Lektionsidé: Vad min Avatar bör veta om mig

Jag är kött och blod. Jag är jag. Och jag skriver. Här och där och lite var stans. Kanske är min identitet plagierad och sparad. Kanske dyker jag upp om 150 år. Om det är så så hoppas jag träffa en hel del andra från just den här tiden. Ser fram emot en reunion.

Och då kanske jag ska passa på att säga:

  • att jag gillar korv med bröd, men bara den sort som NK´s korvkiosk, Sthlm, säljer.
  • att jag gillar att sitta på en ö och titta ut mot horisonten
  • att plaska med nakna fötter i kallt vatten och sörpla kaffe på en brygga är en stund jag kan drömma om
  • att jag kan bli godissugen på vita stora sockerbitar
  • att jag älskar vackra kaffekoppar och hoppas att Zoegas kaffe finns att dricka då också
  • att jag aldrig har matat duvor i en stadspark
  • att jag aldrig varit i Kanada
  • att jag aldrig har gått på lina
  • att jag en gång trodde att jag kunde bli en prima ballerina
  • att jag älskar Ballerinakex
  • att jag väljer att äta en hamburgare på McDonalds
  • att jag tycker morötter är goda om de har stått i vatten i kylskåpet
  • att jag inte kan rita om jag inte har en speciell penna och gärna ett speciellt papper
  • att jag inte tycker om att skriva för hand med penna och papper
  • att jag är nyfiken och tänker att det mesta ordnar sig – det vill jag att min avatar ska tänka
  • att jag ibland kan rädda en fluga som hamnat på rygg
  • att jag bär sniglar över gatan
  • att jag ibland vinkar åt en gammal tant
  • att jag gillar Top Hat-glassen
  • att jag älskar bokstaven g för att den ser så rolig ut
  • att jag har mycket smör på smörgåsarna… jag tar saker och ting bokstavligt
  • att jag sjunger högt då jag är glad…
  • och blåbär plockade efter att man badat och klivit några steg in i skogen för att skaffa en efterrätt … det är barndom
  • och om jag skrivit fel här så kan det hända att det blir fel i framtiden… men då tar jag och min Avatar hand om det och ställer saker och ting tillrätta

Den här tanken gillar jag. För allt jag gör nu måste jag på något sätt ansvara för i framtiden. Jag tänker också på att vår tid nu är i färd med att utvecklas till ett verkligt kommunikationssamhälle där det i verkliga livet fortfarande är ganska tyst. Vem pratar med någon okänd på bussen? Vem twittrar med någon från samma plats? Kanske kan detta vara en lektionsidé! Jag skulle definitivt göra den till det! Då handlar det om våra spår, vem vi vill vara ur ett annat perspektiv, relation till mig själv här och nu, ansvaret om nutiden, förståelse för historia, textrörlighet – dvs mellan texter och mig själv. Vad min Avatar bör veta om mig för att låna av mig någon gång i framtiden.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Källkritik och undervisning, Lektioner och lektionsförslag, Värdegrunden, Visionerna | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lektionsidé: Vad min Avatar bör veta om mig

Ordleksbaciller

Jag körde på en larv idag med cykeln.
Larvigt, tycker någon.
Slarvigt, säger en annan.
Tarvligt, anser jag.

Tack gulliga du som inspirerar till Ordlek. Jag hade glömt bort hur roligt det är. Du smittar av dig o jag andas gärna in inspirerande ordleksbaciller 🙂

Puss o kräm

**************** Ticketack för ditt mail hälsar Anne-Marie

Publicerat i Mina läsare, Ordförrådet | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Ordleksbaciller

Födda in i den digitala världen

Man kan vara född in i någonting. Men det betyder inte att man för den delen har en automatisk kunskap om det man föds in i. Det krävs alltid perspektiv på, förmåga att tänka om, handskas med sin förmåga och utveckla den. Läs ett ypperligt inlägg här så vidgar vi ansvaret om de som är födda in i den digitala världen!

