Skollagen om barn och elevers utveckling mot målen!
Redan i andra meningen av Lgr 11 syns skollagen:
Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.
Det betyder att skollagen också ska läsas, relateras till och undersökas. I den pedagogiska diskussionen måste skollagen in, göras till ett medvetet och använt dokument. Att jag är så här nitisk med dokumenten är för att jag vill värna det gemensamma men också skapa utveckling och mer av undervisning och sann elevdemokrati. Tänk att jag skriver ”sann elevdemokrati” – vad är det?
Nåväl skollagen tar upp detta med barns och elevers utveckling mot målen:
- Alla barn och elever ska ges den ledning som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt i enligt utbildningens mål.
- Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.
- Eleverna vårdnadshavare ska få fortlöpande information om elevens eller barnets utveckling. (Fortlöpande betyder: pågående, oavbruten, kontinuerlig – mitt förtydligande).
- Särskilt stöd får ges i stälet för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av denna lag eller annan författning.
- Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska upnås, ska detta anmälas till rektor.
- Rektor ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.
- Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
- Samråd ska ske med elevhälsan (elevhälsan är därmed målorienterad och har stöd i skollagen, min anteckning. Samråd betyder förhandla och ha meningsutbyte, vilket betyder att professionerna ska vara tydliga, min notering).
Jag tänker:
Det är det kontinuerliga arbetet med dokumentation, medvetandegörande av lärandet som ständigt ska ske. Och lärare behöver noggrant relatera till elevens lärande och därmed närmare konsultera läroplanens inledande sidor där skolans uppdrag och innehåll noga presenteras – alltså vad en skolgång ska innebära för eleven. Ansvaret är lärarens och alla som arbetar vid skolan. Läroplanen kan ingen avsäga sig. Kursplanerna anger vad det är som eleven ska få undervisning om – och om undervisning har givits och varit så möjlig och ges i flera konstellationer, en-till-en, liten grupp, halvklass och helklass inom klassrummets ram, så får och ges en kontinuerlig uppföljning av arbetet som sker. Att eleverna själva ska inkluderas (jag gillar inte ordet) i det som angår dem, därmed artikel 12 i barnkonventionen – barn har rätt att vara delaktiga i det som angår dem. Skolan är en sådan plats.
För att åtgärdsprogrammen ska bli bra krävs att vi lärare utvecklar relationen till läroplan och kursplan. Vi måste långt ifrån ett subjektivt värderande och verkligen yrkesrelatera vårt språk. Vi kan hämta ord ut styrdokumenten. Avgränsningar också. Det finns saker vi utvärderar och sådant vi tycker som inte hör hemma i elevdokumentation.
Jag hörde mig säga – Elever har sin skola idag. Vi kan göra allt med det vi har. Kanske se oss omkring och gräva djupare i det som är vårt uppdrag. Mina klassrum har varit helt utan resurser. Däremot har jag ansvarat för de resurser som funnit i det – eleverna, böckerna, datorn och mig själv. Pengarna har inte funnits och då har jag varit tvungen att göra det bästa av det som finns. En gammal kartbok har varit underbar att diskutera gränser och människans agerande i världen. Om ett land inte längre finns – ex Jugoslavien – så sätter det en hel del sprätt på tankarna och undervisningsmöjligheterna.