjunger Tomas Tranströmer!

Anne-Marie

Källa: Tomas Tranströmer ; Dikter, denna dikt C-dur, 1991

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Min Tranströmer och spindelnätet på den blåsiga bron

I allt

Maria Wine:

Måste ned i djupet

för att erövra höjden

måste upp i höjden

för att erövra djupet


Ja, kanske är det så med allt. Shakespeare lät Hamlet uttrycka;


Upp flyga orden

men tanken stilla står

ord utan tanke

aldrig himlen når.


Kanske talar de om liknande saker. Ord med tanke berör djupt och når högt.

Ja, något i denna väg tänker jag om undervisning.

Däremellan handlar det om utveckling.

Undervisande utveckling

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för I allt

Fotografierna idag

Ja!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Fotografierna idag

Learning study – vägen till förändringarna i och inom undervisningen

Detta tror jag mycket på.

Då kommer fokus att hamna kring den samlande lärarkåren och inte den enskilde läraren. Det kallar jag skolutveckling. Där jag fått min utbildning handlar undervisningsutveckling inte om den enskilde lärarens undervisning och om den är fel eller rätt utan mer om den samlande undervisningen och dess innehåll och utveckling.

Jag förstår nu hur jag kan tala om det jag gör och verkar för. Utvecklingen sker för oss alla, och hos den enskilde. Detta som beskrivs är skolutveckling! Detta såg jag då jag utbildade mig i skolor på Nya Zeeland, även i USA och också i SydAfrica. Den att utvecklingen är gemensam. Först då slipper den enskilde läraren såväl rädsla som skam. För dessa är annars bromsklossar i skolans förändringsarbete.

Anne-Marie

Publicerat i Modellerna, Vetenskap och teori, Visionerna | 4 kommentarer

Fotografi – kan säga mer än tusen ord och spegla ett och annat

Det handlar mest om perspektiv och min vilja att vända och vrida på det mesta.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | 4 kommentarer

Fjäderdilemmat – alltså hur ska man tänka kring hönan och ägget

Alltså – nu måste jag tillbaka till hönan och ägget – men nu riktar jag mig mer mot och till hönan och den där fjädern som gör den där hönan – ATT GÖRA EN HÖNA AV EN FJÄDER!

Ni förstår. Om man inte vet något om hönan eller ägget, vilket som kom först vad ska man då göra med den där fjädern som gör själva hönan. Det blir ju fantastiskt krångligt att grubbla på fjädern om man ska tänka så där om själva hönan och ägget. Kan man överföra samma resonemang kring skalet. Kan man säga ”Inget skal utan ett ägg” och så börja grubbla på varifrån själva ägget kom och om det överhuvudtaget finns någon höna? Jag har tidigare väckt frågan om var Tuppen är och hans roll i det hela. Men som sagt … här finns det möjligheter att från hönshusets tak undersöka förhållandet mellan hönan, ägget och tuppen.

Det handlar dock om perspektiv och att ställa sig en bit utanför och ovanför det hela för att förstå. Det kacklas rätt ordentligt om tuppen i hönshuset – nja – snarare kacklas det nog mer kring frågan var han är över huvudtaget.  Hönorna verkar förvirrade i största allmänhet, men vad ska man säga, de ligger ju på ägg och funderar över vem av dem som kom dit först. Klart att hönan blir konfunderad. Speciellt som hon tror att hon själv la ägget där hon lade det. Jag var väl ändå här först måste ju den stackars hönan tänka.

Jag tänker också – om man har en jättefjäder – då kan man ju inte stå och fundera över om den där hönans storlek. Har man en jättefjäder så måste det ju i konsekvensens namn också tillhöra en jättehöna. Om inte så kan man skapa en jättehöna av den där fjädern. Man bör också beakta att fjädern inte alls har kommit från just den där hönan man fantiserat fram utan från en helt annan höna, ja rent av en annan slag fågel. En helt annan sorts fågel! Så spännande tankar kan man inte tänka då? Vilken fågel kan man inte fantisera fram? Då kan man göra en fågel av vilken sort som helst utan att ha en aning om att man rent kontextuellt hamnat väldigt långt ifrån själva ursprungstänket – om hönan, ägget, fjädern som man inte har en ringaste aning om, och så tuppen som lyser med sin färgprakt och sin frånvaro.

Tänk om det är den fula svanungens dunfjäder?

Då kan man inte längre tala om att göra en höna av en fjäder. Då måste man göra en svan av just den fjädern. Då bör man också genast fundera över om det är en ful svan eller en vacker sådan.  Det hela blir en aning mer komplicerat om man inte tycker om svanar utan tycker  att de är förfärliga. Då måste man beakta att själva upplevelsen av svanen förändrar fjädern.  Man kan förenkla och inte lägga in några känslor kring fjädern och den där svanen, då kan man helt enkelt säga att man gör en svan av den här fjädern. Då man står där med fjädern kanske man tycker att just den fjädern är ful men faktiskt tycker att svanar är vackra. Då blir det väldigt besvärligt att av den fula fjädern göra en vacker svan.

Detta med fjädrar är svåra saker. Men det svåraste är dock de lånta fjädrarna. Det är inte särskilt fiffigt av en liten höna, som dessutom ständigt ifrågasätts om hon kom före själva ägget eller inte, att börja låna fjädrar. Det är inte riktigt bra av hönan om hon lånar en påfågelsfjäder. Ska man låna fjädrar är det kanske klokast att låna fjädrar av någon som har ungefär lika stora sådana.

Om man nu talar om påfågeln (eng. onbird) så finns det också avfåglar (eng offbird). De har fjädrar som de sätter på och tar av. Det kan vara klokt med tanke på att så många fjädrar nu är i omlopp.

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten, Barns rättigheter, Modellerna | Etiketter , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Text om mig?

Någon håller på att skriva en text om mig. Jag fick ett utkast. Det är jättesvårt att läsa en text om mig. Jag är ju liksom utanför hela sammanhanget. Jag läste om mig själv som om jag vore någon annan.

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Text om mig?