FantasiCV till Kiwiskola!

Läste på din blogg och fantiserade iväg och såg dig som lärare/rektor på din egen Kiwiskola.
Då tänker jag skicka in mitt CV för att se om jag kan få anställning på skolan.
Bara en fantasitanke, en fantasiskola, ett fantasiCV men ändå,
vad roligt det är att fantasifantisera!

DSC_0006DSC_0006DSC_0006Jag har visioner om lärandet. Jag tycker ibland att dessa visioner handlar mer om lärande rättigheter. Jag har visioner om skolan där taket är borta och fönstren är vidöppna. Jag har visioner om eleverna och demokratin och lärandets kraft som bygger på principen dela, SHARE, och lärarens tydliga uppdrag och gestaltande av undervisningens fokus. Jag tror på det lärande som betyder att vi kan förvalta vårt lärande rum och det samspel vi lärare måste få till stånd – att verkligheten kräver nytänkande, företagande, kreativa lösning, visioner och mod!

Så skicka in ditt fantasiCV… vem som blir rektor för skolan? Inte blir det jag. Jag vill stå mitt i klassrummet.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Visionerna | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Vill!

Jag vill ha ett nytt hus. Det huset ska vara stort och rymligt. Det ska vara fullt ut tekniskt. Jag ska bara kunna trycka på knappar. Knapparna ska förändra ljusinsläpp, korrigera mörkret som faller ut över alltsammans, fokusera på rätt saker.

Jag vill ha ett nytt kamerahus!

Mitt kamerahus ska jag möblera med allt och alla. Det ska finnas små bord för små samtal, stora dukade bord för fester, där ska porträtten hänga eviga över salongsmöblerna, där ska detaljerna skärskådas, tingen besparas och besjälas, där ska ljus och skuggor byta plats, och där ska kvadratmetrarna breda ut sig över tid och otid, platser och vrår.

Anne-Marie

Publicerat i Ordförrådet, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vill!

Följas åt!

FÖTTER - TVÅ AV SAMMA

Följsamhet - mina fotavtryck följs åt! Anne-Marie Körling

Följas åt! Det är så vackert att tänka så.

Följas åt!

Jag är ensam.

Därför ser jag de som följs åt på avstånd.

Jag följer med blicken och ser hur den ena följer den andra, och så byter de som följs åt med att följa varandra. Någon följer den andra in i en affär, den andre följer den andre in i något äventyrligt, två följs åt in på ett Stockholmsfik och beställer in två jättestora koppar kaffe och sitter intill och surplar i sig. Alternativt så sörplar de i sig kaffet. Det beror på hur de vill stava ordet. Det kan hända att de blir lite upprörda över hur ordet är stavat och argumenterar en aning om det. Men trots att de stavar sig igenom olika så följs de åt en bit på livsvägen. All stavning till trots.

Jag ser på följsamheten. Mina fötter följs alltid åt. Tur är väl det. Om inte skulle det bli en mycket märklig promenad runt mina vatten. Dessutom kan man tycka att detta inlägg inte är särskilt följsamt allts. Vad vill människan? Det enklaste svaret är att jag följer mina infall. Och har roligt. Det är följer automatiskt med. Jag följer nog inte upp detta inlägg. Uppföljningar i all ära!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten, Ordförrådet | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Jag lärde mig något nytt klockan 07.03

BILJETTLUCKA krackelering

Körling

Jag lär mig hela tiden nytt. Klockan 7.02 lärde jag mig något nytt om hur att göra då man publicerar  bilder och fotografier här på hemsidan. Igår klockan 14.23 lärde jag mig en annan sak som jag behöver kunna då jag bloggar och läser andra bloggar. Det var en stor sak för mig, men en oändligt liten sak för alla andra. Jag struntar i att alla andra kanske redan kan och vet. Jag ser och förstår hur jag själv är lärande. Jag prövar mig fram och så vips faller en slags förståelse också in – till och med en lättnad. Jag kan också!

Jag tror man lär sig bäst om man prövar. Man prövar ju ofta något man redan sett att andra kan. Jag tycker nätet är en tillåtande och utforskande plats att pröva på. Nu kan jag två nya saker. Dessa kommer inte att förändra mitt liv. Men jag kommer att få det lite lättare och roligare.

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten | 2 kommentarer

JAG! och JAG! Vi två!

DSC_9183 Det finns inget ”på låtsas”. Ett barn skapar inget på låtsas. Det lilla barnet skapar på riktigt. Först ser jag en bokstav. Den lilla skriver en bokstav. – Jag skriver, säger treåringen. Det är på riktigt. Jag följer pennans omsorg om bokstaven. Men strax är det inte längre en bokstav utan mer en krumilur. Krumiluren har ett namn och är en liten… som är snäll.

Jag ser ett skapande och ett gestaltande. Det är en ynnest att få sitta intill. Den lilla pratar med sig själv, med mig och med det som kommer fram på pappret. Dialogen är inte mellan två. Dialogen är mellan tre eller kanske flera:

  • Dialogen med pappret som är tomt
  • Dialogen med det egna självet och tanken
  • Dialogen med mig som aktivt deltar, ser och lyssnar alldeles intill
  • Dialogen med det som blir på pappret och som får ord och tankar
  • Dialogen mellan oss två som tittar på pappret med det som blivit synligt där
  • Dialogen mellan oss två om det som ännu inte syns på pappret
  • Dialogen mellan den som gestaltar något och det JAG! som gör detta.

Den lilla tittar upp på mig, pekar med tydlighet mot sig själv. Säger:

– Det är JAG! JAG är det!

och jag kan inte annat än att böja mig för denna tydlighet. Gränsen är dragen! Den är mycket tydlig. Den kräver något av mig. Mitt JAG!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Totalt solo i singelriket

DSC_9204

Ensamheten blir större på offentliga platser. Det fascinerar mig. Här är jag mitt i Stockholm. Inte en människa är runt mig. Jag färdas uppåt. Och blickar ömsom nedåt, åt sidan, bakom och framför, ja överallt. Det är folktomt. Ensammare än så här kan jag nog inte vara tänker jag. Solo i singelriket. Nej, mer ensam än så. Totalt solo i singelriket!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Befrielsens matematik

DSC_9195

Befrielsens matematik kan vara så synlig. Dra inte ifrån något. Låt vara. Det beständiga. Oron i minustecknets fråndragande kraft. Dra inte ifrån. Jag är mer av en tilläggande person. Vill lägga till. Addera i tillvaron. Multiplicerandets kraft är ibland för stor. Stora tal och siffror kan jag inte riktigt förstå. Jag klarar av det lilla sammanhanget. Men det blir så tydligt då något dras ifrån, försvinner bort, eller kastar ut något som anses som skräp eller oviktigt. Jag adderar samman saker, händelser och minnen. Jag tycker det är svårt med subtraktionen.

Idag sitter jag vid mitt skrivande bord. Jag lägger bok till bok för att få ett större sammanhang. Jag lägger till något i mitt livspussel, bitarna som faller… faller… faller på plats. Det är en slags långsamhetens adderande. Men drabort och minska det har jag svårt för.

Så sifforna här ovan gör mig glad. Det finns inget att dra av eller ifrån. Det är som det är! Och det är en känsla av lycka!

Anne-Marie

Publicerat i Matematikundervisning | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Befrielsens matematik