Interaktiviteten i blogg och twitter – den som inte syns

Här är ett exempel på frågor jag kan få till mig via min blogg:

**************************************************************

Hej Anne-Marie!

Jag hoppas allt är bra med dig, jag läser på din blogg varje dag och inser att
du är en väldigt upptagen person och jag är glad att du tog dig tid med mig.
Jag har fått så otroligt mycket tankar efter att vi sågs och jag har kammat
rent UR på filmer som du är med i, för att se mer hur det du talat om kan se ut
i praktiken. Jag tror att du gör massor av nytta som inspiratör till lärare och
utvecklare av skolan, men jag skulle ändå (lite egoistiskt ;)) ha önskat att
jag fick vara med dig i ditt eget klassrum. Frågvis som jag är radar jag här
upp några av de frågor som dykt upp.

Då tänkte jag på den lärare och vän till dig som du berättade om som hade gått
samma utbildning som du på NZ, ni som jobbade ihop och aldrig fick problem med
disciplin, kanske finns hon ute i skolan som lärare idag? Tror du att hon
skulle ta emot ett besök av mig. Nu frågar jag egentligen inte för min uppsats,
utan för min egen utveckling, jag vill se fler goda exempel, jag vill hitta
inspiration för att bli den lärare jag vill att mina elever ska möta. Det var
fråga 1.

Fråga 2. Jag blev väldigt intresserad av det här med modellerande frågor som du
hade fått inspiration till från Manhattan New School. Finns det någon bok om
det, jag har försökt att hitta via nätet men inte lyckats?

Fråga 3. Du började rada upp 10 olika sorters undervisning du har i ditt
klassrum, och sen nämnde du att du kanske kunde maila mig det. Är det en
möjlighet eller finns det kanske som ett blogginlägg?

Fråga 4. XXXXXXXXXXXXXXXXX och föreläsa om
bedömningar? Om jag har möjlighet vill jag gärna komma och lyssna.

Igår var jag ute och vikarierade, det var en annorlunda upplevelse, jag kände
mig mer fri. Jag hade tänkt igenom vad jag inte gillade hos mig själv förra
gången jag vikarierade och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Igår kändes det
mycket bättre, även om jag såklart kom på hur jag kunde förändra och förbättra
efter varje lektion. Nu var lektionerna inte planerade av mig, utan jag
förväntades fortsätta med sådant de arbetade med, men jag såg mer spelrum också
i det efter att ha börjat tänka kring vem jag vill vara som lärare. Att
eleverna var glada att se mig igen var förstås en bonus!

Jag passade också på att ifrågasätta lite extra korridorregler som lärarna
odemokratiskt hade tagit beslut om, som gick långt över de gränser som
skola/elevråd hade enats om. Det skapade lite nyttig turbulens i lärarrummet
och jag tror att några var glada att det kom upp, de pratade om att det är ett
uttryck för lärares maktfullkomlighet och några blev nog sura att jag skulle
sitta där och tycka.. men jag anser att jag tillhör deras arbetslag som VFU-
student, även om jag nu var ute på vikariat. Det slog mig också vilken tur jag
har som lärarstudent, att kunna jobba extra med det jag intresserar mig för,
det som kan utveckla mig.

Stort tack igen för att du tog emot mig, det har gett mig massor redan nu och
med kommande erfarenheter är jag säker på att de tankar du väckt kommer att ge
mig ännu mycket mer.

Om jag får, återkommer jag kanske med andra frågor, när jag kommit igång
ordentligt i mitt skrivande av uppsatsen.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Ja, det är egentligen en ynnest för mig som mottagare av denna dialog. Så ser jag det. Jag har givetvis frågat brevskrivaren om jag får publicera detta, vilket jag fick. Och jag gör det med värme. Så här kan också en blogg fungera.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Interaktiviteten i blogg och twitter – den som inte syns

Dåtidens farligheter är nutidens vanligheter.

Jag såg mig själv skriva:

Så mycket dåtida farligheter som är nutida vanligheter!

