Avgjort viktigt detta. Vem är källan? Var är den? Hur kommer det sig att just den blev en källa? Hur använder vi källan? Vad menar vi med kritisk? Hur ser källkritik ut? Vilket är syftet? Kolla Källan, varför då?
Frågorna ska vara många. Jag kan konstruera fler frågor kring dessa undervisningsuppdrag och ansvarsutbildare vi lärare är. Detta viktiga moment ska in redan i … vågar jag säga förskolan? Jag prövar att göra det.
Jag tänker mig en progression så här:
L Ä R A R E N S M E D V E T E N H E T
Vi måste börja med profession. Lärarens medvetenhet. Den är a och o. Det betyder inte att läraren måste veta mer om källan än eleven men läraren måste medvetet ställa reflekterande frågor om källan och förhålla sig kritiskt till dem.
Kritik betyder inte avvisande, argt, förnekande eller något åt det hållet. Kritik handlar om att göra värderingar, förstå syftet med varför saker och ting förmedlas just då och i den form som det presenteras på. Kritik handlar om att ställa sig frågande och diskuterande. Genom en lärares förhållningssätt lär sig eleverna. Genom en lärares omedvetenhet lär sig eleverna också. En lärare kan väckas in i medvetenhet genom en elevs frågor. Och det är ett nyttigt uppvaknande. Elever som frågar stör inte undervisningen, de påverkar den.
Så Kolla källan och källkritik betyder att läraren själv kan ställa sig frågor:
- medvetandegör jag mina frågeställningar för eleverna?
- synliggör jag mitt förhållningssätt till källor?
- syns min kritiska hållning i den dagliga verksamheten?
- hur inkluderar jag källkritiken i undervisningen?
- hur talar jag om det flöde av information som omger oss?
- vad vet jag om elevernas kunskaper?
- hur utvecklar jag min förmåga att såväl ställa mig kritisk som att skapa ett förhållningssätt så att detta inkluderas i min undervisning?
- varför bör jag vara kritisk?
- hur ser det ut från avsändarhåll?
- kan vi tänka oss en levande diskussion om vem som vill mig något och varför?
Jag tänker mig en progression:
ALLTID TALA OM FÖRFATTAREN – ILLUSTRATÖREN – FOTOGRAFEN – KONSTRUKTÖREN
Varje bok vi läser ska vi tala om författaren. Varje bild vi tittar på ska vi tala om fotografen. Vid varje illustration ska vi tala om illustratören och konstnären. Det är att föra in de avsändande. Jag gör detta mycket medvetet. De som sänder in till oss ska få kött och blod. Då jag relaterar till texten gör jag det också medvetet: Författaren xxx har valt att, illustratören xxx plockade nog fram detta ur texten och valde att illustrera just detta… jag undrar om illustratören xxx fick texten först eller om författaren xxx fick illustrationen att skriva om. Jag talar aldrig om boken vi läser. Jag talar om Astrid Lindgrens bok Pippi Långstrump. Jag undrar alltid om Astrid Lindgren kände illustratören Ilon Wikland då hon … Varför skrev hon om Ronja Rövardotter?
Matematikboken kan stå exempel för all den kurslitteratur vi använder oss av i skolan vars författare vi döljer genom att inte tala om dem. Låt oss tänka att vi har en årskurs fyra som har fått en matematikbok. Bara den kritik vi bör utveckla till just detta val av matematikbok. Hur gjorde vi lärare? Varför valde vi den här? Vad gjorde att vi valde just denna bok? Vilka val hade vi att göra? Mellan vilka böcker stod valet? Vad visste vi lärare om författarna bakom matematikboken? Vilken teori omsluter matematikboken? Hur ska eleverna förstå samspelet med andra författare av matematikböcker? Vad väljer man att illustrera i en matematikbok? I vilket syfte? Vad behöver eleverna få veta om de val vi har gjort? Vet eleverna om att det finns andra matematikböcker?
Den kritik vi kan utveckla handlar om att kanske ta två matematikböcker och utveckla samspelet mellan dem? Hur väljer författaren xxx att åskådliggöra skala och hur gör författaren UUU att göra samma sak. Skillnader och likheter? Vilket språk är lättast? Vilket språk är tydligast? När gavs matematikboken ut? Vad gör utgivningsdatumet med innehållet? Betyder utgivningsåret att boken är mer aktuell? Hur vet vi i så fall detta? Vilket är förlaget? Vad betyder ett förlag? Är boken översatt?
Ur ett demokratiskt perspektiv är det ju rimligt att få veta något om den bok man väljer att undervisa med och tillsammans ur. Jag ser författarna som medaktörer, konstnärerna som medaktörer och tycker därmed att de ska bli omnämnda och diskuterade som verkliga insändare i våra klassrum. Då vi talar matematik med våra elever bör vi kanske säga att ”den här matematikförfattaren xxx har valt att lösa problemet på detta sätt” och hålla ett medvetet perspektiv om att texten är avsänd.
A V S Ä N D A R A N S V A R O C H M O T T A G A R A N S V A R
Undervisning om ansvaret om texten, fotografiet, bilden, illustrationen, teaterstycket är viktigt. Detta modellas tydligast och bäst genom att undervisa ansvar om elevernas egna texter. Elevens skrivande är ett avsändarskrivande och frågan är om det ska vara endaste en som ansvarar för mottagandet. Om jag som lärare är den enda läsande mottagaren tycker jag att vi har förvaltat skrivandets konst felaktigt. Den enda gången jag är ensam mottagare av en text är då jag är försändelsens mottagare, alltså att eleven skriver ett personligt brev till mig eller ansöker om ledighet och jag är den som kan besvara den förfrågan, i övrigt är texter, sagor, dikter i – antingen en process eller i en publicering. Är texten i publicering är jag och klassen, föräldrarna och alla de andra mottagare av texten, är texten i process är kamraterna gensvarare, frågande, stöttande och medaktörer och jag som lärare likaså. Så ser jag på textproduktion. Texterna ska ha en mottagare. Om jag är mottagare till en text är jag en ansvarig mottagare. Jag bör alltså….
återkommer…. ska fika och tänka…
F R Å G O R
Vi lärare ska vara tacksamma att eleverna ställer frågor. Alla frågor elever ställer är frågor som pekar på deras vilja att lära. Det är kanske ibland så att vi ställer oss aviga, blir störda, tror att frågorna är menade att skada undervisningen, men alldeles för ofta är det mer frågor av det slag att de är just undrande, något kritiskt fundersamma, frågor som mynnar i att eleven vill förstå eller kanske ifrågasätter. Om vi tar emot dessa frågor som just detta är vi också i färd med att fundera i kritiska banor tillsammans med eleverna. Jag är rädd för det klimat där eleven ställer frågor men får uppleva att frågorna inte besvaras, lyfts fram utan mer stör läraren och tas emot som kritik på undervisningen. Jag tror inte att det är så… däremot tror jag att det kan utvecklas till att bli så.
Jag har undervisat om källkritik i många, många år. Mina elever ställer sig undrande om de har haft mig som lärare. Denna undran ska utvecklas och utmanas, uppmuntras och undersökas.
F R Å G O R S O M U T V E C K L A R
Det kan också vara en källa till glädje att veta något om källan.
Jag uppdaterar detta inlägg senare idag, nu är klockan 07.00 och jag måste avsluta… Det är också en slags källa. Tiden, avsändaren, platsen. Ni är här på min blogg, detta inlägg är skrivet mellan 06.00 och 07.00 och det är jag, Anne-Marie som sänder detta.
Anne-Marie
