Det blir en underbar vecka tänker jag. Om jag ska rubricera den så får jag byta rubrik var fjärde timma. Denna vecka blir det lärarmöten, utvecklingstankar, föreläsningar lite varstans samt några dagars tv-inspelning. Jag har köpt en klänning för att vara respektabel. Men egentligen är det mina ord som kläs. Inte jag.
Anne-Marie
Det är en aning komiskt. Man rullar omkring med kunskapen. Lådförpackat för skolan. Jag som tänker outside the box! Jag får fundera över vad som finns i den!
Anne-Marie
En kollega ute i andra delar av världen sände mig en läroplan som jag nyfiket kom att begrunda. Läs och fundera. Det finns inslag jag tycker om:
The Primary Years Programme is a comprehensive approach to both teaching and learning and offers a curriculum framework which is broad and inclusive. The PYP curriculum model provides guidelines for:
what students should learn (the written curriculum)
teaching methodology (the taught curriculum)
effective assessment strategies (the learned curriculum
PYP schools are able to use either the PYP curriculum documents or develop their own within the guidelines set down by the programme. At ISPP we have developed our own curriculum documents in some subject areas and are using PYP formulated documents in others. Eventually, as we work through our planned curriculum review cycle, we will develop our own curriculum documents in all subject areas.
The PYP strives for balance between understanding, the acquisition of knowledge and skills, the development of positive attitudes and the opportunity for positive action.
The programme identifies a body of knowledge for all students in all cultures, in six subject areas:
languages
social studies
mathematics
science and technology
the arts
personal, social, physical education.
Teachers and students from the school assess student work; there are no examinations, nor is there external moderation of student work by the IBO.
In order for students to be well prepared for life beyond school, a set of skills – thinking, social, research, communication. self-management – are developed in the process of structured inquiry.
To develop an internationally educated person the programme promotes and fosters a set of attitudes which are addressed explicitly within the curriculum: a ppreciation, commitment confidence, creativity, curiosity, empathy, enthusiasm, independence, integrity, respect, tolerance, enthusiasm
Inquiry
Structured inquiry is used as a vehicle for learning. It is expected that students are engaged in inquiry learning for around half of their learning time. Six organizing themes help teachers and children explore knowledge in the broadest sense of the word. Teachers and students use key questions that are concept-based to structure the units of inquiry. They acquire and apply transdisciplinary skills (identified above) while developing an understanding of these important concepts.
PYP and ISPP
The IBO has developed curriculum scope and sequences in age groups. The Elementary School is organised into composite classes covering appropriate developmental stages. These stages correspond to the PYP curriculum scope and sequences. Students are grouped according to their age between September and August of the current academic year.
Early Years 1 & 2………………………………………ages 3 to 5
Primary Years reception & Grade 1………….ages 5 to 7
Grade 2 & 3…………………………………………………age 7 to 9
Grade 4 & 5 ………………………………………………age 9 to 11
This grouping enables us to facilitate our aim to create lifelong learners. In order for learning to become a process for life, children must see their work at school as meaningful and enjoyable.
Our class grouping allows the homeroom teacher to stay with a student for more than one academic year. It enables teachers to direct attention on the learning needs of individuals rather than on meeting the requirements of a strict grade level curriculum. It supports differentiation within a learning environment.
—————————————————————————— jag tänker… och tänker…
Det låter som om klimathotet är något vi kan betrakta som en egen självständig sak. Ett slags annat fenomen – något från det yttre. Som om… det bara var ett hot från någonting främmande. Det hot vi nu gör till objekt av omsluts av oss alla. Jag är i högsta grad ett subjekt i ordet klimathot, en självständig individ med ansvar, förmåga, handling och tanke.
Varje sak jag tar i, i varje förflyttning, i varje hemburen vara kan jag fundera över mitt eget agerande.
Det är svårt. Jag kan inte ännu. Jag försöker lära mig. Och kanske inser jag att jag inte kan lära mig tillräckligt fort, inte tillräckligt livsdugligt, inte tillräckligt medvetet. Det skrämmer mig mer än allt annat. Att jag inte kan. Att jag inte fått lära mig. Att jag inte lyssnat. Jag kan skylla på för få redskap. Jag kan beklaga att jag har ett alldeles för bekvämt liv. Jag skäms över mitt alldeles för korta minne, att jag så lätt glömmer för att orka med.
Att jag är barn av en tid där allt gick att förbruka. Under min barndom byggdes köpcentran sig stora och starka. Framtidsandan var delad luft. Och frukterna från andra länder var först exotiska – sedan allmänna och slutligen vardagliga, närapå en självklarhet. På min sida om jordklotet fanns snart allt att få.
Att jag bara fått låna något försvann då jag fostrades att äga.
