Ge eleverna strategier snarare än en värld av rätt och fel

Världen är inte svart eller vit. Det som var fel en gång kan vara rätt en annan gång. Det finns saker och ting som alltid är fel. Det finns det som är rätt för somliga och fel för andra. Det vi ska lära oss är hur att göra för att lära. Inte producera det rätta genast utan pröva oss fram. Det självklara är inte självklart för en som lär sig. Språket är nytt för den som ska lära sig det. Det är lika nytt varje gång. Att skriva är nytt varje gång vi skriver. Jag skriver nytt här och nu. Med mina gamla invanda ord skriver jag nytt. Elever ska uppmuntras till kommunikation. Det betyder också kommunikation med sig själv och det eleven själv skriver. Och då eleven tillåts kommunicera med sig själv så upptäcker eleven något med sin text.

– Jag har stavat fel här, säger eleven!

Jag ser då en utveckling av det medvetna förhållningssättet till text. Och då talar vi om just det eleven upptäcker och varför. Men jag har inget fokus på det som är rätt eller fel utan hur det rätt kan begripas av mig som mottagare. Runt det skrivna ordet syns en avsändare och en mottagare. Vi måste komma överens. Om detta talar jag med mina elever.

Strategier för stavning:

  • Ha kladdpapper som du kan pröva på
  • Det papper du skriver på – skriv på varannan rad
  • Sudda aldrig ut – då kan vi inte tillsammans följa din utveckling
  • Om du skriver på datorn – så reagerar datorn på din text – undersök vad datorn vill säga dig?
  • Våga fråga och samtala med dina klasskamrater?
Publicerat i Barns rättigheter | 5 kommentarer

Omläsningar: Att applicera text i tiden

Jag funderar över vad texter gör och hur de verkar. Den läsning jag gjorde igår kan i ljuset av idag betyda något helt annat. Det kanske är naturligt att exempelvis en återläsning av A. Neills texter blir ny i denna tid, här och nu. Det är likadant med andra texter – i ljuset av denna tid får texterna ny kontaktyta med läsaren. Jag läser exempelvis 1800 tals litteratur och hittar meningar och förklaringar jag kan applicera på min nutid. Det krävs omläsningar för att hitta nya lösningar och omlösningar.

Vi måste kanske vara ödmjuka det vi än gång också avfärdade som gammalt. Vara applicerande i vår tid. Här och nu betyder texterna något helt annat. Hjulet behöver inte uppfinnas igen. Men det behöver rulla in i en ny tid.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Verkligheten, Vetenskap och teori, Visionerna | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Omläsningar: Att applicera text i tiden

Krönika om ett upprop! Svettigt värre!

Krönika om ett upprop! Svettigt värre!

Det var 28 grader redan på morgonen den dagen jag som nybliven lärare skulle välkomna min alldeles första klass till den första skoldag. Det var uppropsdag och höstterminsstart. Jag svettades av nervositet och förbannade utomhustemperaturen. Det finns grader i helvetet, tänkte jag. Varför nästan 30 sådana grader just idag?

Inne i klassrummet hade helgen förbrukat allt syre som skulle behövdas för den kommande timmen. Jag öppnade fönstren mot skolgården. Jag kunde höra föräldrarösterna närma sig, en och annan mormorsstämma och så de där barnen som skrattade och busade och som alla nalkades skolan och inom någon minut skulle äntra mitt klassrum. Jag fläktade mig med det där pappret där alla barnens namn stod. Puh! Luften stod stilla såväl inne som ute. Där stod jag. Redan svettig i min vackra klänning och mitt iordningsställda blida och söta frökenansikte. Den stora kappsäcken hade jag med mig. Den var fylld med allehanda ting som skulle ge en liten bild av mig och locka eleverna ur skolstartsnervositet. Det var ju en sådan stor dag. Skolstartsdag.

Det var inte mer än 28 barn, 28 pappor, 28 mammor, 9 syskon, 4 farmödrar, 3 morfäder och tre personal från fritids när uppropet väl skulle börja. Då klassrummet var fyllt och alla drog en lättnandes och gemensam suck försvann allt syre och ungarna sloknade, föräldrarnas ansikten rodnade och en farmor satt i ett hörn och ojade sig över hettan. Voj, voj.  Där stod jag i blickfånget och svetten rann nedför ryggen, armarna och maskaran var inte så där vattenfast som det utlovades av annonsörerna – och i mig hoppade hjärtat fortare och fortare.  Barnen ropades upp, en efter en. De började ju sitt vackra skolliv idag. Och framför dem står deras blivande fröken och ser ut som en blöt pöl. Hur gör man det här? famlade jag i tankemarginalen, hur gör man en skolstart? Den måste bli bra!

Inte någon gång hade vi talat om de här skolstarterna på lärarhögskolan, eller om lärare som svettades och blir hispigt nervösa då föräldrarna kommer och hur allt ljus lyser skoningslöst mot läraren. Ingen gång hade vi övat på att rätt och riktigt presentera oss för eleverna eller för föräldrarna. Nej. Jag hade ingen inre bild av någon svettig lärare som stod med en kappsäck full med långfärdsskridskor, ungarnas nallar, en gammal bok, och två vita tröjor, en nybakad bulle, en termos med kaffe och en vacker självskriven dikt om hur det är att börja skolan. Jag kände en svettdroppe rinna över pannan och ned mot ögonvrån, vidare ned på kinden.

–          Mamma, mamma, fröken gråter, viskade en liten elev. Fröken gråter!.

–          Hon svettas, teaterviskade mamman. Tyst nu och titta på fröken!

Långt senare kunde jag skratta så tårarna rann åt denna episod. Men då hade sensommarens hetta övergått till höstens svalka och i takt med den en liten begynnande lärarerfarenhet.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Verkligheten | Etiketter , , , , | 5 kommentarer

Läraryrket: Betydelsen av att tro, hoppas, vilja och ställföreträda hopp om det framtida.

Eleven skriver på mitt facebook:

Har dig att tacka … vill jag säga

22:16 Jag:

Berätta  – kommer du ihåg när du var ett xxxx?

Är allt bra?

22:18

Haha klart jag minns

Men har dig att tacka för att du pushade mig så hårt med läsningen!

22:19 Jag:

Berätta – jag vill veta – vad har det betytt?

22.22

Jag tror det har lett till att jag stavar som en gud och kan uttrycka mig i tal och skrift

på ett rättvist sätt för min personlighet.

*********************************************************************

Ni lärare som kommer ut i skolorna idag. Det ni gör idag kanhända blir ett gensvar om många, många, många år. Jag sitter här och gråter. Jag tror det är lyckotårar. Jag tror det är stortårar. Jag vet inte riktigt vad det är. Glädje, tacksamhet, gensvar. Kanske är det gemenskapen i det vi en gång gjorde – jag och eleven! Jag kan bara ur djupet säga TACK!

Tack för att du sökte upp mig. Tack! Jag ger aldrig upp om elever och det jag önskar för dem. Men då ni är små så kan det tyckas väldigt, väldigt avlägset. Vad ska vi ha vårt språk till? Jag vaccinerade er med språk. Just för det framtida. Nu sitter jag här med mina tårar. Och jag kan inte förklara dem. Språket räcker inte till. Känslorna tar över. Minnen, lektioner, berättelser, Selma Lagerlöf, Mumintrollen, Broarna, Cirkusuppträdanden, tokerierna, TV-kvällen i soffan-teatern, fritidspedagogernas tokerier och underbara skratt, inbrottet i klassrummet, kulorna vi räknade med, städningen på rektorns skrivbord, böckerna, böckerna, böckerna och alla skratt jag minns. Och en och annan motgång också. Men min första, första klass. I hjärtat! Här och nu!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 2 kommentarer

Fria Barn Lyckliga Människor

Anne-Marie Körling Korlingsord

@acbrockman Skå-Gustav tog upp idén och förverkligade den. Går att läsa där. Jag tror jag ska läsa om boken. Det kanske ska läsas i ny tid.

A Neill – Fria barn lyckliga människor

Det twittras lite om den gamla boken ”Fria barn lyckliga människor” av A Neill och den pedagogiska idéen med Summerhill. Jag läste boken första gången då jag var 13 år. Ja, det kan tyckas märkligt men jag var ett mycket läsande person och jag läste mycket psykologi. Boken tryckte jag till mitt mycket unga hjärta och kan känna den kärleken till boken än idag. Jag läste om den med ett annat perspektiv då jag var vuxen (?) vid 25 års åldern. Jag följde också Skå-Gustav som hämtade inspiration av A Neills tankar och genomförde dem i Sverige.

Idag är jag mer skeptisk. Men så insåg jag att jag kanske ska läsa om den igen. För det handlar om den tid man läser böcker och hämtar idéer. Det ska också förstås som ett svar på en tid då barn och unga inte hade eller ägde sin frihet. Jag ska leta reda på mitt tummade ex. Omläsning.

Jag ska också söka mig tillbaka till Piaget. Då Vygotiskij svarar Piaget i sin teoribildning så är jag återigen nyfiken på Piaget. Jag vill se hur de kommunicerade. Tänk om de hade haft en blogg eller varit twittrande. Vilken diskussion det skulle ha blivit. Men samma diskussion förs i böckerna och skrifterna. Bara att källsöka och undersöka. Gå in i dialogen.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Skolstart personal: Ett välkomsttal att hålla och omfamna skoluppdraget med

Ibland ser jag hur man kan söka efter saker på nätet – och kanske hamnar man här – efter att ha sökt på ”ett tal till lärare då lärare börjar på sina uppstartsdagar” – kanske gör man inte det.

Imorgon välkomnas lärare tillbaka till skolorna. Det är ofta uppstartsdagar. Själv talar jag för lärare i Örebro Kommun och förberedelserna har varit långa och noggranna. Så skall skolstartandet vara:

Jag har läst en bok av Richard Gerver: Creating tomorrows school today, och jag hade förmånen att lyssna till honom vid ett av Rektorsakademiens bokreleaser. Ja, jag har fritt översatt en liten text ur denna bok

***VÄLKOMSTTALET  TILL ER ALLA***

Den indiske läraren står inför sina elever. Tackar dem med orden:

– Tack mina elever!

– Tack för att ni lyssnade till min lektion idag. Jag hoppas det innehöll något av betydelse och av vikt för er. Jag tackar för ert engagemang och er närvaro.

Då eleverna lämnar klassrummet står läraren vid dörren och tar varje elev i hand. Vid frågan varför svarar läraren så här:

– Varje dag står jag inför dessa unga människor.  Deras ansikten är så fulla av förväntan och hopp, en energi som finns och strålar i detta rum. Då jag ser dem tänker jag för mig själv:

– Någonstans i detta rum kanske den människa sitter som kommer att hitta botemedlet till cancern. Här inne kan den sitta som vet lösningen till världsfreden. Här inne kan den sitta som kommer att skriva den vackraste symfonin vars toner kommer att beröra mänskligheten. Här inne kan det vara en framtida läkare, sjuksköterska, lärare eller en olympisk mästare!

Vem är jag att veta!

Det jag vet är att de finns någonstans mitt ibland oss. Det är mitt uppdrag att identifiera dessa människor och vårda deras talanger. Inte bara för den enskilde individens skull utan för att just denna persons förmåga kan vara avgörande för så många andra.

Jag är ödmjuk inför detta.

Finns det något större?

Därför tackar jag mina elever!

(tolkad till svenska av Anne-Marie Körling – originaltext Richard Gerver)

Nu riktar vi oss mot innehållet. Vi gör vår skola. Den som blir i mötet med lärare, elev, elev och elev, och det fokus vi har för det vi möts kring. Det här var mina ord. Körlings!

Länkar också till Hans Remans blogg – där skriver han om Richard Gerver.

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Skolstart personal: Ett välkomsttal att hålla och omfamna skoluppdraget med

Mats Öhlin Haninges förvaltningschef

… har börjat blogga – www.matsohlin.com – hälsa honom välkommen! Hälsa från mig!

Publicerat i Verkligheten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Mats Öhlin Haninges förvaltningschef