Think global school and I am sure passionate about the idea

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling
  1. Brad Ovenell-Carter Braddo

    @passiontask Had a great convo with @Korlingsord about this. Part of the joy of looking things up in books is peripheral information.

  2. Brad Ovenell-Carter Braddo

    The great joy of travel is meeting great people. Like @Korlingsord Another great tour of STO and insightful convo about life and education. 


Inlägg som berör samma teman:

  1. The Curriculum coordinator and The Libarian Teacher
  2. Lördag med Think Global School
  3. Teknologin – att cykla med hjärnan
Publicerat i Visionerna | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Think global school and I am sure passionate about the idea

Kursplanefråga om engelska: Hur är det – när börjar vi med engelskan!

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

Snabb fråga: Vet du om det är obligatoriskt att läsa engelska i åk 1 i Sverige el om det ska läsas i lågstadiet i allmänhet?

Denna fråga kom med Twitter och Jag tänker så här:

Vi har för närvarande strävansmål i engelska. Dessa strävansmål träder i kraft redan i förskoleklass. Det betyder att antalet timmar för engelska undervisningen totalt ska ligga i linje med faktum att eleven ska få sin lärande rätt tillgodosedd och undervisningen ska mynna ut i att eleven i årskurs nio med råge uppnått de strävansmål som vid skolavslutningen i årskurs nio är avklarade mål. Jag tycker för övrigt att det är skönt att varje ämne nu får taklösa mål – för inget lärande är klart och färdigt med avslutad skolgång i årskurs nio. Ingen elev kan avsluta sina studier efter att ha uppnått strävansmålen för årskurs nio… det finns nya mål att uppnå. Varför inte titta på gymnasielinjernas mål … varför sluta lära?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Allvarligt talat – hur genomförs engelskaundervisningen enligt kursplanen
  2. Problem med matematiken, engelskan eller vad det nu är
  3. Bryt inte ned de mål som kommer i Skola 2011
Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kursplanefråga om engelska: Hur är det – när börjar vi med engelskan!

Om vi hänger med huvudet …

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

När speglarna låg på marken såg jag den blåa himlen. Så om man hänger med huvudet och känner sig håglös –  tänk om det vore så enkelt att ljuset och himlen syntes i marken. Tänkte jag och gick vidare. Sen tittade jag upp!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Samtalet och kommunikationen som lär mig
  2. Formativt – att tala med sig själv
  3. Glasspråket
Publicerat i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Om vi hänger med huvudet …

Think Global School to Skogskyrkogården today…

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

One of the most beautiful places in Stockholm. You can walk there for hours. We will walk there for hours. Tell you more later on!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lördag med Think Global School
  2. En pedagogisk tanke jag har närt – Walk-around-the-school
  3. Leva sin vision – Think Global School!
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Think Global School to Skogskyrkogården today…

Lektionsförslag: Ge ett ord – sätt in det i olika rum – i olika personer

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

Lektionsförslag – och detta är ett generellt förslag. Du kan göra det här på gymnasiet, i förskolan, på någon fest där ni alla sitter och tittar på varandra och inte vet vad ni ska prata om. Minns att läraren alltid modellar sina egna förslag så att eleverna eller de lärande aldrig behöver känna sig utan sin ledare. Alltid modella så att de lärande kan härma och erövra. Och visst – man får och ska ta sina kompisars ord om man själv inte råkar ha några egna på lut. Ordberika varandra.

TA ETT ORD!

Guldfisk!

Hi, hi, det bara blev detta ord. Så kan man förhålla sig till ord om man är lärare. Det fina med att vara lärare att man inte stannar vid det. Man tar sig vidare. Man utmanar själva ordet och gör det rumsligt. Nu ska ordet in i ett sammanhang.

Eleverna ska nu få smaka på ordet Guldfisk! (Du som läser – Säg GULDFISK högt för dig själv, visst händer det något, guldet framträder och fisken rör på sig).

LÅT ELEVERNA SÄGA ORDET:

– Guldfisk!

Det kan man göra tillsammans. Man måste få ta ordet i sin mun. Och det i mångfald. Låt ordet få andra förutsättningar:

  • Viska det
  • Säg det som om ni var hos rektorn
  • Säg det som om det var en maträtt på någon hamburgerrestaurant
  • Säg det som om det var ett alldeles nytt ord
  • Säg det som om det var hos tandläkaren
  • Säg det som om ni bokstaverade det…

ERÖVRA ORDET – GÖR DET TILL DITT!

