Spegel, spegel på skolväggen där …

Postat den 13/04/2013 av Anne-Marie Körling

IMG_1426

Spegeln på väggen, vad är det jag ser?

Vi speglar oss. I andra. Vi speglar oss i det vi läser. Vi speglar oss i varandra. Vi speglar oss i våra sammanhang. Och i enskildhet, vi speglar oss i badrumsspegeln, eller i fönsterglaset där du färdas med bussen, tåget eller i bilen. Vi speglar oss. Hur vi förstår vår spegelbild handlar om vilken kultur vi befinner oss i och hur vi inom oss förstår oss själva, eller hur vi tror att andra ser oss.

Om vi speglar oss i skolvärlden? Vad händer? Är bilden av mitt lärararbete helt oigenkännligt i samhällets spegel? Min syn på min undervisning, hur roligt jag tycker det är att undervisa om verb eller om kristallens kemi speglar sig i elevernas frågor och följande av lektionen? Är skolans kultur hoppfull speglar jag mig i den även om min egen dag känns trist, jag lånar kraft av den kulturen jag befinner mig, kan låna spegelbild där jag är. Kollegans iver att gå in i lektionen kan göra att jag också känner arbetsglädje. Att spegla sig i det kollektiva missnöjet och själv känna att mitt lärararbete är vitten värt påverkar min ryggrad och min tro … kanske jag ska söka nytt arbete … och så speglas hopplösheten i lektion efter lektion.

Vi kan hålla upp en spegel – men vad är det vi ser? Varför ser vi det vi ser? Vem är det som syns i spegeln? Varför? Går det att spegla sig i mig? Hur speglar jag eleverna? Vad speglas? Kan jag orka bära upp den egna inre spegeln jag har av mitt arbete trots att den yttre slungar tillbaka en annan?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Spegel, spegel på lärarväggen där!
  2. Spegel spegel på väggen där!
  3. Spegelbilder
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden, Verkligheten | 1 kommentar

Pedagogiska samtal: Vad är en bra skola? Eller en tillräckligt bra skola?

Postat den 13/04/2013 av Anne-Marie Körling

Vi talar om skolans brister, men vad är en bra skola? Ofta blir svaren reducerande och pekar mot det skolan inte har. Men vad har skolan? Varför listar vi inte det vi har, det vi kan, det vi gör, det som sker?

Jag tänker ofta att skolan där eleverna ser glada ut, möter vuxenvärlden med frågor och berättelser, där lärarna diskuterar pedagogik i det taklösa lärarrummet, där språket ryms i varje lektion, där eleverna får vara delaktiga, medverkande, påverkande, undrande, frågande, okunniga, kunniga och utmanade är en bra skola.

Jag tänker också att skolor som börjar förändra sin skolmiljö är bra skolor, där lärarna vill, kan och får pröva nytt. Där frågorna diskuteras i skolan, utvecklas där med det synnerligen viktiga förhållningssätt från lärarvärlden – att vara där man är. Bland eleverna och i och följande elevernas lärande.

Att elever som står på språng ut mot nästa skolform: gymnasium, högskola, folkskola kan känna att de har sin gamla grundskola i ryggraden med betyg som säger att ”jag är tillräckligt bra på matematik och behärskar mitt tal och min skrift med demokratisk förmåga och … jag längtar efter att fortsätta plugga”.

Men bra? Vad är en bra skola? När är vår skola bra? Vad betyder bra? Finns det andra sätt att undersöka skolans värde? Vad betyder lärandet för livet? Själva livskänslan? När är skolan good enough?

Frågor, frågor, frågor!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Min fråga – Är dagens skola en skola i tiden?
  2. Girighet och generositet: Att lägga ned en skola och att få gå i en skola
  3. ”Bra bemötande botar bäst”
Publicerat i Pedagogiska samtal | 2 kommentarer

De flesta växer av visad tillit och tilltro …

Postat den 12/04/2013 av Anne-Marie Körling

… det gäller skolan också. 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Uppdateringar av kartan och namnen vi aldrig
  2. Högarna. De växer med åren.
  3. Nationalsång, psalmerna och skolavslutningar i kyrkan
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för De flesta växer av visad tillit och tilltro …

Stuprörskunskaperna

Postat den 12/04/2013 av Anne-Marie Körling

Ellen Key skrev i ”Barnets århundrade” om hur kunskaper utan samband var som att kasta stenar i vatten. Plupp. Plupp. Hon ansåg inte att lärandet ser ut så. Och jag tänker också i de banorna. Att kunskaperna måste omsättas, gärna i ett helt nytt problem, i ett nytt sammanhang, kanske i ett annat ämne. Det är stor risk att kunskaperna man får blir just så tillfälliga som ett plötsligt regn, och sköljer genom stuprör, samlas i en vattenpöl och torkar bort. Om eleverna inte lär sig för sig själva utan för proven, om eleverna inte får prata om sina kunskaper efter att ämnesområdet är färdigutbildat är risken stor att kunskaperna avslutas i ett papper.

