Broar är broar också då de speglas, tänker Anne-Marie Körling, hösten 2008
Bro tar en sväng över djupet, funderar Anne-Marie Körling, våren 2009
Detta fotografi är det vackraste jag tagit - jag har skänkt det till min son - Anne-Marie Körling 2006
Vilsamma vatten, tänker Anne-Marie Körling som fotograferar alltsammans, 2008
Det är jättekul att Lärarnas Tidning fått pris. Det är en god lärartidning med en intressant diskussion och fördjupning. Jag känner mig också lite stolt. Jag skriver krönikor här. Nästa krönika handlar om något rörligt. Kommer nästa fredag!
Anne-Marie
Anne-Marie Körling tänker; Man måste hänga upp sig på någonting! 2008
Vygotskijs teorier har inspirat läroplanesn, Lpo-94, kunskapsyn om det praktiska och dagliga lärandet i skolan. För att förverkliga intentionerna behövs ett samtalande som genomsyrar skolans hela organisation kring den kunskapssyn vi äger såväl enskilt som kollektivt.
Lärare behöver tid och plats att utveckla sina tankar och möta andras funderingar inom skolans verksamhet. Vygotskijs teorier belyser och förstärker det sociala samspelet mellan individer och bör skapa medvetenhet kring för det lärande samtalet i klassrummet, mellan elever, mellan elever och lärare, och givetvis samtalet mellan lärare och lärare och självklart inkludera ledare, skolutvecklare och alla andra inom skolvärlden och utanför den.
Lärare har också behov och behöver samma utrymme för de lärande processer som finns i ett kollegium. Den inre monologen blir inom ramen för ett gemensamt fokus ett yttre samtal och i ett socialt sammanhang.
Denna text skrev jag för många, många år sedan… som ett slags önsketänkande. Väl genomförda pedagogiska samtal där grundtonen är generös, lyssnade och vågande, kan skapa skolans viktiga VI!
Anne-Marie
Anne-Marie Körling tänker "skolpennan i all ära"
Det finns inga rätta eller felaktiga svar, det finns mängder av fruktbara funderingar, tänkte jag då jag skrev pedagogiska frågeställningar till lärare.
Anne-Marie
Det fanns trehundranågonting på detta ord då jag sökte på Google. Jag trodde i min ordfantisering att jag uppfunnit ordet. Jag tycker om versalerna då ungar läser och vill läsa. Jag tror på valmöjligheterna. Då barn skriver manuellt så skriver de ofta versaler. Det tycker jag är fint. LISA! MAMMA! PAPPA! och så något litet annat ord som lyfts fram och görs större.
Modella - TEACHING BY DOING min lilla påhittiga parafras - och liten skriver in sig!
eleven skriver kring arbetet MITT SÅR - körling undervisar
Det gör väldigt ont! Elevgensvar och egna uttryck - MITT SÅR Anne-Marie Körling
Jag skrev en storbok för några år sedan. Den boken heter MITT SÅR (Bonnier Utbildning). Jag vill lyfta fram det där som ungar grubblar på. Plåstret som omsorgshandlingar och möjliga ordplatser.
Mitt sår hör samman med hur ungar upplever sina skador. Det är stora saker att ha ett sår. Det är väldigt omsorgande med ett plåster. Skriv om dina favoritskada lyder undervisningens möjlighet. Här är jag med en klass jag inte känner alls, jag läser och interaktiverar med min storbok. Undervisningen omslut av mycket samtal. Därefter fick eleverna – en årskurs trea – måla och skriva om sina egna sår. Arbetet angår eleven. Det skrivs och tänks kring såret. Det skapar också samtal om orden som beskriver kroppen. Ankeln, hälen, hålfoten, pekfingret, smalbenet, axeln, kindbenet… Och så involveras eleven med känseln, sig själv, minnet och skriver och beskriver såväl skada som ärr. Jag har gjort denna undervisning flera gånger och med flera klasser, för flera åldrar. Jag har ingen svårighet att skriva om mitt ärr på kinden. Jag fick det då jag var liten, liten.
TEACHING BY DOING – Här är min berättelse:
Jag var liten, liten en gång för länge sedan. Jag hade mina röda lackskor på mig, och de vita strumporna räckte precis upp till knäna. Klänningen var fin. Jag skulle till Stockholm och äta lunch på restaurang med min pappa. Det var dagen för finbesöken. Spagettin skulle serveras och jag skulle lära mig äta spagetti så fint att jag kunde äta bland människor på restaurang, sa min pappa. Jag hoppade upp och ned på trottoarkanten. Trudiluttade någon liten sång. Det rann en vattennil mot den plopp-plopp-plopp-brunnen. Jag stannade upp. Jag ville se hur långt ned själva pluppet kom. Så jag tog en sten och kastade ned i brunnen. Det lät när stenen dunsande mot brunnsväggarna och så… plums! Långt därnere plumsade stenen ned. Jag satt på trottoarkanten. Den var ungefär 15 cm hög. Plötsligt ramlade jag framåt. Jag ramlade från liten höjd rakt ned mot brunnslocket. Det svartnade för ögonen. Jag minns bara att pappa tog mig under armarna. Blodet sprutade. Pappa bar mig till den lilla läkarmottagningen som jag inte vet var den fanns. Läkaren och sköterskan var stränga. De tyckte inte om att barn grät och blandade tårarna med blodet.
– Här behövs det sys … ungefär 583 stygn! sa doktorn argt.
Det tyckte jag var läskigt. I själva verket sydde doktorn fem stygn. Dagen slutade med en blodig klänning, smutsiga vita strumpor och dammiga röda före detta rena lackskor. Det blev ingen spagetti i staden. Men det blev en storstrutsglass och servettorkande av tårar och smuts. Jag hade ett sår. Det vårdade jag. Till slut blev det en historia.
Anne-Marie
Elevarbete kring storboken MITT SÅR. Det gör riktigt ont.
Fotens sår - elevgensvar på undervisningen kring Storboken MITT SÅR, A-M Körling
Ordet vidsyn omsluter jag med något vackert. Märkligt nog är det omslutet av såväl negativa och positiva ord i min ordbok.
Vidsyn förklaras med förmåga att förstå och godta många olika nya och omstridda företeelser p.g.a erfarenhet, fantasifullhet. Ordet vidsyn kopplas ihop med tolerans. Tolerans är ett vackert ord som jag ska ordbokspromenera in i. Men det negativa vidsyntheten hör ihop med uppfostran. Man får inte släppa sina ungar vind för våg och anta ett vidsynt perspektiv på deras framfarter. Jag blir lite förvånad. Jag går genast och kontrollerar tryckår. 1986. Jahaja! Det är klart att synen på barn är en aning stramare då. Nu finns det lite större krav på vidsyntheten också då det gäller barn – vi har exempelvis barnkonventionen och en ny (gammal) läroplan som kräver generösa vidsynta vuxna.
Tolerans; ordboken beskriver ordet; respekt för andras (avvikande) åsikter och beteenden trots att man ogillar dem. Jag tänker… måste ordboken skriva det i negationer? Tona ned det avvikande och lyfta fram det generösa i ordet… så skulle jag skriva.
Ja, ja!
Ordböcker är trots allt den slags karta. Idag är jag inte överens med min ordbok.
Anne-Marie
