Att bilda sig en uppfattning

Att bilda sig en uppfattning – vilken underbar mening egentligen! Det betyder ju att vi innan uppfattningen gjort en hel del underbara saker – utbildat oss, tänkt, grubblat, värderat, undersökt, läst på, samtalat om, diskuterat, vägt för och emot, fått generalisera, mött andra tankar – alltså är en uppfattning något som behöver tid på sig att utvecklas. Kanske en livslång tid. Däremot:

Att äga en uppfattning som inte ständigt utsätts för – frågor, diskussioner, öppenhet, samtal, påverkan – kan utvecklas så som den utvecklades hos en terrorist i Norge. Jag tänker att vi ska aktivera sagan – Katten på råttan, råttan på repet – och bita oss fast i våra funderingar, ställa frågor till unga människor, påverka med undervisningar så att vi ständigt kan rucka på något fast och tillslutet. Allt lärande och tänkande måste få något slags rum i det gemensamma annars är det inte möjligt att förändra, rikta ljus mot, skapa frågor som fäller korthus – dvs att vi i gemenskapen med varandra i verkligheten – ska vara tanken öppen. Det måste en nyfiken katt på en ensam tankeråtta med allt vad sedan följer.

Publicerat i Eleverna!, Klassrummet, Kommunikationen, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik | Kommentarer inaktiverade för Att bilda sig en uppfattning

Lektionsförslag – Ta en mening och gör den större

Detta är en mycket rolig skrivuppgift. Jag har gjort den i alla ämnen och den sätter igång elevernas skrivande. Man tar en kort liten mening ur vilken bok som helst, den meningen ska och får eleverna välja själva. Det enda kriteriet är att den ska vara kort. Så här gör vi:

  • Eleverna samlas och läser upp sina meningar högt för varandra. Det betyder att läsningen ur böckerna,  böckernas meningarna får röster, och vi delar med oss av korta meningar. Det betyder att vi diskuterar korta meningar. Jag värderar aldrig elevernas val. Däremot tar jag emot dem. Om jag värderar hindrar jag något som eleven redan satt igång i sitt huvud, nämligen viljan att skriva om just den meningen. Jag är alltid neutral inför elevernas val. Det ökar elevernas frihet.
  • Eleverna får prata hur mycket det vill med varandra då de lägger till ord –  uppgiften är att man ska öka meningen med ett eller två ord per gång. Ofta skrattar eleverna åt sina påhitt och måste och ska dela med sig till sin samtalspartner eller de närmaste – språk ska ut i rummet tänker jag alltid.
  • Eleverna får läsa upp för alla men också för mig som lärare. Jag är alltid en mottagare av elevernas skrivande. Jag lyssnar mycket gärna och väldigt ofta på vad de skriver. Jag aktar mig för att bedöma, jag följer. Ofta upptäcker eleverna något de vill ändra då de högläst sitt skrivande – ÅH så många och jag använder – jag ska ändra till komma tror jag! 
  • Denna uppgift är överförbar till samtliga språkundervisningar, innehåller momenten läsa, skriva, lyssna och tala, samtliga är uppdrag i kursplanerna, svenska Lgr 11, och bidrar till att utveckla elevernas språk, samarbete och delaktighet, vilka är ord i läroplanen Lgr 11.
VAD GÖR JAG SOM LÄRARE:
  • Jag gör samma uppgifter som eleverna. Det är ju jätteroligt att göra det här!
  • Jag lyssnar noga och uppmärksammat på elevernas meningar och hur de utvecklar sitt skrivande.
  • Lånar generöst ut min röst till elevernas skrivande – så här låter din text då jag läser den.
  • Vi gör detta gemensamt så att alla kan ställa frågor om hur, varför och vad
  • Jag visar hur jag gör
  • Jag låter eleverna få visa hur de vill göra
  • Ställer frågor av genuin nyfikenhet – ur vilken bok hittade du den där meningen? Får jag titta på din bok? 
  • Låter alla elever samtala, diskutera och läsa sitt skrivande så ofta de vill, högt för varandra
  • Jag räknar skratt och spontana samtal, det är en liten men mycket värdefull utvärdering.
  • Jag ser till att vi kollektivt summerar lektionen och lärandet. Allt ska föras upp metakognitivt.  Det är en process att lära sig att tänka om sitt lärande.
Elevalstren är från årskurs fyra och fem!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Modellerna | Etiketter , , | 11 kommentarer

Att behandla elevernas skrivande

 

 

Elevernas skrivande måste få omsluta något av återgivande också. Jag läser alltid upp mina elevers texter, har alltid gjort. Jag erbjuder också eleverna att jag kan läsa upp under skrivandet – alltså då eleverna behöver höra hur deras texter låter i en lärares mun. Det handlar inte om att värdera eller bedöma utan snarare att följa elevens skrivande och möjliggöra den. All text har något att säga och det ska sägas. Jag har också en van läsarröst vilket gör att elevernas alster får en annan tyngd då jag läser. Eleverna får också hämta idéer ur varandras skrivande vilket högläsningen möjliggör. Självklart får eleverna läsa upp sitt skrivande när de vill, för en klasskamrat eller för läraren, eller för hela klassen. Texterna ska tala.

 

Publicerat i Strategier, Styrdokumenten, Svenska | 2 kommentarer

När tror vi på barn?

Rätten att få bli trodd på – lyssnad till och få sin berättelse mottagen och besvarad! 

Jag minns en kväll då jag var på väg hem från någon middag. Jag skulle ta tunnelbanan. Utanför spärrarna satt en kille. Jag reagerade på hans person, han var utan jacka och jag tyckte det såg ut som han grät. Jag gick fram för att undersöka hur det var fatt. Pojken grät. Han var knappt femton. Utan jacka, utan skor, rånad. Han var mycket rädd och med en enda tanke i huvudet – han ville åka hem. Han hade berättat allt för spärrvakten, allt. Gråtande. Men hade fått nej – han fick inte passera utan att betala.

För mig blir detta obegripligt. När ska barn få uppleva att vuxna finns för dem full ut då de har det uppenbarligen svårt. Jag kan aldrig någonsin glömma den där pojken. Jag hjälpte honom självklart men den spegel som jag tvingades titta in i sade mig något om samhället. Vem tror på en ung människa? Varför ska man tro på dom!

Jag minns en händelse som också gjorde mig rädd. En pojke föll ihop utanför ett ställe i staden, han kunde inte resa sig. Han var en aning berusad och glad. Men det var också allt. Han hade bara fallit ihop. Vakterna hade sagt åt honom att inte bära sig åt, och att han skulle resa på sig annars skulle de tillkalla polis. Vilket också blev fallet. Polisen kom och man ville få upp den unge pojken på benen. Det gick inte. Smärtorna tog överhanden. Igen lyssnade riktigt på vad den unge berättade utan agerade utifrån föreställningen om vad unga människor gör och hur de är. Det dröjde innan ambulansen kom och den unge kunde föras till sjukhus. Hans lunga hade kollapsat, punkterats som en ballong vilket kan hända unga växande människor. Väl på sjukhus blev han omhändertagen utifrån sina behov. Men inte innan! När tror vi på unga människor?

Ibland är det också så i skolan. Vi tror inte på barnen. Vi tror dem om andra saker trots att de försöker berätta något för oss. Vi tror dem inte. Det är jag känslig för! För om vi inte visar att vi tror på det barn berättar hur ska de då kunna tro på sig själva och att det som händer dem är pratbart och delbart. Hur kan vi sedan begära tilltro av samma barn? Hur ska de lita på oss vuxna? Varför då?

  • Vem ska lyssna?
  • Varför ska vi lyssna?
  • Varför gör vi inte det?
Publicerat i Barns rättigheter, Misstagen | Etiketter , | 4 kommentarer

Vad är ett barn?

Jag tänker att vi alltid måste ställa oss den frågan – vad är ett barn?

Om och om igen (klokt inlägg om hur länge vi orkar engagera oss) möter barn oförstående omvärldar som inte tillåter dem att vara barn. Att vara ett barn betyder att man inte är stor nog för att vara ensam, klara sig kallsinnigt på egen hand i en värld där man ska ta hand om sig själv, ha inkomst, äga hem och hus, förstå språk, begripa sig på att svara mot oförrätter som man utsätts för, tala välvilligt om sina rättigheter och kräva att få ta plats där den inte ges.

Barn är inte vuxna men barn möter vuxna som tvingar dem att bli vuxna fort. Samhällen ska överallt värna barns rätt, äga det perspektivet barnet knappast kan äga självständigt, möta barn som människor och ge dem det stöd, den trygghet, den värld de har rätt till. Samhället är vi, du och jag.

Och om vi ser något som vi kan göra något åt bör vi handla. Något inom oss ska resa sig i försvar och göra oss till de vuxna vi ska vara. It takes av village to bring up a child. Mer eller mindre!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Vad är ett barn?

”det är något sjukt i konungariket Sverige”

Förlåt mig Shakespeare; jag tager dina ord och applicerar dem på denna artikel

 

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Lgr 11: Begreppet förförståelse och elevnära

Förförståelse och elevnära hör ihop tänker jag. För att göra något främmande elevnära, dvs, något som blir eller är begripligt för eleverna bör förförståelsen aktiveras. Förförståelsen är den förståelse vi kan ha för något som ska presenteras. Låt oss tänka att jag säger att jag ska undervisa om ordet ”gråsugga” så kanske jag skulle göra på detta vis:

  • Jag skulle säga Gråsugga högt för klassen. Jag skulle modella att jag själv ville smaka på ordet ordentligt och i många olika former. På detta vis börjar jag göra ordet elevnära, det vill säga jag aktiverar ett ord som eleverna inte har i sitt ordförråd eller som de använder. (Gråsugga är ett roligt ord därför säger jag det. Men vi kan också ta ordet NATIONALEKONOMI och göra det elevnära). Eleverna får också härma ordet, ta det i sina munnar, uttala det jag valt ut att problematisera kring, eller bara väcka liv i. Gråsugga är idag inte ett så väldigt elevnära ord, det beror på att inte så många elever lyfter på stenar och tittar vad som finns under dem. Därmed kan det bli elevnära om läraren är medveten om kraften i sitt läraryrke. Elevnära är ett kursplansord i kursplanerna för svenska! Det kan vara väldigt bra att veta. Nu har jag gjort ordet ”elevnära” till lärarnära, alltså fört in detta ord i lärarens medvetande och dessutom genom ett styrdokument.