Anne-Marie

Publicerat i Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Dåtidens farligheter är nutidens vanligheter.

Bråkiga-killar-intill-tysta-flickor-pedagogiken

– Jo de löste det med att sätta den bråkiga killen med en tyst och snäll flicka, hörde jag någon säga.

Jag måste tänka.

Vad ger det här för signaler?

Hur förstår man sig själv som pojke?

Hur förstår man sig själv som flicka?

Vad lär sig pojken av flickan?

Vad lär sig flickan av pojken?

Vilken norm råder?

Vad händer om den tysta flickan vill säga att hon inte vill vara ett kompensatoriskt stöd för den bråkiga killen?

Vad händer om den bråkiga killen får den beskedliga flickan att bli underbart bråkig och stökig och pratsam?

Vad händer om den tystlåtna flickan börjar viska och skratta med den busige pojken?

Vilken får skulden om båda blir bråkiga och pratiga?

Hur låter det på ett utvecklingssamtal när föräldrarna frågar varför läraren har gjort som läraren har gjort?

Vad händer om pojken som är bråkig har gjort så den tysta flickan inte vill gå till skolan längre?

Vad händer om den bråkige killen inte längre vill gå till skolan?

Varför är pojken bråkig just här och nu?

Varför är flickan tyst just här och nu?

Hur var det igår?

Var det så att flickan var pratig igår?

Var pojken inte bråkig igår?

Var i rummet placeras de två?

Varför placeras de där?

Varför sitter den tysta flickan där hon sitter?

Varför sitter den bråkiga pojken där han sitter?

Var sitter fröken?

Hur mycket påverkar tillrättavisningarna av den bråkige pojken den tystlåtna flickan?

Om den bråkige pojken får många tillrättavisningar är det inte kritik mot den tysta flickan som inte fick ordning på den ”bråkiga” pojken med sitt ”blida” väsen?

Hur löser en manlig lärare samma problem?

Hur löser en kvinnlig lärare samma problem?

Hur ser en manlig lärare på klassrummets dynamik?

Hur ser en kvinnlig lärare på samma dynamik?

Är klassrummet dynamiskt eller dramatiskt? (kunde inte låta bli att leka)

Hur kommer den tystlåtna flickan till tals om hon sitter alldeles intill den pojke som bråkar och pratar mest?

När pratar den tysta flickan?

Har man undersökt när den tysta flickan pratar?

Hur låter den tysta flickan?

Syns den tysta flickan i klassrummet?

Vem får mest uppmärksamhet?

Vad får uppmärksamhet?

Vad är innehållet i uppmärksamheten?

Vad berättar uppmärksamheten för eleverna?

Hur är jag mot dessa elever?

Vad händer om inte pojken lugnar sig intill den lugna flickan, är flickan ansvarig för det då?

Hur känner sig pojken om inte han blir lugnare tillsammans med flickan, känner han sig sämre då?

Varför klarar inte läraren av uppdraget att vara lärare för såväl pojken som flickan?

Varför gör läraren så här?

Vilken teori råder?

Hur kan vi tänka om lärarens roll och kursplanens innehåll?

Hur kan vi tänka kring barnkonventionen och artikel 12?

Hur är det för de andra pojkarna och flickorna?

Vad lär sig de andra pojkarna och flickorna av denna modell – tyst flicka jämte bråkig pojke?

Var i kursplanen finns stödet för åtgärden?

Tycker läraren inte om pojken?

Hur får läraren flickan att vara mer pratig?

Lyssnar läraren till innehållet i det flickan säger?

Lyssnar läraren till innehållet i det pojken säger?

Vem blir tystad oftast i klassrummet?

Hur gör man som elev om man skriker men inte blir lyssnad till?

Hur gör man som elev om man är tyst men har mycket att berätta?

Varför pratar inte flickan?

Tänk om läraren skriver i elevens utvecklingsplan att den tysta flickan ska våga mer i klassrummet?

Är det tysthetsklimatet som är norm?

Vad händer om eleven som bråkar får en annan lärare som har andra teoretiska tankar om vad som händer i klassrummet?

