Jag har sagt det som står här, det finns i en tidning. Jag önskar så att det finns en sådan syn på barnet att man inser att man kan skapa goda cirklar kring skola och hem. Det är så viktigt att få visa vad man kan. Inte att föräldrar ska bli oroliga och kompensatoriska, bli lärare åt sina egna barn. Det ska vara värdefulla möten mellan barn och föräldrar. Dessutom är jag av den åsikten att läxor inte ska behövas då arbetet i klassrummet ska vara tillräckligt.
Anne-Marie
– Hej, det är jag!
– Hej! svarar jag.
– Jo, du, jag var inne i en blomsteraffär och tittade på blommor till dig!
– Aha, svarar jag förhoppningsfullt, blommor till mig?
– Ja, du är värd det.
– Hmmmm, småler jag.
– Jag såg en jättevacker bukett…
– Åh, svarar jag.
– Den var så fin. Jag såg en annan också…
– Spännande, tänker jag.
– Men jag var bara inne för att titta på en blomsterbukett till dig.
– Aha, svarar jag.
– Tänkte att du var värd det!
-Mmmm, tänker jag.
– Kan du tänka dig hur de ser ut?
– Jag försöker, säger jag.
– Ja, gör det! Dom var jättefina!
– Jag gör allt jag kan för att se dem i mitt inre… svarar jag.
– Bra!
Idag har jag smakat på orden:
Anne-Marie
Jag läser en essä om matematiken, signerad professor Anders Björner i Dagens Nyheter idag:
Det finns inte många siffror i denna essä. Det finns däremot lite årtal. Så kanske det är med matematik. Vi har gjort den för frånvänd då vi skriver den i siffror. Men matematiken kan också formulera sig i skriftlighet och muntlighet. Nåväl, Anders Björner ger nu den frånvända matematiken ett flämtande ljus. Jag får syn om den tysta matematiken, den som syns i min vardag, i min mobil, i googlesökningarna och alla de andra nödvändiga praktiska saker vi idag använder oss av. Att matematiken inte bara har ett finger med i spelet utan snarare hela handen har varit mig okänt.
Det är också spännande att läsa hur man i en slags sakkunnighetskommittée trodde sig kunna förutspå framtida vetenskapliga och tekniska trenderna. Och med den förlorade sitt namn som sakkunniga, då denna komittee på alla punkter missade:
Det är ju märkligt och intressant. Det betyder också att vi alla kan gissa något om framtiden. Men inte med ett finger uppe i luften utan hela handen. Så vad kan vi vänta oss för framtid inom alldeles kort, inom nästan nästa år… och när ungarna i femman går ut i förvärvslivet.
Anne-Marie
En nolla!
Den är inte att förakta!
Nollan är också en mänsklig konstruktion. Den har kommit att betyda ofantligt mycket mer. Man kan inte ringakta en nolla!
Anne-Marie,
som tänker i matematik.
Ibland undrar jag om vi kan tänka oss vara i närheten av oss själva – som vi skulle vara barn till oss själva. Jag tänker – skulle jag vilja vara elev till mig själv? Är vi artiga mot barn? Möter vi barn med respekt? Hur mycket vänligheter hör egentligen ett barn?
Är vi vuxna uppgiften att vara runt barn?
Så tänker jag! Det är för att göra mig själv medveten. Vill jag vara min egen elev?
Anne-Marie
Det är mycket matematik i nollor och ettor!
Anne-Marie