Jag lyssnade på en elev som förklarade en process i ämnet kemi. Jag frågade henne om hon kunde hämta en annan förklaring, exempelvis ur ett annat ämne. Hon tänkte till en stund, i ansiktet spår av grubbel sen kom det en förklaring. Hon såg glad ut. Såg ut som hon plötsligt förstod.

Jag tänker att vi alltid kan ställa oss frågan: Hur löser du ditt nästa problem? Hur löser du det här i ett annat sammanhang? Hur förstår du om du får förklara fritt?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det kreativa utrymmet – att tänka, att skapa nytt av det som är, att skapa samband
  2. Among the priviledge people
  3. Ett handtag
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Kommunikationen, Verkligheten | 1 kommentar

Varför har man läxor?

Postat den 11/04/2013 av Anne-Marie Körling

Böcker

En fråga jag fick: Varför har man läxor?

Jag tycker frågan är en utmärkt fråga för en lång, härlig, spännande, högt-i-tak-pedagogisk diskussion. Jag har många synpunkter och tankar. Och jag tror vi kan fundera på läxans betydelse och roll i skolans olika stadier.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läxor ger fel bild av skolans arbete
  2. MOT LÄXOR skrev en elev
  3. Läxor – vad, varför, hur och när
Publicerat i Läxor, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Varför har man läxor?

Fråga eleverna: Vad innehöll lektionen?

Postat den 11/04/2013 av Anne-Marie Körling

Det är mycket spännande att efter en lektion be eleverna fundera över vad lektionen innehöll. Elevernas ord ger en god avstämning om innehållet. Jag gjorde detta idag med mina lärarkandidater. Jag bad också om att de skulle fundera över vad de hade lärt sig. Alltsammans skriver jag upp i ett worddokument, framför alla och tillsammans med det muntliga. Det gör att vår muntliga text blir skriven text. Vi får alla syn på det som skrivs, det som tänks och det som är under utveckling. Detta dokument kan sedan ägas av alla, om det är i klassen, kan det med fördel sändas hem med eleverna till föräldrarna. Genom detta kommer föräldrarna att ställa frågor om lärandet – inte om något annat. Jag tror på den möjligheten.

Då jag skriver ned är jag penna. Jag har ingen rätt att ändra. Det är viktigt att det blir på det sätt som uttalaren säger. Det handlar om viktiga saker. Om demokrati och yttrandefrihet. Den gäller i alla lägen.

JAG LÄRDE MIG:

  • Jag lärde mig om sädesärlan
  • Jag lärde mig hur man ställer frågor till eleverna
  • Jag lärde mig …

Det blir en lång värdefull lista över lärandet, med egna ord. Är det 25 elever så blir det ungefär många svar. Alla får en egen punkt. Och man får säga det som redan är sagt. Det skrivs också ned.

LEKTIONEN INNEHÖLL:

  • Lektionen innehöll mycket samtal
  • Lektionen innehöll en faktatext om en sädesärla
  • Lektionen innehöll …

Denna lista blir också lång. Det gör inget. Det synliggör bara att vi tänker, lär och gör saker i skolan. Det är ett så fiffigt dokument.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Fråga inte vad eleverna lärde sig – fråga vad undervisningen gav
  2. Från ”hann inte” till ”detta innehöll lektionen”
  3. Lektion: Förväntningar på texten och vad den inte innehöll
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska samtal, Styrdokumenten, Synligt läsande | 1 kommentar

Att förbereda en lektion – handlar om vilka frågor jag kan aktivera

Postat den 11/04/2013 av Anne-Marie Körling

Jag läste en tweet av Christian Lundahl, om vikten av att ställa frågor i undervisningen.

Christian Lundahl twitter 2013-04-10

Och jag blev så glad. Så glad. Mina förberedelser av lektioner har alltid handlat om att konstruera frågor. Då jag har en text i undervisningen går jag noggrant igenom texten och skapar frågor. Frågorna är av det slag att de är öppna, de ska skapa samband, de ska bjuda in eleven, de ska vara kreativa och ge eleven samspelande möjligheter med hur texten korresponderar eller utmanar elevens föreställningar.

Då jag utbildade mig i Nya Zeeland handlade förberedelserna för en lektion om att noggrant gå igenom underlaget ur vilket eleverna skulle lära och processa och att skapa frågor till detta underlag. Det handlade mindre om vad eleverna skulle göra. Det handlade absolut inte om att bara ge eleverna. Det handlade om att låta eleverna komma till tals, om att få kluriga frågor som vidgade deras tänkande, frågor som möjliggjorde för eleverna att se samband med andra texter (det vidgade textbegreppet är stort och begreppet text är stort).

Det är genom att skapa frågor som lektionerna blir kreativa och skapar motivation. De öppna frågorna gör det möjligt. Därefter funderar jag vidare:

Körling föreläser 1997


Inlägg som berör samma teman:

  1. Elevernas frågor och innehållet i dem
  2. Frågor om läsningen och om strategierna, en slags textsamtal
  3. Några ord att skapa lektion med
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Frågekonsten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att förbereda en lektion – handlar om vilka frågor jag kan aktivera