Vi föds ju in i det mesta men för den skull måste vi ju lära i det vi föds in i. Jag föddes in i en värld av pennor och papper men var tvungen att lära mig en hel del om konsten att använda pennan och pappret. Det fina är att jag inte är färdiglärd i denna möjlighet. Jag föddes också in i bilarna på vägarna och fick ha trafikkunskap för att man ansåg att den viktiga kunskapen om trafiken måste utvecklas för oss barn och för den delen också de vuxna. En utveckling som gav oss bilbälteslagar och kunskaper om hur att skydda människan i sin verklighet.

Att födas in i något betyder ju inte per automatik att man får alla perspektiv på köpet. Skolan har ett ansvar. Dessutom så finns det många som faller utanför de påståenden som våra ord gör sanning av. Alla är inte infödda i den digitala världen för att de bor i Sverige. Det finns en ny form av utanförskap, den att stå utanför denna interaktiva värld. Det blir svårt för dem som är det om vi i skolan gör barn till digitala infödingar och per automatik säger att de därmed kan. Och tro på våra sanningar. Därmed tar vi inte vårt ansvar för det lärande som vi bör omsluta i skolan. Ska vi säga att barn är något så kan det vara på sin plats att undersöka om det vi säger oss är sant eller om det bara är våra föreställningar om hur det är.

Det är att retirera från ett ansvar om det som sker här och nu och inte förstå samspelet med dåtid, nutid och framtid. Det krävs en hel del att lyfta perspektivet in i historien och framtiden. Kunskap om något handlar om att kunna se sammanhangen i ett större perspektiv. Och värna om de demokratiska rättigheterna – den att få ingå.

Är inte det vad skolan handlar om. Förstå sin tid, förstå det som en gång var och ana det som kan komma. Trots att man är infödd i något som är så självklart som papper och penna.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Källkritik och undervisning, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Misstagen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Födda in i den digitala världen

Pedagogiska miljöer

Möte idag med en professor, en skolvägsplanerare och en klassrumsorganisatör. Vi ska vara utanför skolmiljöerna. På ett fik någonstans i närheten av dig. Där kommer vi tre diskutera det rumsliga. Och vikten av den.

Anne-Marie

Publicerat i Pedagogiska miljöer | Kommentarer inaktiverade för Pedagogiska miljöer

Att inte förstå

Linsen riktar sig inte mot motivet. Men det är ett självporträtt. Jag blir lycklig då jag inte förstår.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Att inte förstå

Sommarkuvertet

Jag öppnade ett kuvert. I det låg ett brev. Så kan man börja en berättelse.

Jag öppnade ett kuvert. I det låg ett brev. Det var från min moster. Hon öppnade ett kuvert. I det låg ett brev. Det var från hennes bror. Han öppnade ett kuvert. I det låg det ett brev. Det var från hans dotter. Hon öppnade ett kuvert. I det låg det ett …

När man skrivit så där i en slags oändlighet kanske man ska fundera över vad det är man håller på med.

Anne-Marie

Publicerat i Svenskämnet | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Sommarkuvertet

Pusselbitarna!

– Fattas det en pusselbit? frågade han vänligt.

– Näe, inte en endaste, svarade jag och tänkte att pusslet redan var lagt.

– Fattas det inte en bit av himlen? frågade han vänligt.

– Nej, det är det svarta hålet, svarade jag för att jag tänkte att det är väl ett svart hål någonstans där ovan molnen.

– Fattas det inte en bit av gräset? frågade han vänligt.

– Näe, svarade jag och tittade på pusslets gräs, där bor en åkerråtta så där ska det vara ett hål, svarade jag.

– Fattas det inte en endaste pusselbit, frågade han inte så vänligt.

– Jo men inte på det här pusslet, svarade jag.

Anne-Marie

som lägger pussel.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Pusselbitarna!