Det var en fredagskväll i utkanten av centrala London. Den där puben som jag bodde ovanför. Det var sångkväll. Man sjöng och levde ut sångerna. En man var Elvis Presley och han var sin röst lojal – Are you lonesome tonight?
Alla dansade och alla sjöng. Jag iakttog. Tills någon kom fram och sa att det skulle jag väl inte göra. Jag skulle delta. Jag dansade en liten dans och drog mig tillbaka. Platsen i hörnet kändes som en plats för mig. Jag ville vara med på mina egna villkor.
Vi borde hoppa högt varje gång vi säger att någon är. Vi borde reagera över våra egna ordval. I pedagogiska sammanhang och diskussioner borde vi istället förhålla oss till ordet bli och bliva. Vi blir läsare. Frågan hur det går till är ett helt upplägg för en pedagogisk diskussion värd namnet.
Jag har svårt för det stenskrivna orden som följer eleverna. Att vi aldrig någonsin utmanar undervisningen och elevernas lärande tillblivelse utan ständigt skapar etiketter som vi sedan aldrig någonsin sliter av eleverna. ”Han kan inte!” Konsteranden som borde följa med handling och ansvarsgrubblerier.
Vi får inte slå fast vem eleven är! Vi ska istället undersöka och ringa ut, vidga, elevens lärande möjligheter. Tänka att vi blir. Tänk om vi istället alltid förhåll oss till orden
– Härligt att du inte kan – vilken utmaning för oss båda att se till att du får kunna. Du kom och sätt dig här så ska jag visa dig hur jag gör … och snälla du – visst får jag läsa den här texten högt för dig. Den börjar så här …
Inledningen till kursplanerna för matematik kittlar min nyfikenhet. Det är bra tänker jag. Min lärarnyfikenhet ska genast väckas:
”Matematiken har en flertusenårig historia med bidrag från många kulturer.”
F L E R T U S E N Å R I G – smaka på detta ord. Är det inte matematiskt så säg? Det händer något med min kreativitet. Jag vill använda ordet – flertusenårig – för att jag gillar det och jag vill kursplaneverka. Jag slår i min ordbok (och det ska mina elever också få göra för det är ett innehåll i kursplanerna för svenska). Och jag hittar fler ord med tusen:
Tusenbladstårta, tusenbröder, tusen, tusenfoting, tusenhövdad, tusenlapp, tusensköna, tusenårsskifte (det har jag fått uppleva – WOW – egentligen (nu var jag textrörlig och inkluderade mina egna erfarenheter och inser att ordet tusenårsskifte kommer inte mina elever att behöva använda i sina liv utan mer i sina visioner om framtiden.)) Ja, ett annat ord som kommer i ordboken är tusenkonstnär. Dit ska vi lärare räkna oss. Det finns mycket matematik i min text nu. Så ska det vara! Jag är beräknande.
Vidare står det i kursplanerna för matematik (lgr 11 s.62):
”Genom undervisningen ska eleverna även ges möjligheter att reflektera över matematikens betydelse, användning och begränsning i vardagslivet, i andra skolämnen och under historiska skeenden coh därigenom kunna se matematikens sammanhang och relevans.”
Här kan vi se att det historiska perspektivet kommer tillbaka: ”historiska skeenden” och det gör något med ämnet. Det hör samman med läroplanens övergripande syn på vad och varför. I läroplansdelen syns på sidan 9 att ”genom ett historiskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden samt utveckla sin fömåga till dynamiskt tänkande.”
Alla kursplaner och all undervisning ska erbjuda perspektiv och skapa helhet. De fyra perspektiven är:
Därför är det viktigt att vi i våra kursplaner inkluderar läroplanens större ord om vad, varför vi ska undervisa och ge eleverna möjligheter att förstå, lära och kunna.
Nu ska jag peta i kursplane-meningen: ”i andra skolämnen”:
Matematiken ska och kan omsluta andra ämnen. Jag har gått igenom alla kursplaner för att hitta matematikens berörande och tangerande. Det jag gjort är absolut inte fulländat utan kan ange hur vi kan arbeta med kursplanerna och läroplanen. Det är ett gigantiskt arbete vi har. Mig roar det! Detta har jag funnit:
H I S T O R I A
SVENSKA
S A M H Ä L L S K U N S K A P
E N G E L S K A
H E M K U N S K A P
I D RO T T O C H H Ä L S A
M U S I K
M O D E R S M Å L
T E K N I K
N A T U R V E T E N S K A P
G E O G R A F I
Och allt ska mynna ut i Läroplanens övergripande tanke om demokrati. Att vi kan förstå, delta, analysera och utveckla. Läroplanen skriver:
att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola
Skolan är en framtidsplats här och nu. Vi talar om att vi ska tänka utanför lådan, boxen och allt det där. Visst ska vi. Framtiden är en sådan utsiktsplats. Vi vet ingenting om den. Det är kreativt att förflytta sig från här och nu till då och sedan. Det är också kreativt att hitta lösningarna utanför lådorna och stuprören.
Men när gör vi det motsatta? Men här och nu? Skolan idag? Just den lektionen där eleverna är och vill, kan och upplever? Vad kan hända i ett möte mellan lärare och elever i själva rummet, inuti den låda som vi kan göra gemensam. Tänk att kunna läsa sitt namn och kunna skriva det – läskonstens hemligheter och skrivkonstens snirkliga förmåga att göra avtryck. Det är stora saker. Vi kanske ska göra dem större och mer betydelsefulla. Här och nu! Eleven har rätt till sin tid, sin utbildning, sin dagliga skola.
Igår läste jag om alla de framtidsinnehåll skolan ska ge eleverna, sammantaget mycket stora utvecklingsområden. Och visst. Vi vill ju också det vi lärare. Ge våra elever redskapen, möjligheterna, kunskaperna och därmed framtiden. Vi har bara det vi har och det är just nu. Skolan är varje dag.
Här är ett inlägg om samma sak fast med en annan beskrivning!