Jag var den generation som kunde slänga något för att köpa nytt. Min mormor stoppade en gång mina strumpor. Det behövde hon inte längre göra. Men hon kunde inte sluta. Jag minns än idag hur strumpans lagning kändes framme vid tårna. Den omsorgen kring det som redan fanns. Men jag – jag slängde bort för att köpa nytt. Mormors strumpstopparsaker slängdes då hon dog.
Att jag bara har fått låna men att jag betraktat det som mitt. Jag är uppvuxen i den själviska tiden. Jag kan använda mig av samma själviskhet med vilken jag formades till människa av denna tid – jag kan använda mig av samma habegär för att börja ta ansvar.
Den själviskheten jag odlat kanske jag kan använda mig av: Jag behöver mitt jordklot!
I samma stund jag skriver att jag behöver mitt jordklot inser jag att det är ett fundamentalt begär. Och då jag i så hög grad behöver mitt jordklot inser jag också att jag älskar det.
Jag älskar mitt jordklot!
Men som en gammal kärleksrelation har jag slutat att se, börjat ta för givet, glömt bort den vardagliga omsorgen, krupit ned under täcket och drömt mig bort, krävt att få det jag behöver, kaffe på sängen för att sedan muttrat sura ord över en trycksvärtad tidning och dess rubriker. Jag har blivit oseende, inte sett de signaler jag borde ha sett, inte förstått att jag också kan förändra och bli en annan, ta mig ur slentrianens soffsittarpassivitet. Det går inte att tillämpa kärlek med enbart det själviska begäret. Då dör kärleken.
Jag inser att mitt jordklot vill överge mig! Med all rätt! Nog är nog! Och där står jag med mig själv och den insikten att jag behöver mitt jordklot. J a g b e h ö v e r m i t t j o r d k l o t !
Jag vill göra allt i elfte timmen. Återkoppla till gamla gemensamma minnen. Ängar, skogar, vattendrag. Berg, jord, mylla. Älgar, spindlar, harar. Dikesrenens blomster. Korna på fribete. Morötterna, potatisen, vinteräpplen. Minns!
I tiden mellan kärleksrelations darrande övergång, det avgrundsdjupa i antingen eller, av återknytandet eller upplösandet – att då stå där och erkänna sitt behov av – Jag behöver mitt jordklot!
Jag inser att jag älskar mitt jordklot!
J A G Ä L S K A R J U M I T T J O R D K L O T !
Så vad kan jag göra för att visa det?
Anne-Marie
Jag vet inte vad jag ska säga! Det är fullkomligt fantastiskt märkligt att detta ord kan uppstå. Det är inte barn som hittat på det här. Det är någon vuxen som inte har förstått eller tagit ansvar. Nu läste jag att själva leksaken försvann ganska så omedelbart. Jag behöll ordet får att det tände till en ilska och en känsla av att vuxna borde samspela bättre kring vad, hur, varför, vem och när så att det finns ett slags kollektivt tänkande och ansvarstagande kring vad vi omger och skapar för våra ungar.
Anne-Marie,
som genast tänker på ordet eftertänksamhet… kanske ska vara ett innantänksamhet?
Jag läser DNjobb denna morgon. Jag följer de artiklar som handlar om ledarskap. Idag intervjuas en ledare om ”Konsten att motivera på rätt sätt” under DN-fliken Jobb och Karriär:
Kortfattat:
Jag tänker:
Detta att bli sedd. Detta att få uppmärksamhet. Detta att få framlyft det man gjort och inte den man är. Det är stora pedagogiska frågeställningar. Jag tänker alltid – att utveckla mitt seende, bekräfta det jag ser och utveckla mitt förhållningssätt så att elever upplever sig sedda. Det finns många sätt att göra det på. Det absolut viktigaste är att utveckla en relation som inte polariserar – alltså jag-dom, eller läraren och eleverna, utan utveckla klassrummet till ett kollektivt vi. I detta vi ingår läraren som en aktiv del. Lika stor aktiv del som de andra i detta vi, eleverna. Om läraren sedan utvecklar sin förmåga att se, bekräfta och utveckla uppnår vi både motivation, bekräftelse och lärande.
Det lilla barnet föds till en kommunikatör. Det är alltid, ALLTID, vi vuxna som skapar förutsättningarna för den lilla att utvecklas i den gemenskapen där vi ser, hör, samspelar och förstår det vi ser, hör och samspelar med på rätt sätt. Det är de pedagogiska tankegångarna jag får då jag läser min morgontidning idag.
Anne-Marie
Dropparna landar inte längre där de vill.
Dropparna förvandlas alldeles för sällan till sextandiga snöstjärnor över de områden som kräver sin kyla.
Dropparna för tillbaka det människorna vill bli av med.
Dropparnas världar är större än de vi fångar i vår hand.
Vattenpölarna är för stora där det droppas för mycket.
Vattendropparna är få där öknarna breder ut sig.
Ett riskorn kräver fem gånger fler droppar än det droppas.
Det droppas ur min kran.
Sådant slöseri.
Anne-Marie
