Bildpromenad: Denna gång i en bild ur en bilderbok

Postat den 09/04/2013 av Anne-Marie Körling

Jens Ahlbom bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bildpromenaden denna gång sker ur en bilderbok. Då jag undervisar i text är alla bokens bilder inkluderade i bildpromenaden. Vi lär oss därigenom att läsa text och bild ihop, samt att utveckla vårt gemensamma ordförråd och det enskilda ordförrådet hor var och en i klassrummet, också mitt.

Sätta ord på det vi ser:

  • Jag ser en hund
  • Jag ser en tax, tror jag att det är
  • Jag ser en svans
  • Jag ser en hund som sitter på ett golv
  • Jag ser en man i en pyamas
  • Jag ser en måne
  • Jag ser mörker
  • Jag ser ett bord
  • Jag ser fyra ben på ett bord
  • Jag ser en klocka
  • Jag ser att klockan är halv tre
  • Jag ser en pojke
  • Jag ser en flicka
  • Jag ser att flickan har en nalle i sin hand
  • Jag ser att flickan bär en nalle i sin famn
  • Jag ser att flickan har ett gosedjur
  • Jag ser mörker
  • Jag ser halvmörker
  • Jag ser tända lampljus
  • Jag ser hur en man håller sina fingrar i öronen
  • Jag ser fingrar i öronen
  • Jag ser …

Detta moment att sätta ord på är mycket, mycket viktigt. Vi får medvetandegöra ord och begrepp. Vi får liknelser. Vi får fler ord för saker och ting. Vi får mer ord att skriva med. Vi får fler ord att tala med. Vi kan dela ord i klassrummet. Det muntliga. Det muntliga. Styrkan i orden som finns i rummet.

Jag tror, jag tänker och jag funderar:

  • Jag tror att familjen har vaknat mitt i natten.
  • Jag tror familjen har tänt en lampa
  • Jag tror att hunden ylar eller har varit ledsen
  • Jag tror inte hunden vet vilken tid det är men att familjen blir lite trött på hunden för det här har hänt varenda natt, speciellt om månen är framme
  • Jag tror att familjen vill sova
  • Jag tror att pojken vaknade först.
  • Jag tror dom kommer sitta och dricka varm choklad innan de går tillbaka och lägger sig.
  • Jag tror mamman kommer bli arg på hunden.
  • Jag tror att berättelsen kommer handla om hur hunden lär sig att sova på nätterna.
  • Jag tror mannen kommer köpa hörselskydd åt sig själv när det blir dag igen
  • Jag tror mamman har öronproppar för hon verkar ha vaknat sist av alla för hon gömmer sig bakom dörren.
  • Jag tror kvinnan inte gillar hunden.

Det går att utveckla denna bildpromenad med att sätta ljud till det vi skulle kunna tänkas höra i illustrationen.

Jag hör:

  • Jag hör hunden yla.
  • Jag hör pojken schyssa
  • Jag hör hasande steg från mamman som kommer upp ur sängen
  • Jag hör hur dörren gnisslar
  • Jag hör hundens tassar
  • Jag hör morgontidningen komma
  • Jag hör en bil köra fast ljudet kommer långt… långt ifrån …
  • Jag hör en fluga surra
  • Jag hör ett litet barn säga tyst dumma hund
  • Jag hör en pappa säga till pojken: Få tyst på hunden!
  • Jag hör alla prata i mun på varandra
  • Jag hör hunden tystna …

Vi kan också göra bildpromenader på alla språk vi undervisar i. I engelska, modermål, franska, spanska, tyska … och matematiska!

Nästa bildpromenad handlar om … 

Vill du läsa mer finns bildpromenaden i Kiwimetoden, 2006.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Undervisning: Inspirera med en bild (ur boken) och allt som kommer ur den
  2. Hunden och jag och en (varning för gulligt fotografi)
  3. Hunden och jag
Publicerat i Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | 3 kommentarer

Samtalen fiskar upp dolda kunskaper – väcka slumrande kunskaper till liv!

Postat den 09/04/2013 av Anne-Marie Körling

Skoltankar i min väska Körling fotograferar 2013

Jag upptäcker att ju mer eleverna får prata om det de lär sig desto mer av kunskaper väcks till liv inom dem. Det som sägs blir som beten för det som ännu inte är medvetet. Som att det sagda fiskar upp något annat ännu ej uttalat, ännu ej medvetet. Som det första inledande orden är som flötet som gungar på vattnets yta.

Eller som kedjornas länkar i varandra. Jag upptäcker också att eleverna då de börjat samtala om det lektionerna innehåller och det de lärt sig av kunskaper under samtalets längd också utvecklas till att eleverna uttrycker tankar och egna åsikter och ser en del samband. Det betyder att kunskaperna kan omsättas. Samband utvecklas.

Så viktigt är samtalet. Så viktigt är samtalet. Så viktiga samtalen! De pågående.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det man kan läsa själv och det man inte kan får man lyssna till
  2. Den stora pedagogiska revolutionen
  3. Undervisning: Innehållsförteckningen och att väcka läsintresset
Publicerat i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Inkludering, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Samtalen fiskar upp dolda kunskaper – väcka slumrande kunskaper till liv!

Om det var krig i Norden! – Ett dokument, likt ett pass, där vi utmanas att byta perspektiv

Postat den 09/04/2013 av Anne-Marie Körling

Jag läser en liten bok. Den liknar ett pass. Och redan denna påminnelse om passet som livsviktigt dokument berör. Titeln på boken heter ”Om det var KRIG i Norden”. Janne Teller har skrivit en omvänd berättelse.

Jag läser. Jag förflyttas. Jag lever trots allt. Men ingenting av det jag kan är värt något, mitt språk talas inte, jag kan inte uttrycka mig, har alldeles för få ord för att delta i något samtal värt namnet. Människor talar till mig, över mitt huvud, över min språkförmåga. De talar om mig. Jag längtar till vintern i Sverige. Den vintern jag en gång förbannat. Längtar tillbaka. Där jag så ledigt kunde gå in i vilken affär som helst och tala mig till vad som helst, där jag kunde säga något vänligt till busschauffören och där jag kunde möta andra som flytt till Sverige. Förstå att vi är människor.

Människor.

Klicka här och ladda ned en lärarhandledning till boken, en PDF.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tranströmer idag – Tranströmer imorgon!
  2. Vår språkliga relation … då vi talar om eleverna …
  3. Allt det där vi läser men inte talar så mycket om
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Om det var krig i Norden! – Ett dokument, likt ett pass, där vi utmanas att byta perspektiv

Reparation! Att reparera relationerna och symboliskt sakerna.

Postat den 09/04/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar

Det slår mig att vi alldeles för sällan lagar saker och ting. Det som är trasigt slänger vi bort. Symboliskt lagande ägnar vi oss sällan åt. En trasig kopp där örat fått sig en smäll blir inte omsorgsfullt lagad med lim och fingrar som pillrar och söker sätta tillbaka.

Då jag var barn fanns alltid Karlssons klister i kökslådan. Limmet användes till att laga med. Och generationen över mig. Där lagades under lampans historiska sken. Strumporna stoppades. Jag minns mormors redskap, hennes olika små garnnystan med olika färger och jag minns känslan av en lagad strumpa i stövlarna.

Jag lagar sällan idag. Jag slänger. Och funderar över det. Jag funderar över reperationen. Den vi kan ge eleverna. Den vi kan göra själva. Den där vi funderar över hur det blev för eleven den och den då vi inte riktigt hann hälsa så där som vi vet att vi ska göra. Eller den där gången då utskällningen kom med kraft och drabbade en elev som inte alls skulle få den. Eller den där trista kommentaren som sänkte eleven. Allt det där som kan hända men som inte ska hända. Och att reparera. Att reparera. Att knyta an till eleven igen, och säga ”Det där blev inte bra. Jag ber om ursäkt.”. Den reparationen.

Och att reparera en lektion som gick åt fanders. Där lektionen slutar med att skulden läggs på eleverna. Den där bägaren rinner över av frustration och eleverna får rikliga stänk av besvikelsen … och dagen därpå … reparera och ta ansvar för det som hände. Om detta kan vi berätta. Om detta kan vi lära. Om detta kan vi ansvara.

Och kanske vi ska laga något ihop i klassrummet. Laga stolen som vickar lite eller laga gardinen som hängt så snett i flera månader, laga pennan som gick mitt itu, laga …

… för att lära och påminna oss om vikten av reparation.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om läsundervisning: Reparation, underhåll och utveckling
  2. Pusslet i min barndom – något trasigt kunde bli helt igen
  3. Att göra något ihop – alla, alla, alla i skolan
Publicerat i Ansvaret, Misstagen | Kommentarer inaktiverade för Reparation! Att reparera relationerna och symboliskt sakerna.

Komma tillbaka till skolan efter lovet … fråga eleverna om … ta emot deras berättelser

Postat den 08/04/2013 av Anne-Marie Körling

IMG_1771

Fråga elever hur de använt de kunskaper du och klassen utvecklat under lektionerna. Fråga hellre om hur eleverna har använt sin engelska under lovet, hur de har handskats med kemin, hur de har använt sina kartkunskaper, hur eleverna har rört på sig, hur eleverna har använt bokstaven a, eller b, eller x, fråga hur eleverna har använt sig av matematiken, fråga hur de har använt sina kunskaper att läsa.

Värdera inte svaren, ta emot dem. Låt eleverna berätta om sina kunskaper och hur de omsätts i livet utanför skolan. Värdera inte. Återigen: Värdera inte. Ta emot elevens svar. Fundera över hur du ständigt kan koppla elevens lärande till elevens verklighet. Minns att du är där du är. Var saklig. Låt eleverna få berätta fritt. Rynka inte på näsan åt det du inte gillar, le inte välkomnande till det du tycker om. Var saklig och låt eleverna få äga sina verkligheter. Du ger dem kunskaper att handskas med den.

Om detta har jag skrivit i Nu Ler Vygotskij, 2012


Inlägg som berör samma teman:

  1. Fråga inte vad eleverna lärde sig – fråga vad undervisningen gav
  2. Lektionsförslag: Åter i skolan – hur har eleverna använt sina kunskaper?
  3. Inte alla barn har resor att berätta om – låt skolan få ta plats under loven
Publicerat i Barns rättigheter, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Komma tillbaka till skolan efter lovet … fråga eleverna om … ta emot deras berättelser

Arbetsglädje! Lärarnas arbetsglädje blir elevernas!

Postat den 07/04/2013 av Anne-Marie Körling

Lärarna behöver arbetsglädje. Och eleverna behöver lärarnas arbetsglädje.

Jag skrev detta på Twitter. Och jag inser att orden jag skriver är viktigare än allt annat. Glädje, av alla de djup och med alla sina innebörder.

Den inre känslan av att något hänt inom mig: den där det intensiva arbetet att ta sig igenom svåra uppdrag och upptäcka den inre tillfredsställelsen av att ha lyckats, om än så lite.

Glädjen i klassrummet där lärare och elever skrattar ihop åt en berättelse. Eller lättnaden av att inte behöva kunna för man ska få lära sig. Den glädjen.

Och den djupare innebörden av glädje, som handlar om att veta att det jag gör är av vikt, så oändligt betydelsefullt för såväl för lärare som elever, att jag påverkas av det jag lär mig, att jag upptäcker något nytt och att jag kan skratta åt det jag inte förstod. Att jag fick  utmanas och att jag klarade av något som var mycket svårt. Den inre glädjen. Livskänslans hoppfulla glädje.

Glädjen över att ha lyckats och kunna säga till sig själv – Vilken fantastiskt rolig dag jag hade idag.

Och lyckan i att se eleverna arbeta, diskutera och vilja det som är i skolans uppdrag. Och att möta förälderns ögon vid skolgårdsgränsen och känna samhörighet kring eleven, barnet.

Tillfredsställelsen att sitta i lärarkollegiet och dela undervisningsidéer och diskutera varför vi gör det vi gör.

Och känslan av att jag vill aldrig, aldrig vara något annat än lärare.

Den känslan! Den arbetsglädjen!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Passionen i att vilja, våga och kunna
  2. Min krönika i Lärarnas Tidning
  3. Krönikan om livskunskapen i Lärarnas Tidning
Publicerat i Ansvaret | 3 kommentarer

Det låter om sig … föräldrar läs för era barn och stötta samtidigt en lärare i skolan!

Postat den 06/04/2013 av Anne-Marie Körling

Jag läser i SvD ledare om hur föräldrarengagemanget  kan belasta en lärare, den där föräldrarna är för detaljgranskande och kan suga musten ur vilken lärare som helst. Så vad kan en förälder göra för sitt barn i skolan. Lägga tiden på annat:

”Lägg tiden till annat. Här är ett förslag. Enligt en undersökning från Läsrörelsen och Junibacken läste 80 % av föräldrarna högt för sina barn en genomsnittlig dag 1984. För 10 år sedan var det fortfarande 74 procent. Förra året rasade andelen till 35 procent (SvD 30/3). Jag lovar. Du gör större nytta om du läser för dina barn.”


Inlägg som berör samma teman:

  1. Alla barns rätt att få sin utveckling bejakad
  2. Det enklaste ordet!
  3. Rätt ord i rättan tid!
Publicerat i Högläsning, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Det låter om sig … föräldrar läs för era barn och stötta samtidigt en lärare i skolan!