| körlings ord | |
| skrivstil | |
| begrepp förförståelse | |
| läroplan musik | |
| anne marie körling | |
| busskarta över stockholm | |
| norsk läroplan | |
| lådbil | |
| olga dysthe utøya | |
| hisstrumma |
| körlings ord | |
| skrivstil | |
| begrepp förförståelse | |
| läroplan musik | |
| anne marie körling | |
| busskarta över stockholm | |
| norsk läroplan | |
| lådbil | |
| olga dysthe utøya | |
| hisstrumma |
Inlägg som berör samma teman:

Det är så mycket som är nytt för eleverna – av lärande – men som är gammalt och erfaret för oss som redan kan. Jag tänker alltid att det lilla barnet som lär sig skriva skriver in sig i sig själv, oftast med sitt namn som första ord, och påbörjar där sitt eget skrivande riktat till både sig själv och till omvärlden. Det är egentligen hissnade stort att det lilla barnet både kan och vill skriva. Det handlar så ofta om hur vi vuxna bemöter den unge författaren som använder sina ord och sin förmåga att uttrycka såväl känslor som händelser:
du e jetedum tyker ja
I skolan vill vi forma den unges bokstäver så att de blir läsbara för alla, vi rättar till penngrepp för att underlätta för hastigheten i skrivandet. Det kanske är bra, jag är en aning osäker på det. Vi har också en nitisk tanke kring stavning, dels för att vi vill att den unge skrivaren ska inhysas i de skrivandes värld där förståelsen för vad som sägs är viktig, men också för att vi i skolan och skriver bockar, ska rätta och justera.
Men istället för upptäcksfärden in i skrivandet, bokstavandet, krumilurerna som bildar a, b och ö, så visar vi på tistlarna och kräver att de unga på gränsen till skrivriket genast ska göra rätt. Därmed sätter skolan sina ord – vill, vågar och kan – en aning på sniskan.

Jag älskar att bli utmanad pedagogiskt. Få frågor som gör att jag får trampa vatten, gå på minor, leta efter en livboj eller sitta på en brygga och tryggt och ledigt doppa fötterna i vattnet. Lekfullt! Allvarligt! Krävande!
Jag sitter med en hel hoper frågor framför mig. Min blick letar såväl i det inre som i det yttre. Vad tänker jag om det här?
Inlägg som berör samma teman:
Skolan sover sommarlov!
Matteböckerna gäspar nollor och ettor.
Kartorna rullar upp sig i ljuva gränslösa snarkningar.
Från musiksalen nynnas traditionella barnvisor i vaggtakt.
Engelskaböckerna slumrar på ordet sleep.
Gymnastiksalen sträcker ut sina långbänkar.
Provrören i kemisalen grymtar i sömnen!
Berättelserna om antiken bäddar in sig i sidorna.
Pennorna sover skavfötters med färgkritor och penslar.
Skolan sover sommarlov!
I rektorns huvud surrar insikterna om höstarnas röda äpplen.
En hög med nya läroplaner står på lärarnas bord.
Demokratin sover alltid räv.

Det som gäller för elever gäller också för lärare. Lärare ska få gå igenom läraryrket med raka ryggar. Lärare ska få uppleva sin unika yrkesprofession i en skola som ska verka för demokrati och generositet. Lärare ska få uppleva att växa med sin yrkesroll och förstå sin betydelse för det livslånga lärandet. Också detta ska uppmuntras hos läraren!
Och jag tänker att många många lärare gör just detta. Sommarlovet har inte inneburit bara vila och vifta med tårna, jag vet många som lusläst läroplanen Lgr 11 och som går på museum för att hitta på nya underbara lektioner, eller plockar med sig grejor från någon aktion bara för att eleverna ska få uppleva, dela och lära. Vilka skattkammarhjärnor finns inte i läraryrket!
Inlägg som berör samma teman:

Då eleverna börjar skolan, deras första skoldag, måste det vara en högtidlig och glädjefylld dag. Eleverna må känna det de känner av obehag, nervositet, rädsla och glädje, nyfikenhet och ja, allt – men alla som är i skolan ska visa glädje, nyfikenhet, vilja att mötas och att det faktiskt är en stor dag för skolan då eleverna kommer.
Jag skulle önska att alla som arbetade i skolan under första tiden hade stora namnskyltar på sig så att anonymiteten försvinner. Jag skulle också önska att det bara fanns en ingång öppen till skolan och att all personal, lärare, rektor, mattanter, stod och mötte upp eleverna, tog i hand, hälsade, log och visade mottagarglädje. Jag skulle vilja att rektorn höll ett sjudundrande välkomsttal för samtliga elever där kraften låg vid att skolan var och är en mötesplats, en tummelplats för idéer, lärande och utveckling. Eleverna skulle få uppleva att skolan var en plats för dem och att fokus låg vid det som skolan och eleverna tillsammans kan och kommer att åstadkomma av lärande. Kraft! Skolans inneboende kraft!
Jag skulle också önska att matsalen var smyckad för ett riktigt bullkalas där bulldoften retade bullätarlusten och att mjölken till var riktigt kall. Borden dukade med blommor och dukar. Inget spring och hämta utan sitta-ned och umgås. Mjölkbringare på borden, bullfat på borden, glas med servetter.
Och då det är dags att gå hem så finns det bara en väg att gå ut så att hela skolpersonalen återigen kan visa sig, tacka för dagen, säga hej då, ta i hand och unisont vinka hej då. En sådan skolstart skulle jag önska mig att skolan gav eleverna.
Under efterföljande vecka skulle varje klass under olika turer göra en walk-around-the-school så att eleverna kunde få uppleva skolan i sin helhet. En rundvandring med berättelserna om skolan. Detta kunde förberedas med att varje lärare skrev något om sitt favoritämne, hur länge de arbetat vid skolan, något märkligt intresse de själva har och vilken bok de läser just nu. Det sista tycker jag lärare ska tala mycket om – sin egen läsning.
På detta vis kan skolan presentera sig för eleverna! Och det kunde vara gott!
PS – Jag ska fila på ett välkomsttal till eleverna!
Läraren, skolan, rektor, kurator, skolsköterska, intendenten, vaktmästaren, fritidspedagogen … ja alla har en uppgift och den skulle kunna summeras på detta vis:

Inlägg som berör samma teman: