… klickabara länkar, läsbara tips, utresor till andra, inresemöjligheter härifrån. Jag har så många kollegor och tänkare i min länklista. Jag föreslår en mängd utflykter. Jag har klickat mig fram till den här sidan idag: VI SES I SKOLAN!
Jag är en långsam grubblare. Om jag läser något läser jag det om och om igen. Jag kan inte lämna texter efter en läsning. Jag läser med nya ögon då jag tänker att jag möter nytt genom min fördjupade erfarenhet. Så utbildar jag mig. Nu läser jag på Högskolan igen. Det utvecklar sig en inre karta som jag orienterar mig genom och jag möter nytt som bidrar till förändring såväl inom mig som i min handlingar. Det är små steg att pröva. Det är stora saker att tänka.
1) Ta ett ord
Skriv ordet på tavlan.
2) Låt eleverna sätta in ordet i en mening. Det är muntlig skrivning (ett begrepp jag myntat i Kiwimetoden 2006). Muntlig skrivning möjliggör för eleverna att tala i längre meningar och sedan att skriva dem. Eleverna lär sig att lyssna och få idéer och utveckla egna meningar. Läraren är alltid modell och gör och deltar på lika villkor som eleverna. Läraren ska delta, göra och själv dela och låna.
– Han kunde inte hjälpa henne.
– Hon kom dit utan hjälp.
– Hjälp mig!
– Tanten fick hjälp att kliva på bussen.
– Ibland är hjälp ingen hjälp.
– Kan du hjälpa mig att bära upp saker på vinden?
Som lärare ska du inte värdera elevernas svar och meningar. Om du värderar begränsar du lekutrymmet att tänka och fundera. Lekområde är ett begrepp jag hämtat ur Donald Winnicots teorier. Jag översätter det till lekyta. Jag tänker så om utrymmet att tänka, att vi behöver tid att tänka, få låna av andra som säger och tid att svara. Det är i lekområdet vi kan göra saker till våra egna. Där är tänkandet och kreativiteten. Vi ska också låna av varandra, lyssna till andras idéer – ja verka för det Vygotskij tänker. Jag tänker alltid att vi ska dela, låna och uttrycka. På det viset har jag fått mina elever att skriva och gärna göra det. Så har min praktik utvecklats.
3) Då vi lyssnat, pratat, prövat och utsagt och det rikligt har vi fått många idéer att skriva ur och med. Begränsa inte uppgifterna med att som lärare säga – Du behöver bara skriva tre. Låt eleverna själva avgöra hur mycket de vill skriva. Och om skrivandet tidigare gått trögt och upplevt svårt så gör det inte värre med att säga till eleverna att – Det räcker inte. Se hellre till det eleverna gör. Läs innehållet. Uppskatta det. Och om du som lärare är genuint intresserad av just det som är skrivet, uttalar det med din lärarmun så har du visat källkärlek. Det är generöst.
4) Låt eleverna läsa för varandra, låna meningar från varandra. Låt hela klassen dela med varandra. Dela, dela, dela! Det är också generöst. Som lärare bör du säga att det är roligt att dela och viktigt att få låna av varandra.
5) Javisst, det är helt möjligt att översätta, skriva engelska meningar – använda ordet HELP och närma sig matematiken om man så vill.
– Han ville ha hjälp med matematikuträkningen!
– Help, I need somebody, Help!
6) Och varför inte vara textrörliga och musikaliska på en och samma gång. Kanske var det så att Beatles en gång tog ett ord – HELP – och började fundera kring vad de kunde göra för låt kring det ordet.
Det blir mycket engelskalektion genom att lyssna, läsa och få en helt egen sång att sjunga. Låt oss ge eleverna en trudilutt att hänga upp orden på. Hjälp med andra ord. Ha en underbar lektion. Den kommer ta flera lektioner i anspråk.

Den pedagogiska diskussionen, det pedagogiska samtalet och den pedagogiska inriktningen bör vara något som sker lite då och då och då tillsammans med eleven. Det är absolut intressant att samtala med eleven om skolan, ämnena och fundera över vad elever egentligen kan. De är så kloka då det berättar om sig själva och sitt lärande. Och dessa samtal ska gå på djupet. Jag har haft förmånen att samtala med elever om deras lärande och jag lär mig ofantligt mycket om just det – hur elever lär och varför.
Ibland tänker jag att vi glömmer eleverna. När vi talar om och inte till och med.