Hur mår flickan och pojken tillsammans då de ska kompensera varandras ”brister”?

Vem pratar med eleverna om vad de har för lösningar?

Finns det några andra sätt att pröva på?

När är en flicka stökig i ett klassrum?

Får flickor stöka och bråka i klassrummet?

Hur är det med den tysta killen, när får han uppmärksamhet?

Får den tysta killen kompensera den bråkiga flickan?

Vem kompenserar vems brister?

Får jag kompensera en annan lärares brister?

Om jag är en kvinnlig stökig lärare får jag sitta intill en lugn och sansad manlig kollega då rektorn har genomgångar?

Och varför tänker jag på min farfars sång – Nu ska vi leka skola och fröken det är jag och ni ska vara barnen och tysta ska ni va? Skolans innehåll kan vara lek men uppdraget är inte en lek. Demokrati och ansvaret om detta begrepps gestaltning i klassrummet är lärarens. Hur ser vi på våra elever? Hur är det att vara elev i klassrummet?

Anne-Marie

Tillägg; Jag konstruerar mycket frågor. Men att det var så många som 71 stycken här det blev synligt först då jag såg det hos Mats! Gå dit och titta.

Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande, Klassrummet, Misstagen, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Sociala medier – om detta talar jag idag – Skolverket

På frukostmötet idag talar jag om sociala medier och dess betydelse för mig och min profession

  • De pedagogiska frågorna VAD, HUR och VARFÖR
  • Ensam lärare söker…
  • Pedagogiska samtal och djupet i yrket och dess ständiga tillblivelse
  • Första blogginlägget
  • Vygotskijtanken – kommunikationens samspel – med mig själv, med andra
  • Blogglandskapet – Twitterinformationen
  • Ordet jag – skyddet om andra – avsändaransvar
  • Lärandet och yrket
  • Transparens
  • Faran med sociala medier och de gamla farorna med läsning, skateboard, filmer…
  • Jag blir glad – något om kommunikation
  • Aningslösheten – Medvetenheten
  • Det goda med det farliga nya
  • Sökarna – och uppsökarna
  • Ordet – Share – bättre på engelska
  • Faran med att läsa på tåg – om den gamla rädslan för det nya

Anne-Marie

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Sociala medier – om detta talar jag idag – Skolverket

Alltid kontrollera ungarnas intressen – alltid, i alla tider

Publicerat i Barns rättigheter | 4 kommentarer

Anne-Marie – skriv om det här!

Jag får ibland samtal – kan du inte skriva om det här och det här?

Jag får ibland mail – kan du inte skriva om det här och det här?

Sen dröjer det innan jag skriver om det man begär. Då kommer ett telefonsamtal eller mail –

– Vågar du inte? När kommer ett inlägg om detta? När kommer svaret?

Det är så många frågor som man kan få besvara. Jag gör mitt bästa att inte besvara utan reta tanken med att vidga perspektiven. Jag gör också mitt bästa att besvara och lyfta fram frågor. Men jag unnar mig en underbara lyxen att tänka länge, noga och varsamt, jag gör små undersökningar, läser mina svar i kursplanerna och letar efter utvägar och invägar. Jag grubblar på de frågor jag får. Jag letar pedagogiska lösningar. Jag älskar frågan och lever svaret.

Anne-Marie

Publicerat i Frågekonsten | Kommentarer inaktiverade för Anne-Marie – skriv om det här!

Byggnader och den jag är

Jag är glad. Bilden har inget med det att göra. Men bakom kameran står en lekande människa och trycker av en knapp – ett slag on-läge – och tittar in i en slags ordning som breder ut sig som ett fantastiskt bygge. Varje del hör samman med en annan. Jag ler. Jag är fotografen som står bakom kameran. Konstruktioner utmanar mitt tänk. Jag ryser vid tanken på att jag skulle förlora min nyfikenhet. Några säger att den är barnslig. Jag säger att den är lärande. Hej hopp.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Byggnader och den jag är