Pedagogens bön

Postat den 05/02/2012 av Anne-Marie Körling

Jag läser ofta Janusz Korczak. Jag tycker att jag måste. Jag kräver det av mig själv. Jag vill brottas med de pedagogiska tankarna. Jag vill inte ha omedelbara svar. Jag vill tänka och fundera. Jag samtalade en gång med Sven G Hartman, och fick boken ”Ensam med Gud” och en liten hälsning av professorn. Jag tittar i den ibland. Det är böner till gud men böner av människor som inte ber; Mammans bön, pojkens bön, pedagogens bön. Och som inre monologer är dessa böner. Pedagogens bön träffar mig i sin enkelhet men också med sin sorg:

”Jag är utmattad och sliten. /… / Jag äger en skatt jag inte kan anförtro min nästa. Jag är rädd att ingen ska förstå, utan förakta den och hånskratta. /… / Rak i ryggen kräver jag, men inte för egen del.  – Ge barnen ett gott liv, hjälp dem i deras ansträngningar, välsigna deras möda. Led dem på vägen, inte den lättaste, utan den vackraste.”

Och detta om den mödosamma vägen, den vi måste leva oss ihop och tillsammans på, den vi ljuger om och gör till något lätt, den att lära. Men kunskapen om, gemenskapen i och lärandet ihop är något … ja låt oss säga vackert. Då Janusz Korczak skriver sin bok ”Ensam med Gud. Böner av människor som inte ber” står kriget, rasismen, förföljelserna i vägen för barnens frihet. De vuxnas vägar var och är inte sköna eller vackra, nej mödosam och kantade av svårigheter är de. Pedagogernas roll är att skapa någon slags riktning som gör världen möjlig återigen, att visa på något annat. Må det vara en blick från läraren in i en ung människas förtvivlan som säger – Jag tror på dig. Du är! Vi är! Låt oss gå ett stycke på vägen ihop. Kom!

Pedagogens bön handlar om den där inre viljan som andra utanför yrket kan skratta och håna. De som inte är pedagoger. Ibland ringaktas lärarens viktigaste roll – den att följa barn på vägen oavsett hur vägen ser ut.

Janusz Korczak; Ensam med gud. Böner av människor som inte ber. 2004

Andra böcker av författaren Janusz Korczak:

  • Lille Kung Mattias, 1974
  • Barnets rätt till respekt, 2002
  • Hur man älskar ett barn, 2003
  • Janusz Korczak och barnens värld av Leif Mathiasson, 2004


Inlägg som berör samma teman:

  1. Janusz Korczak – detta är hans år!
  2. Janusz Korczak
  3. Minnesdagen! Förintelsen, sorgen, pedagogen och den vackraste
Publicerat i Janusz Korcak, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Pedagogik, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Ångra, önska och se verkligheten

Postat den 05/02/2012 av Anne-Marie Körling

Jag läser vad människor ångrar då de är i färd med att dö. Det finns mycket lite av ting och saker som man ångrar att man inte köpt eller haft, däremot finns det relationer såväl till en själv som till andra som man önskar att man hade vårdat och utvecklat bättre.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skolbesök
  2. Skrivbordets hemlighet
  3. Julinnehåll!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Ångra, önska och se verkligheten

Söndagen och det sagolika

Postat den 05/02/2012 av Anne-Marie Körling

Den vanliga trottoaren utanför är gjord för prinsar och prinsessor. Det glimmar och knastrar och snövägen skapar andra steg att ta. I mössor och hår klär snöflingorna in prakten och kinderna svarar äppelröda på antalet grader som visas på termometern. Svarta spretiga grenar blir mindre ovänliga på stigen mot tunnelbanan. Stenarnas vassa kanter mjuknar i tyngden av snön.

Jag går i det vita, klädd i färger, ännu har inte himlen nått mig och förändrat någonting. Jag andas ut. Min andedräkt klarar inte kylan. Den kristalliseras i miljoner små kristaller vilka smälter då jag andas in igen. Jag ska vara tyst idag.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Snöstillhet
  2. Sammetsklänning och vita strumpor
  3. Lördagen och det knarrande hjärtat
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Söndagen och det sagolika

”Skalleper” i ditt liv – tankar om Ronja Rövardotter

Postat den 05/02/2012 av Anne-Marie Körling

Finns det möjlighet för barn av idag att hoppa över sina djävulsgap? Upptäcka på egen hand? Ha relationer över generationer? Tälja med kniv?

Och det slår mig – Hur många Skalleper har och finns det runt barn idag? Skalleper fanns i Ronjas närhet, en vuxen, en erfaren vuxen, en med den där blicken för barnet, den där återhållssamheten, den där som Ronja kunde söka upp själv, den vuxne som talade allvar utan att tynga ned växandet hos den unga, den vuxne som också måste dö ifrån men lämna något efter sig?

Jag minns en Skalleper jag träffade själv. Min Skalleper var en person som hade käpp och en gammal hund. Han hade också en gammal fru. Och ett gammalt skafferi med gamla karameller i. Min Skalleper tog alltid i hand och tittade en djupt i ögonen som för att titta in och se efter att allt stod rätt till, eller inte rätt till. Sen berättade han om sig själv som barn och frågade om det var så för mig. Det var det inte men jag kunde också hoppa på ett ben som min Skalleper berättade om. Hoppa på ett ben över en dikesren. Han lyckades med 15 hopp. Jag sa att jag skulle pröva.

En dag fanns inte min Skalleper mer. Jag stod vid hans staket och ropade. Flyttbilarna tog ut kartonger och min Skalleper skrev ut sig ur min verklighet men in sig i mitt minne.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tolka Ronja Rövardotter eller något om gränserna för växandet!
  2. Ronja Rövardotter – tack Astrid Lindgren som påminner oss
  3. Om Ronja Rövardotter blev lärare
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för ”Skalleper” i ditt liv – tankar om Ronja Rövardotter

Den alltför professionella

Postat den 05/02/2012 av Anne-Marie Körling

Det blir lätt ett misslyckat möte mellan den som inte vet eller kan och den som vet och kan om den som vet och kan inte alls kan omsluta okunskapen och ödmjukt möta den i den som inte vet. Och när de försiktiga frågorna kommer bemöts de med pisksnärtssvar som får jag-är-dum-skammen att växa och den okunnige att tystna.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den tråkigaste skolperson jag vet …
  2. Mellanrummen är inga tomma rum
  3. Skoldagens innehåll och den alltför innehållsrika planeringen
Publicerat i Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Den alltför professionella

Lördagen och det knarrande hjärtat

Postat den 04/02/2012 av Anne-Marie Körling

Under fötterna snön. Den vita och kalla. Vid varje kliv möter vintern upp med sitt ljud. Kylan har en egen stämma. Isen sjunger borta vid strandkanten. Ljudet är vinterns. Innanför knarrar hjärtat en annan ton. Om jag skrattar slår den över till dur.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tonen
  2. Musiklärarnas höga tonläge
  3. Lilla hjärtat! Det var jag en gång!
Publicerat i Musik | Kommentarer inaktiverade för Lördagen och det knarrande hjärtat

Vägen till läraryrket

Postat den 03/02/2012 av Anne-Marie Körling

Vägen till läraryrket går via oss andra lärare. Det kan vara viktigt att tänka på. Att vi som är lärare också är ambassadörer för läraryrket.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Framtidstanke: Hur ser läraryrket ut om tre år?
  2. Vägen till skolan och vägen hem från skolan – Mellanrummet!
  3. Vägen till skriftliga omdömen
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Vägen till läraryrket