Låt eleverna muntligt sätta in ordet guldfisk i en mening. (Du som är lärare ska givetvis följa dina elevers meningar och absolut inte tillrättavisa dem med orden – Du får inte härma din kompis, du får inte leka med ordet Guldfisk – för det är just det som eleverna får! De får härma, leka och pröva. Kursplanen säger ju just det: VÅGA, VILL, KAN).

– Jag vill ha en guldfisk!

– Min guldfisk delar med sig av sitt guld!

– Guldfisken ville flytta från sitt akvarium!

(Om eleverna har roligt under denna lektion så ska du som lärare inte tysta ned vare sig skratt eller fantasi. Kursplanen talar mycket om kreativitet och att tillägna sig språk. Det är just det vi gör nu. Kreativiserar undervisningen. Så skrattar dina elever så minns också att glädje i sig betyder lärande och välmående).

NU SKA ORDET KNYTAS TILL ETT RUM ELLER EN PLATS

När ni har gjort en runda och alla eleverna har kommit till tals då låtsas (kreativitet var det som vi nyss nämnde) att vi är i ett annat rum. Vad kan guldfisken betyda om vi befinner oss hos tandläkaren/polisen/ålderdomshemmet/sandlådan/badrummet/flygplanet/på ett kafe… (låt eleverna ge platser, det står i Läroplanen att eleverna ska ingå och påverka så då ska du som är lärare fånga alla möjligheter att ge dem den möjligheten, i stort som i smått).

Låt säga att vi säger guldfisk i en fiskaffär:

– Guldfisken såg alla döda fiskar!

– Guldfisken var livrädd för fiskhandlarens kniv!

– Vad gör jag här, sa Guldfisken.

– …. fortsättning för hela klassen… alla ska få säga….

ORDET OCH PERSONEN! Nu ska vi göra det mer personligt!

Då har vi prövat ordet på två sätt. I våra egna tankar, i ett rum och nu ska vi vara olika personer:

Vilka ska vi vara? (eleverna SKA delta och ge förslag, vi lärare följer våra styrdokument och hittar försvar för de lektioner vi ger och skapar för eleverna).

Vi kan vara brandman/poliser/läkare/Isglassförsäljare/korvkioskägare/sportdykare/sjuksköterska – osv

Då sätter vi in ordet tillsammans med den person som säger det, låt oss vara sportdykare:

– Sportdykaren mötte ett stim med guldfiskar.

– Sportdykaren blev rädd för guldfisken var också nyfiken på vem sportdykaren var.

– Sportdykaren jagade hajar men fick en liten guldfisk.

– Guldfisken skulle sportdykaren ge till sin gamla mamma.

Lektionstanken:

Vi kan ta vilka ord vi vill och omsätta dem i rummet. Eleverna får tala och det kring ett fokus. Självklart kan vi ta ett geografibegrepp, matematikord (jättespännande och roligt), ett engelskt ord och självklart kan vi göra den här lektionen på spanska, tyska, syriska, turkiska, romska. Den är generell. Den syftar till att orden blir våra gemensamma. Det är så förödande trist och tyst i klassrum. Och orden måste talas in i oss. Vi måste få dem gemensamma i rummet. Jag tar ingenting för givet då det gäller förståelse av ord.

Och jag använder mig av gruppen för att skapa livligare och större ordförråd.

Vägen är inte heller lång till skrivandet: Pröva själv. Skriv en mening. Pröva. Dela med dig. Allt är kunskap!

Jag skriver:

Min guldfisk stod i en skål i köket. Jag talade alltid med den då jag stekte pannkakor. – Gillar du pannkakor, frågade jag så där som man gör till en guldfisk.  osv

Vad skriver du?


Inlägg som berör samma teman:

  1. liksom så här va – några funderingar kring ett ord
  2. Lektionsförslag: Mitt favoritord och det bjuder jag på
  3. Lektionsförslag: Skriv in dig mellan olika stycken och allt vad som krävs för det
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | 6 kommentarer

Underbart trotsigt ord – UPPVÄXT

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

Trots är bra.

Uppväxt handlar om att utmana och skapa utrymme för den växt som man själv är. Vi talar ju aldrig om nedväxt. Tur är väl det!

Och jag ser hur själva ordet letar sig förbi taken som vill hindra och hur ordet utmanar utsikten genom fönstren där horisonterna breder ut sig lite hit och dit. Det är en kraft. En aning trotsig. Och det är nog bra.

