Förskolan! Jag önskar att vi alla tog del av läroplan och kursplan för förskolan. Det pedagogiska innehåll som skapas vid förskolorna där jag befinner mig gör mig lycklig.

Det är ett medvetet anslag från pedagoger som skapar innehåll som i sin tur skapar sammanhang och mening för de barn som får förmånen att befinna sig i dessa processer. Då jag föreläste för förskolecheferna fick jag så många frågor om lärandeprocesser som gör mig lycklig. Det är ett perspektiv jag känner mig hemma i och jag föds i min föreläsning – mina ord får större vingar och mitt pedagogiska hjärta kan slå kraftigare.

Jag tror det är just anslaget att ansvaret för innehåll är pedagogens och förskolans och att ansvaret inte ligger i och hos barnet. Jag tror det är för att det pedagogiska innehållet gör något med barnen och att man observerar vad och hur barn agerar kring det fokus man ger dem och låter dem processa. Jag tror att jag är allvarligt vårallergisk mot felsökeriet och exkluderingsbedömningarna som kan omsluta en elev, i bästa välmening men ack så olyckligt, och att ansvaret inte kan förskjutas från vuxenvärlden till eleverna. I de förskolor jag besökt ser jag inte detta, hör det inte, och jag tänker att det är en linje, ett förhållningssätt, ett ansvar jag känner mig mycket hemma i.

Dessutom tror jag det är mycket, mycket klokt och viktigt att skolan vet något om detta innehåll så att skolan kan ta vid och bygga vidare på läromiljö och innehåll så att eleverna tillåts fortsätta att utvecklas. Jag är mycket rädd för elevernas oändliga samarbetsförmåga och anpassningsvilja – den som gör att de vill vara en del av den gemenskap de erbjuds, och den anpassning de gör för att ingå  – men där de har för få utmaningar i det innehåll som de får.  Barnets hela värld måste vara fokus för deras utbildning. Är skolan tråkig så anpassar sig ungarna till det också.

Jag kan ibland rysa då jag tänker på ett klassrum för högstadieelever, ibland omnämnda som hemklassrum, men … allt annat än hemkänsla ger de, nakna på innehåll och processer … och jag tänker att de mål som finns på en vägg i skolans ena hörn är de mål vi ska nå, och de trivselregler som syns i nästa hörn är den fostran vi kräver – men att rum och innehåll illa samspelar med vårt vuxna ansvar att försätta eleverna i tänkande och synliggöra de processer som eleverna själva är i. Nakna rum kräver mycket av den som är där. Och kursplanens ord om kreativitet kan rummen knappast leva upp till. Man kan fråga sig vad som händer från förskolans första dag till högstadiet sista dag. I vilken miljö växer jag upp? är en fråga att allvarligt grubbla på.

Jag kan låta hård, men lärandet är alldeles för roligt, spännande, underbart, fantastiskt, viktigt för att göras tråkigt. Så tänker jag och önskar att jag fick gå i kalasskor idag!

ATT GÖRA RÖRLIG FILM I FÖRSKOLAN - TVÅ HUSHÅLLSRULLAR - OCH PAPPER - OCH VIPS! EN FILM! KLART VI KAN! tycks ungarna tänka. DEN PEDAGOGISKA MILJÖN skapar just detta självförtroende.

Anne-Marie