Inte alla elever längtar efter ledighet

Det är inte säkert att alla elever längtar efter sitt jullov. Det är inte heller säkert att alla lärare gör det. Vi talar så mycket om loven som om de vore efterlängtade. Men för många barn är loven inte alls så roliga. Skolan erbjuder kontinuitet. Det är tryggt. Det kan vara bra att tänka på att det kan vara så. Kanske bra att påminna att skolan längtar tillbaka eleverna och kollegorna.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Inte alla elever längtar efter ledighet

Sista-minuten-betygsamtal

Det är nästan synd – när betygen är satta och eleven plötsligt inser att betygen är satta. Läraren har satt punkt för det formativa. Det summativa är en bokstav. Och eleven har ett betyg i ett dokument. Och eleven som inte förstod att begära ett samtal i god tid innan står vid skoldörrens julledighetsskylt med sin fråga och sin fundering.

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Sista-minuten-betygsamtal

Betygskommentar

 

 

Publicerat i Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Betygskommentar

Om jag vore rektor – en pedagogisk promenad

Om jag vore rektor skulle jag skriva en fin lapp att sätta på dörren. Jag skulle visa vad jag gjorde när jag inte var på mitt rum. Jag skulle skriva

ÄR PÅ PEDAGOGISK MORGONPROMENAD GENOM HELA SKOLAN 

Börjar 8.20 åter 9.20

Och jag skulle gå en runda varje dag, titta in i klassrum och säga godmorgon, le åt eleverna, se glatt på läraren som står i full beredskap att släppa in sina/våra elever till en dag fylld av överraskningar, innehåll, kontinuitet, högläsning, ämnesorientering, begrepp och värdegrunden … ja … värdegrunden den skulle jag känna under mina fötter!

Publicerat i Om jag vore rektor | Kommentarer inaktiverade för Om jag vore rektor – en pedagogisk promenad

Formativt – vågar vi bejaka viljan?

Elever kommer ofta till skolan, åtminstone i de lägre åldrarna, och frågar om de får fortsätta med något av sina arbeten. Det betyder att arbetet är angeläget för dem. Det betyder också att de värdesätter det läraren har givit dem att grubbla på. Det betyder att skolan är viktig. Och våra svar bör vara bekräftande och bejakande – Javisst får du fortsätta med ditt viktiga arbete.

För om vi satt igång eleverna att göra uppgifter och dessa engagerar kan vi erkänna elevens arbete med samma tyngd som eleven själv gör genom att fråga om tillåtelse att fortsätta. Den besvikelse som ett nej innebär syns ofta i elevens ansikte och i elevens sätt att ta fram det arbete som läraren förklarar är lektionens innehåll. Det är jag som lärare som kan hålla kursplanerna i mitt huvud och följa elevens väg genom dem. Engagemang för skolarbete måste bejakas.

Vi kan alltid fundera över vad ett ja kan betyda för elevens lärande. Undervisningen påverkas och det är kanske som det ska vara. Läroplanen beskriver att eleverna ska få påverka arbetssätt och innehåll. Vi kan säga ja.

– Ja, du får fortsätta ditt arbete. Låt oss sätta oss en stund och titta på det du gör. Jag är så nyfiken.

Publicerat i Barns rättigheter, Eleverna!, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning | Kommentarer inaktiverade för Formativt – vågar vi bejaka viljan?

Formativt så det förslår: Elevens vädjan

Jag hade visat en elev ett matematikspel och spelat det några gånger med eleven. Eleven och jag kände inte varandra. Genom spelet lärde vi känna varandra. Jag såg en elev som nyfiket följde det jag gjorde. Jag såg en elev som väntade på sin tur. Jag såg en elev som läste av mina lösningar för att göra sina egna.

Flera dagar senare, ja kanske till och med veckor, är jag inne i samma klassrum igen. Eleven kommer fram till mig, frågar vänligt om matematikspelet, undrar om jag vill spela igen, undrar om jag vill lära eleven ytterligare en gång. Och det är då vi lärare inte ska säga nej utan ja. Lägga åt sidan det som eleven måste göra och erbjuda eleven det eleven frågar om. Och behöver vi skydd i vårt bejakande förhållningssätt är det bara att läsa det inledande stycket i läroplanen och slå upp sidorna för kursplanen i matematik.

Jag lovade att komma tillbaka. Spelet handlade om tiokamraterna. Jag måste leva upp till det. Att vara en tiokamrat.

Publicerat i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Formativt så det förslår: Elevens vädjan

Är vi bröstfödda på våld …

… jag läser med vemod denna krönika. 

Publicerat i Verkligheten | 6 kommentarer