  • Förförståelsen kan aktiveras och aktiveras nu. Tänk själv – vad gör det med dina tankar att du helt plötsligt får höra ordet gråsugga, och din lärare eller hustru, din son eller någon på bussen är djupt involverade i en diskussion om gråsuggor, jo du letar i minnet, eller hör dig själv säga något om ”jag minns gråsuggorna under storstenen och hjälp så äckliga de var” och då du får säga detta så träder en bild fram inom dig, kanske en doft också, kanske ser du gråsuggorna, kanske du får någon ny infallsvinkel och du vill berätta mer och mer och mer – alltså är förförståelsen aktiverad. Du kan, prövar och känner och deltar i den nu stora diskussionen om gråsuggorna. Någon säger något om att en gråsugga är en slags vägstopp – och du får omvärdera din kunskap om ordet gråsugga.

  • Det elevnära är också aktiverat genom att läraren medvetandegjort ordet – se under första punkten – och då läraren är så generös (skolan ska vara det enligt läroplanen Lgr 11, det betyder att generös är ett läroplansord vilket känns väldigt bra att veta och därför använda och verka för) – så får du också tala om dina gråsuggeerfarenheter, dela dem med andra och därmed också utveckla genom att lyssna och få andras perspektiv på själva ordet och fenomenet.

  • Då eleverna fått smaka på ordet gråsugga och fått dela med sig av sina olika erfarenheter kring gråsuggorna har vi i klassen också fortbildat oss. Det brukar bli så med elevnära undervisningar, speciellt då förförståelsen är rikligt aktiverad. Då utbildar vi oss samtidigt. Som om vi lägger pussel såväl i det inre som i det yttre. Ord och lärande som delas har en märklig möjlighet att bli stort lärande och stor undervisning. Läraren håller i det som om läraren höll ett glas vatten. Man kan också lägga till lite andra saker ur kursplanen i svenska, exempelvis kan man lägga till att muntligt säga ordet gråsugga med utropstecken – SKRIK GRÅSUGGA! eller med frågetecken, komma och punkt. Det brukar mina elever tycka om. Dessutom påverkas skrivandet av denna rika muntlighet. Om man skriver om gråsuggan har man mängder av kunskaper från alla andra i klassen samt fått göra skiljetecknen muntligt och därmed aktiverat nyfikenhet på hur man säger något som en fråga vilket tenderar att leda till att eleverna skriver fler skiljetecken i sina skrivningar. Som grädde på moset så att säga.
Något jag tänker om elevnära och Vygotskijs teorier – är att det elevnära måste betyda att det dels är elevnära och dels kan göras elevnära. Låt mig förklara:

Elevnära och förförståelse:

Att göra elevernas egna tankar och föreställningar utåtriktade och delbara för alla och envar, också för eleven själv är att verka elevnära. Eleven kan genom ord, händelser, kunskapsobjekt länkas ihop med det som är undervisningen. Det eleven kan är värdefullt och stöttar lärandet för alla i klassen. Det är ett tillförande perspektiv.

Att göra undervisningen elevnära är inte att undvika svårigheter eller använda ord som eleven inte kan. Tvärtom så kan läraren introducera ord, meningar och innehåll som eleven inte har en aning om – exempelvis kan gråsugga vara ett sådant ord – men genom att läraren undervisar, låter eleverna smaka på ordet så händer det något med det som äger rum i klassrummet. Läraren lotsar alltså eleverna in i andra tankebanor. Under den förflyttningen – låt oss tänka att vi undervisar i matematik och begreppet SKALA – så utbildas eleven. Det som sker under utbildningen är att eleven erövrar kunskaper och den processen aktiverar sedan möjligheter att ständigt verka för att elevens förförståelse återigen måste få utrymme. Alltså kan man arbeta med det som är utmanande och inte riktigt elevnära – men som under utbildningen bli mycket elevnära – dvs om läraren tillåter och möjliggör detta för eleverna – då handlar det mer om vilket klassrumsklimat som råder och hur mycket eleverna får agera så att saker och ting blir just så elevnära som de bör bli.

Viktiga ord som hör ihop med dessa begrepp är textrörlighet och mitt begrepp textrelationsrörlighet. 

Ja, jag hoppas att jag på något vis har gjort begreppen lärarnära och mer omsättningsbara. Om inte – hojta till – jag är lärare och vill gärna skapa mer och bättre förståelse om jag får möjlighet. Det är inte ditt fel om du inte förstår – snarare en utmaning för mig att undervisa tydligare och på fler sätt. Välkommen med frågor!

Ett litet pedagogiskt ordspråk:

Lärarna både verkar och är elevnära! 

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer