Skolans som väntrum – var god dröj!

Halloj Anne-Marie!

Sitter i sommarstugan på semesterns sista dagar och läser dina
blogginlägg, ger mig mycket, tack!

Har du läst inlägget om högpresterande elever på NewsMill? Skolan som
intellektuellt väntrum. Intressant tycker jag, du? Hur möter vi dessa?

SKOLAN SOM VÄNTRUM

Ja, det här funderar jag mycket på. Och jag tror att problemet ligger i att undervisningen görs lika för alla. Det finns en hel del att vinna på om man differentierar undervisningen och säger undervisningarna!

I sann Vygotskijs anda så är det lärarens uppdrag att mana utvecklingen i individen. Men jag ser också hur elever drar varandra framåt genom att samtliga får sina innehåll. Det betyder att de som kan engelska och läser ex Harry Potter på engelska kommer att påverka vilja och lärandets horisont för dem som inte ännu är där. Det tråkiga är organisationen som tror att undervisningen är en och samma för varje elev. Det betyder också att undervisningen inte blir elevernas utan stannar som ett ensamt objekt i klassrummet. För en del elever betyder just den undervisningen ingenting. För andra betyder undervisningen anpassning till läraren – och elevens vilja att vara en bra elev. För en del handlar undervisningen inte om något relevant och för andra är den helt enkelt för svår.

Jag har en del lösningar som jag vet har fungerat där jag är och har varit. Men läraren måste känna sig trygg med att överlåta lärandet till eleverna och lita på att undervisningarna faktiskt håller. Jag filar på inlägg som handlar om detta. Om att lita på innehållet och att lägga ribban olika högt.

Vad sägs om att erbjuda elever generella undervisningar ex. kring hur att angripa och förstå en engelsk text men när eleverna ska göra och förverkliga undervisningen i sitt lärande erbjuda texter av flera olika slag, och erbjuda eleven valmöjligheter inom ramarna för det som är uppdraget.

Det betyder att man kopierar upp flera olika texter – men man rangordnar dem inte från lättare till svårare – utan man ger eleven rätten att utmana sig i förhållande till texterna.

Det kan hända att den text som är synbart lätt och liten i sitt omfång är den absolut svåraste. Vi måste utmana såväl form som innehåll, tilltro och elevens samverkan med sitt lärande. Vi är där vi är. Och vi kan göra mångfald av det vi gör.

Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | 4 kommentarer

Pedagogisk baglady – det är jag!

Då jag föreläser berättar jag om vikten av att pedagogiskt leta i papperskorgar. Det är en ömsint handling med fokus på elevens lärande. Vi har nog alla elever som tror sig så misslyckade att de slänger sina saker, river sina papper, knycklar ihop dem till små bollar och med precision kastar dem i papperskorgar. Ibland hittar man sådan papper i papperskorgarna på elevtoaletter… ja, jag sa att jag var en pedagogisk baglady. Jag samlar in. Plockar ihop. Undersöker.

Detta med att kasta något som man själv anser att man har misslyckats med – det är något som jag vill ändra på. Vi följer processer, de är formativa, och då eleven kastar något så är det något som osynliggörs men som ska synliggöras. Då vi lärare ska synliggöra något som eleven har kastat ska vi göra det med värdighet, ömhet, respekt och vilja att laga något som just då gick sönder i eleven.

Elevens tilltro till sin förmåga.

Om vi med all, jag menar med all, respekt plockar upp ihopknycklade arbeten och med de vackraste lärarögon börjar titta på vad det är som eleven har gjort och kan. Oavsett hur det ser ut så kommer vi att genom våra pedagogiska ögon skapa landvinningar i eleven.

De gånger jag har gjort så här har eleven blivit tyst, förvånad och då jag är noga med att inte göra så stora åtbörder av min handling utan hålla mig till fokus, titta noga på det jag ser i pappret och faktiskt innan skrivit en liten lista av vad det är jag ser, så upplever sig eleven mycket, mycket älskad. Läraren signalerar något av det mellanmänskliga trots att läraren tydligt håller sig till fokus. Jag brukar heller inte säga något om att pappret fanns i papperskorgen eller intryckt mellan böckerna i bokhyllan utan håller mig till det jag ser i arbetet. Inget annat.

Jag lägger ut det ihopknycklade arbetet framför oss och berättar:

Jag ser av ditt arbete:

  • du har prövat att räkna procent
  • du har gjort uppställningar
  • du har suddat bort dina lösningar
  • du har försökt skriva dina lösningar här
  • du skriver bra matematiska förklaringar
  • din matematiska tanke är lätt för mig att följa
  • jag ser att du har löst uppgifterna
  • jag ser att detta lyckades du
  • jag ser att du behöver mitt stöd och jag vill ge dig det
  • jag har undersökt dina uträkningar och du är på rätt väg
  • jag hittade en så fin mening i din text – låt mig läsa upp den

Och oavsett – läraren har genom innehållet skapat något som inte riktigt går att ta på. Jag talar inte om något annat än innehållet. Det som sägs är något helt annat. Något slags mellanmänskligt.

Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Pedagogik | Kommentarer inaktiverade för Pedagogisk baglady – det är jag!

De tio relationerna i klassrummet

DE TIO RELATIONERNA I KLASSRUMMET

Vi är relationsskapande vi människor. Därför är det så bra att teckna ned vilka relationer vi skapar i ett klassrum. Om vi gör en liten lista över dessa relationer blir vi medvetna om dem. Blir vi medvetna om dem kan vi börja titta på dem. Man kan till exempel undersöka hur man som lärare relaterar till ex innehållet i dagens lektion.

