Jag köpte den här boken idag. Den har jag läst för mycket länge sedan, och också på min lärarutbildning. Men jag ville läsa den i ljuset av kommunikationen mellan Piaget och Vygotskij. Så nu är mitt läsande anslag ett nytt. Vad är det Piaget säger och vad svarar Vygotskij på det. Nu finns det andra böcker att läsa men bara denna endaste fanns i bokhandeln. Lite synd tycker jag!
Jag väljer ett ord ur Piagets bok – jag väljer bara ett och på måfå – Övergång! Det ordet gillar jag! Jag tänker ofta i termer av övergångar från något till något annat.
Den här ska jag också läsa. Det var mest för titeln ”Klinisk Barnspsykologi. Utveckling på avvägar.” som lockade mig. Då jag stod med boken i hand slog jag på måfå upp några sidor, så gör jag då jag förstår mig på boken och inser att jag ska köpa den. Jag är väldigt lätt att sälja böcker till: …”Ett av skälen till den bristande överensstämmelsen beträffande diagnoser var att olika psykiatrer och psykologer använde olika antaganden om bakomliggande orsaker för en och samma diagnos.”
Jag köpte också dessa tre böcker. Alain De Button har jag läst och honom tycker jag mycket om (förlåt, hans texter och hans ton, anslag och andemening tycker jag mycket om). Den här boken heter: Arbetets lust och leda. Nu är det så att jag känner väldig lust till mitt arbete och har väldigt sällan upplevt leda. Däremot har jag upplevt värme och kyla. Men det är en helt annan sak. Om jag på måfå slår i Alain de Button´s bok blir det denna mening ni får:
”Den största lagerbyggnaden i logistikparken tillhör en snabbköpskedja som under natten…”
John Boyne har skrivit en bok som min kära och väldigt in-och pålästa kollega tyckte mycket om: Pojken i randig pyjamas. Det ska vara en speciell berättelse och jag lovar att inte lämna ut något innan, bara en mening som jag tar från ingenstans men ur boken, sidan 52:
Maria spärrade upp ögonen!
Jag inhandlade också boken: Den mänskliga hjärnan- en upptäcksfärd… av Rolf Ekman. Jag blev så förtjust i titeln som genast förde mig in på mitt kreativa språklekande. Utan att förringa innehållet det minsta: men det är så spännande att just hjärnan som är med när man själv gör upptäcksfärder kan vara en upptäcksfärd i sig. Jag kastar mig över boken och på sidan 81 – där det står:
”Det mesta av hjärnbarken står dock inte för sådana specifika upplevelser.”
Ja, detta var dagens bokinköp. Det var inte dagens läsning. Kanske möjligen denna månads läsning. Så – vad läser du? Berätta!
Nej, har inga skrivövningar om ”mitt sommarlov”. Det är för stort och så tvingande. Det måste ha innehållit något. Man måste ha varit på några platser, rest utomlands. Det här är känsliga saker för barn. Jag vill göra uppstartsberättelser till något annat. Därför har jag alltid frågat:
Jag har skrivit boken Vägen till skriftliga omdömen. Nu funderar jag på boken VÄGAR IN I ELEVENS LÄRANDE! Elever behöver mångfaldslärande, ett ord jag skrivit många gånger i denna blogg, och lärare behöver mångfaldsundervisningar, ett ord jag också skrivit många gånger. Därför ska vägarna vara många. Frågan är hur vi lärare gör? Inte hur eleven gör? Hur gör vi?