Uppväxt!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarens favoritord för dagen blir ord som får fötter
  2. Barnet – en liten kopia som är lite för kort bara
  3. liksom så här va – några funderingar kring ett ord
Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Det är ruskigt farligt att leva

Postat den 05/09/2010 av Anne-Marie Körling

Jag tänker på barnen som berövas det farliga. Vad blir det för barn som skräms av allt och allting. Jag tror vi måste vara medvetna om farorna med att leva. För det är ruskigt farligt. Allt kan hända. Jag tror att man  rent statistiskt en gång redogjorde hur farligt allting var och att den farligaste platsen, överlägsen alla andra, var i hemmet.

Farorna kan också göras verkligare och komma närmare, ja nästan krypa upp i knäet på oss. Sådana faror kan man läsa om. Ett barn tycker om det lite läskiga. Barn tycker om att bli lagom skrämda. I den symboliska världen hör skrämseln till. Att läsa en saga om en liten tjej som envisas med att ha sin röda mössa på sig och vara sådär duktig att ta sig igenom skogen med en väldigt tung korg med massor av godsaker i, och om och om igen bli varnad för den stora vargen som lurar precis överallt i skogen för att äta upp henne och slicka sig om munnen.

Sagan ger verktyg för verkliga skogar och verkliga vargar i symbolisk form. Alla sagor är samlade livskunskaper i en form som tilltalar en slags folksjäl och flyttar in och blir individuell kunskap – ett slags folksjälv. Därför ska de berättas. Det farliga ska göras farligt. Och skogen ska vara fylld med faror. Och hjälpare ska komma. Och lösningarna måste man själv finna ut. Hit med lite sagor i en värld där allt fantiseras fram som verkliga faror.

Astrid Lindgren har lämnat sitt testamente i frågan. I Ronja Rövardotter möter vi barns nödvändiga behov av faror. Vi möter också föräldrarollens olika former. Den oroliga pappan som varnar – Gå inte dit, aldrig till Djävulsgapet! och den något mer kloka mamman som säger – Hur ska hon någonsin lära sig om  hon inte prövar! och så Skalle-PIer som får tjänstgöra generationen över – Som skrattar åt det som föräldrarna gör och ger Ronja en hel mängd livsvisdom av det äldre slaget. Världen ska erövras. Och barnet ska äga sin plats i den. Ja, så tolkar jag Astrid Lindgrens berättelse om Ronja Rövardotter. Kanske lämnade Astrid Lindgren oss med orden:

– Hit med lite farligheter!

Ja, hit med lite farligheter så jag får utmana mig själv att växa! Barn vet när de är redo. Då hoppar de över symboliska Djävulsgap. Och de lyckas med sin hopp. De växer!

Det onda finns överallt och som allra mest bakom lyckta familjedörrar. Där blåser den upp sig kring barn som upplever hagelskurar av elakheter och ”verbal abuse” i den värld där barnagans NEJ skrivits in och blivit lag. Man får inte slå barn … men man kan höja sina ord och ge dem slagkraft och ingenting syns utanpå. Men där inne i barnet är blåmärken stora och skavande. Men allt ser ut att vara som vanligt.

Klart vi ska skydda våra barn. Självklart. Men farorna ska vi ansvara för. Vi ska ge strategier inte rädsla. Jag frågade en polis hur han gjorde med sin rädsla för sina barn när de gick ut i den stora storstadsskogen där alla vargarna ylade efter rödluvor och där knytnävarna vässades hos dem som hade skavsår av en illa uppväxt (jag vet att jag är hård) och han svarade: Strategier måste man ge sina barn. Och en 100-lapp ska ligga i strumpan i skorna… att ha kontanter kan vara ett sätt… sa polisen.

Jag har alltid funderat över hur vi utvecklar strategier som är goda. Oftast säger vi till våra barn vad de ska göra. Men aldrig att vi berättar om hur de ska handla. Och inte på hur många olika sätt. Mattis, Ronjas far, han ger Ronja strategierna att utmana sig själv. Det Mattis vill skydda Ronja ifrån blir just det hon ger sig själv till uppdrag att utmana. Klart hon hoppar över Helvetesgapet! Klart hon gör. För hon måste. Annars växer hon inte!

Alla barn vill växa! Alla vill det. Annars skulle de aldrig ställa sig upp från alla fyra och våga ta sina första steg över tröskeln till de tvåbentas värld. Alltså snacka om fara! Det är ju rent av livsfarligt! Att gå!


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Det är farligt med gravstenar”
  2. ”En pedagog gör misstag …”
  3. Leva svaren – Barnkonventionens yttersta uppmaning
Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande, Pedagogik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det är ruskigt farligt att leva