Dagens lektion är det som läraren ska relatera till. Om läraren förmår göra det och hålla sitt fokus får eleverna draghjälp in i fokus. Det här ställer vissa krav på läraren men jag är övertygad om att dessa krav välkomnas. Det underlättar för lärarens arbete. I detta fokus så finns också den viktiga relationen till eleven, den enskilde, och till kollektiviet, alltså hela klassen.

Jag tror att jag under min lärartid blivit mer av en kollektiv lärare. Det är gruppens dynamik som når den enskilde eleven och det är mitt förhållningssätt som gör något med gruppen. Jag tänker så.

De tio relationerna i klassrummet:

  • relationen mellan lärare och elev.
  • relationen mellan elev och elev.
  • relationen mellan eleven och gruppen.
  • relationen mellan gruppen och läraren.
  • relationen till undervisningen.
  • relationen till sig själv.
  • relationen till det man gör.
  • relationen till rummet.
  • andra lärares relation och reaktion till det som sker i just detta klassrum.

Jag ser att jag måste få in en till punkt:

  • relationen till orden.

Jag ska fördjupa mig i mina tankegångar. Jag har nu lagt dem på bordet och inför allas beskådan. Låt oss utveckla tankegångarna. Det är nu vi ska börja. Klassrummet fylls snart med hela sitt arbetsmaterial, med hjärtan som slår, ungar som växer, geografikartan som visar upp världens städer och floder, svenska språket som tassar omkring i utmarkerna och blommar upp där vi läser en högläsningsbok eller ger varandra ett riktigt ord på vägen och så allt det där vi gör. Handen på hjärtat – viljan att skapa möten och relationer. Det är nog lärarens uppdrag!

Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer | 4 kommentarer

Makten och ansvaret vilar i ordförrådet

Jag har haft den här lilla lappen i min vackra, tjocka, en aning speciella, handvänliga portmonä. Den har jag läst då jag har fått ord av någon som inte bättre förvaltade sin makt och för att förstå hur ett ord kan göra gott, skapa oreda, få människor att le eller få dem att tappa fotfästet. Vi är ansvariga våra ord. De är handlingar. De är också presentationer. De är också kontaktyta. Orden. Vi. Du. Jag.

Och med rösten fylld av nyfikenhet och pillimarisk lekfullhet säger jag godmorgon till er, världen, tanten, busschauffören, Icakassörskan och till mig själv i spegeln.

Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Makten och ansvaret vilar i ordförrådet

Tack Per Wallroth – Mentaliseringsboken

MENTALISERINGSBOKEN

Idag kom boken i min brevlåda. Jag kommer att läsa den, kommentera den, stryka under i den, skriva och fråga Per Wallroth om den, undersöka möjligheterna att i verklig god anda överföra den till professionen lärare. Det kan hända underverk om vi verkligen utvecklar förståelse och ansvar i relationerna till oss själva och de barn och unga vi möter.

Som sagt – brevlådan, kuvertet, boken – väldigt roligt att få den, ska bli underbart att läsa boken.

Mentaliseringsboken – Per Wallroth. Jag vill också påminna om Tor Wennerbergs ”Vi är våra relationer” en bok jag har återkommit ofta och mycket om här i bloggen. Jag är tacksam över att få vara mottagare!

Publicerat i Litteratur och läsning, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Tack Per Wallroth – Mentaliseringsboken

Jag, min kamera och en ödslig teater…

Jag kom lite för tidigt till föreläsningarna i Örebro. Det var 2000 lärare alldeles i närheten. Kändes märkligt att inte hitta någon. Däremot hittade jag en kvarglömd fralla med ost faktiskt en ganska stor gurkbit på… sedan letade jag efter kaffe… sidan utforskade jag lite garderober och biljettluckor. Och nu börjar min blogg bli en aning opedagogisk tänker ni. Då får ni tycka det.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 4 kommentarer

Föreläst om formativa bedömningar i Örebro

Gråt inte över mig Örebro!

Jag har föreläst i många, många år – det blir nästan 12 år nu. Kanske mer, jag vet inte. Men denna tanke skulle jag vilja föreslå kommuner då många föreläsare öreläser. En gemensam lunch mitt i alltsammans. Och en liten presentation av var och en av föreläsarna. Det gjorde vi och det gav mig massor. Jag fick några nya kontakter som jag blev nyfiken på; kirurgen Emanuel Ezra – som talade om mellanmänskliga möten, Anders Holmgren som är utvecklingsledare i Borås och som kommer att hålla i ett stort och spännande utbildningsprogram kring bedömningar senare i höst, jag ska åka dit och lyssna samt Elza Dunkels som verkar för sociala medier och är vid Umeå och Institutionen för interaktiva medier och lärande.

Jag höll två föreläsningar om formativa bedömningar och om hur jag har gjort dem och genomfört dem och verkat för att eleverna blir delaktiga och aktiva i förhållande till det de lär sig.

Jag talade för 300 Örebrolärare. Och ni som lyssnade. Här är er plats! Skriv, gensvara, undra och fråga!

Jag inser att formativa bedömningar, vilket jag anser är ett förhållningssätt till lärandet som pågår just här och nu påverkar såväl förutsättningarna för elevens kunskaper och relationen till dem som lärarens utveckling av professionen. Samspelet och uppdraget blir tydligare.

Föreläsarna avtackades med

Varje föreläsare avtackades med att Örebro skänkte ”School in a box” till en skola i något katastrofområde. Det är Unicef som håller i detta. Det känns hedersamt att veta att jag bidragit till att 160 elever får sudd, pennor, kritor, saxar, skrivböcker, färg och en svart tavla att skriva på.

Publicerat i Formativ bedömning | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer