Läsundervisning är inte en enda undervisning. Det är en alltid undervisning. Om eleverna ska förstå text, varhelst den finns, i boken eller i datorn, så måste man förstå, kunna läsa mellan raderna och analysera och grubbla på den. Man behöver tänka, sätta egna ord på det man läst, och man måste förstå. Om inte varje enskilt ord men hela sammanhanget. Jag har under många år undervisat i läsning och jag har flera undervisningar i klassrummet. Detta gör jag:
GEMENSAM LÄSNING – det är den lilla text vi alla arbetar med, analyserar, lägger oss i, förklarar och undersöker. Det kan vara en mening, ett litet stycke, eller en hel sida. Men inte mer. Denna undervisning handlar om att läraren modellar läsning, förståelse och skapar delaktighet genom att diskutera illustrationer, ordval och hur meningar byggs upp. Det är en mycket aktiv undervisning där läraren tillåter eleverna att tycka och tänka fritt.
VÄGLEDD UNDERVISNING – Då alla elever har börjat arbeta undervisar jag i mindre grupper. Detta gör jag i klassrummet bland alla andra elever. Denna läsundervisning handlar om att eleverna berättar om texten, bilderna, illustrationerna, fotografierna, vad de tänker kring det de läser, utropstecken och grammatik. Läraren vägleder genom stora och öppna frågor. – Hur vet ni? Vad tänker ni att texten ska handla om när ni möter denna illustration? Vem är det som berättar? Hur vet vi det? Vad är det som inte sägs? Varför sägs inte det? Hur kompletterar bilden texten och tvärtom? Läsningen sker sedan unisont, inte varje elev för sig, utan läraren kan höra när elever läser olika och då diskutera vad som står och hur vi uppfattar orden, hur bokstäver låter?
ENSKILD UNDERVISNING – Då sitter jag med en elev och läser. Jag och eleven diskuterar allt som vi kan prata om. Textens uppbyggnad. Elevens läsintresse. Hur eleven löser att läsa vissa ord. Hur eleven tänker kring texten. Vilka associationer texten ger? Jag gör då noggranna läsanalyser av elevens läsning och diskuterar hur läsutvecklingen utvecklats.
ELEVLÄSNING – Eleverna ska och får alltid högläsa texter för varandra. Så börjar alla gemensamma arbeten. Eleverna ska muntlig ta de skrivna orden i sina munnar. Och lyssna på varandra. Det gäller matematikproblem, faktatexter och läsning. Om eleverna ska arbeta med texten ihop så ska de vara generösa med att göra den muntlig. Jag ger inga texter som eleverna inte klarar av. De ska känna sig kompetenta som läsare. Här handlar det om att diskutera text och att göra den gemensam genom att högläsa den. Texten är aldrig längre än en sida. Eleverna brukar ha roligt när de högläser för varandra.
HÖGLÄSNING – Skolan är generös tänker jag alltid. Så tänker jag då jag högläser med mina elever. Jag högläser med dem och jag högläser för dem. Den bok jag väljer, eller den text jag högläser är ofta en annan sorts text än den eleverna själva väljer att läsa. Jag har tre olika högläsningsformer också:
- Högläser med inlevelse utan elevmedverkan
- Högläser med inlevelse och låter eleverna få utveckla förståelse för ord och uttryck genom att avbryta mig och göra texten textrörlig. Det är mycket givande. Skiljetecken blir lekfullt använda och hörbart begripliga.
- Read out – think out – är en högläsningsform där läraren först läser ett stycke sedan stannar upp och visar hur läraren tänker och vilka strategier läraren använder för att komma vidare i texten, förstå vad författaren vill säga och se om svaret ges senare. Detta är mycket svårt men väldigt utmanande för läraren. Eleverna blir mycket engagerade i lärarens frågeställningar. Svaren finns i litteraturen.
Och det allra minsta man kan göra för skolbarn är att läsa högt för dem. Läsa högt. Vara och verka generöst. Språket ska delas. Innehållet likaså.
