Ibland tänker jag mig rubriker:

Läraryrket – nu 50% rabatt.

Det gillar jag förstås inte. Och det är heller inte yrket värt. Men ändå så tänker jag ibland att vi själva rear ut vårt yrke. Vi talar inte om vårt läraryrke med värdighet och med strålglans. Vi talar om problemen. Vi talar om det vi inte kan. Vi talar om det vi inte har tid med. Vi talar aldrig utåt om undervisningens glädje. Vi talar inte om den goda skolmaten.

Vi talar inte om att eleverna idag lärde sig – FAST VI BORDE TALA OM JUST DET:

• Lisa skrev idag en hel berättelse om en tokig höna (förskoleklass/Svenska)

• Afroz räknade ut ett och annat med hjälp av miniräknaren (årskurs 1/Matematik)

• Dozzan klurade ut skillnaden mellan en skata och en kråka (årskurs 2/Biologi)

• Fabian kunde skilja på instrumenten i en orkester (årskurs 3/Musik)

• Tova argumenterade idag för sin rätt att rita sin lösning (årskurs 4/Samhällskunskap)

• Malte hade världens fiffigaste ritning och snickrade med stor omsorg en stol (årskurs 5/Slöjd)

• StenSture kastade sig över Franska revolutionen och höll en brandtal helt spontant för sina klasskamrater (årskurs 6/Historia)

• Benjamin argumenterade och diskuterade sin läsning av Harry Potter på engelska och självklart använde han sitt engelska språk även muntligt och dialogen med den japanske bloggaren hölls på engelska (årskurs 7/Engelska)

• Tuija bloggade om den senaste händelsen uti världen, och påbörjade en interaktiv diskussion med en äldre dam i Frankrike (årskurs 8/Franska)

För att i årskurs nio bland annat kunna detta:

• Klass 9 A gick alla ut med MVG i matematik och var och en av eleverna kunde diskutera befolkningstillväxten, urbaniseringen och användningen av naturresurserna och självklart kunde de samtliga reflektera över konsekvenserna av användningen av alternativa resurser. I tekniken hade några elever utvecklat en … som kunde omsätta … och att varje elev i årskurs nio kunde läsa DN´s debattartiklar med ..ja.. möda men med nödvändig reflektion och självklart med noggrann fundering över källkritiken i de bilder som visas i film och i den sista blogginlägget av den kände… där fotografiet märkligt nog såg ut att vara en parodi av Eduard Munchs Skriet.
• Ja sådant kunde eleverna! De hade gått i svensk skola. Alla elever kunde ta kursplanerna och själva kryssa i sin skolgångs innehåll.

Dessutom var och är de världsmästare på att argumentera, analysera, förklara och generalisera. De tror stenhårt på demokrati och tar sina ansvar – ta hand om mig, ta hand om dig, ta hand om oss, ta hand om den här platsen (se körlings skolregler).

SÄTT RUBRIKER PÅ INNEHÅLLET

VI SKA TAPETSERA VÅRA SKOLVÄGGAR MED VARJE DAG LÄRANDET. Så fort man kommer till en skola så ska skolan kommunicera lärandet. Och det ska synas. Och inte bara själva produkterna av lärandet utan också processerna.

TALA OM DET RÄTTA, DET LÄRANDE, DET VIKTIGA

Det är just detta vi ska börja tala om. Det vi gör och undervisar om i skolan. Det lärande vi är i färd med att utveckla. De processer som gör att vi lär oss. Där demokrati verkligen betyder demokrati, där elevhälsan betyder att vi skapar synvändor mot det som fungerar istället för att sortera ut. Att vi ringer hem massor av gånger och berättar om elevens kunskaper. Att föräldrarna får ta del av läxor som inte handlar om reperationer och hjälp att lära utan istället verkar för att göra lärandet synligt hemma. Att eleverna får höra om sina framgångar istället för sina brister… att skolan innebär allt annat än det som är hemma. Att man får skratta flera gånger om dagen och att just jag, du och vi är det allra viktigaste för det som kallas skola.

Jante – den enda vi ska mota i grinn!

Och vi som arbetar med skola, i skola, för skola – vi ska vara väldigt, väldigt stolta. Och om Jante en endaste gång försöker flytta in i skolbyggnaden igen så är det den enda vi ska mota i grinn. Och det snabbt!