Organisation – STÄLL KLOCKORNA I SKOLAN!

Morr! Jag vill inte morra. Men just detta kan jag morra åt. Detta med klockan, tiden, förseningar och sena ankomster. Jag vet inte en endaste skola där klockorna är synkade och ställda på samma tider. En klocka visar en tid, en annan klocka en helt annan. Klockor står och stampar på fem i tolv hela tiden. Ja, det kan vara bra att de stannat just vid detta klockslag för då har skolan åtminstone chans att rätta till det som måste rättas till i sista stund. Fem i tolv. Allvarligt talat – vad gör klockornas osynk med skolan, innehållet och eleverna, ja också med lärarna.

Tid handlar om struktur. Struktur handlar om att något är beständigt. Om vi ska samlas klockan åtta så betyder det klockan åtta. Elever säger att de visst kommer i tid – lärare säger att de gör de inte alls. Och omvänt. Lärare kommer försent till lektioner och eleverna säger till – Du är sen! Jag vet inte hur många gånger detta händer i en skola. Och så skylls det på elev, gnälls på lärare och allt kan handla om att klockorna går fel. Rent organisatoriskt är klockan en möjlighet att säkerställa för en slags gemenskap i skolan.

Jag tycker man ska hålla tiden. Också mötestider med rektor, med arbetslag, med psykologen som kommer på konsultation. Jag tycker elever ska få rätt att komma i tid och veta att vi har tiden ihop. Inte att den är tio i tolv på skolgården och att den är 12 inne i lektionssalen där läraren står och surar och blir arg för sen ankomst. Och diskussionen som blir, och arga hembrevet som följer med eleven hem, och misstron om oviljan att göra rätt läggs i knäet på eleven.

Det är en enkel sak att hålla tiderna genom att ställa dem. Jag tror vi skulle bli mer synkade då. Det är en enkel lösning på ett ganska vardagligt problem i skolan. Handen på hjärtat hur många tider finns det att hitta på skolklockorna i din skola? Hur många klockor står? Klockan och tiden handlar om gemenskap och kommunikation.

Publicerat i Barns rättigheter, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Styrdokumenten, Värdegrunden, Verkligheten | 2 kommentarer

Välkomsttal till elever …

… jag filar på ett och lovar återkomma inom kort. Det betyder att jag finurlar på vad att skriva och hur att skolanknyta. Hej hopp! Jag blir nyfiken också – vill du ha ett tal? 

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 3 kommentarer

Föreläser i Sigtuna – där finns Skollyftet personifierat!

 

Anna Kaya

@Anna_KayaAnna Kaya
Imorgon är det dags för storföreläsning för många av oss lärare i @Sigtunakommun och vi välkomnar med glädje @korlingsord ! #Skollyftet

Hejsan Sigtuna!

Jag kommer att föreläsa om pennan, pappret, tangentbordet och upp flyga orden och om formativa bedömningar och hur man stavar och kastar bort suddet! Vad säger ni om det. Lgr 11 och kursplanerna i såväl matematik, svenska och engelska blir det också. 

 

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Att uppmuntra lärare! Det värmer mer än ni kan ana kollegor!

Hej Ann-Marie!
Din föreläsning gjorde mig stolt över att jag är lärare och att det finns kollegor som du. Du gav mig många aha-upplevelser och användbara tips men framförallt så fick jag feedback på mitt tänk och lusten att omsätta det i praktik.
Ha det gott och välkommen tillbaka till Hallsberg.

Jag lyfte fram den här kommentaren från bloggen. Och detta värmer mig mer än någonting annat. Jag har fått flera mail om lärarlust och undervisarglädje och tilltro till yrket. Jag fick för någon dag sedan veta att jag genom att tala om lärarrollen, läraryrket och om eleverna fått en person att söka in till lärarhögskolan och utbilda sig till detta fantastiska yrke. Jag vill att vi ska ryggradsresa oss och se våra möjligheter i nytt ljus. Se till innehåll och relation. Till alla er som skriver till mig – från det kollegiala hjärtat Tack!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Lärarna och ordet, undervisningen och ordberikandet

Tänk om varje lärare en dag bar omkring på ett favoritord. In i skolan. Idag gillar jag ordet ”rubank”. Tänk om varje skolpersonal dagligen hade ett ord med sig till eleverna. I en skola där man är 100 personer betyder det 100 textrörliga ord och 100 relationer till ord och ordets bärare – på en endaste dag. På fem dagar är det 500 ord medvetet utvalda av skolpersonalen. Rektorn kanske tog orden: sockerbit, textremsa, hunddagis, vaniljstång och skollag.

Tänk om vi tog uppdraget att ordberika elevernas världar. Ordet är i sig starkt, knutet till en person är det ännu starkare.

– Min lärare är jättetokig – hon gillar ordet rubank.

Jag vet att Vygotskij ler då jag föreslår det här. Språket ska finnas i rummet. Orden är våra möjligheter. Orden ska inte finnas dolda i ordförråden utan finnas att hämta ut ur dem. Jag tror på orden i det fria!

Jag tror också på det lite gråa ordet ”gråsugga”. I Hallsberg har alla fått höra vad ett sådant litet ord kan ställa till för kreativt.

Publicerat i Barns rättigheter, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Ordförrådet | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Såg två pojkar läsa …

… av en lärares ansikte!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Såg två pojkar läsa …

Lärarnas egna språkbruk

Att tala om elever? Ja det gör vi lärare jämt. Vi beklagar oss, använder ovärdiga ord om de där rackarna och njuter ibland när någon elev är frånvarande. Jag har stelnat till vid uttryck som sägs om eleverna bland lärare.

Vi borde alla höja våra varnande röster och vårda vårt språk. Att känslorna alltid är många och stora i skolorna är en sak men att nedvärdera människor inför andra är något helt annat. Känslor av ilska, sorg och glädje kan lärare känna, men elakheter och ord som får finnas borde etiskt hanteras vid skolorna. Lärare trycker till elever inför andra lärare. Lärare som får kontakt med elever som drar sig undan får höra att de inte förstår eleven rätt och bara ska vänta så får läraren minsann se vem eleven är.

I en läroplan som talar om skolan som en mötesplats för växandets glädje och en plats för generositet har en del uppdrag att leva upp till. Det nedvärderande språket, skammen som läggs i elevernas knän, och det att trycka till elever och kollegor är en mycket allvarlig fråga för skolan i sin helhet tänker jag. Skam genererar skam. Kanske mitt inlägg här gör det. Mot skam skyddar man sig. Ger igen och tillbaka. Jag tror vi ska diskutera lärarrollens ansvar och språkbruk. Inte göra oss hemtama i begrepp som den värsta klassen, den stökiga eleven och diagnosernas inlåsning. Vi kanske kan göra våra språk värdigare! Skolan ska skydda och verka för allt som har med kränkande behandling att göra. ”Detta kan vi inte acceptera – sluta omedelbart!” Kan vi kanske säga så åt varandra då vi brister ut i hemtama nedvärderingar av eleverna? Vågar vi göra det? Det finns handlingar som aldrig kan ursäktas. Det finns också icke handlingar som heller aldrig kan accepteras. Att vända ansiktet ifrån. Blunda, sluta lyssna, anpassa sig till miljön och koderna, säga och uttrycka, anse sig ha rätten att tycka illa om öppet och fritt.

Att vara elev i skolan? Vill vi själva vara det? Vem vill vi då vara? Den stökiga killen eller den tysta tjejen?

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer