Längtan efter skolan och rutinerna!

Postat den 09/07/2011 av Anne-Marie Körling

Jag ser massor av ungar. De drar omkring i affärer, på shoppingcentrum, sitter i billiga hamburgerställen, de köper coca-cola och några spelar fotboll. Jag är i ett annat land. Det är ganska fattiga områden. Jag tänker dock att skolan behövs, och den bästa skolan för alla ungar. Jag tänker att många, många barn säkert längtar bort från ledigheten in till skolan igen. Skola erbjuder något av kontur, struktur och vardaglighet, något återkommande, en slags trygghet. Om vi alltid, alltid bar vår skola högt och vårt läraryrke med raka ryggar och tog emot alla barn så skulle skolan få vara en av de bästa platser i ett barns liv, tillförande och kompensatorisk, möjlig för var och en. Det slår mig då jag ser en hoper ungar i mellanåldern gå i ett gäng från ett stort köpcentrum … en kille går lite bakom och svär över att de inte kunde köpa öl … Det är besvärligt att vara ledig också. Det är krävande att vara hemma och tillhöra ett gäng. Sommarlov är inte bara något underbart. Jag undrar varför vi prisar den ledigheten så högt! Jag tycker vi ska rikta oss på innehållet i skolan och göra det till det bästa och det som kan och ska verka för varje unges rätt till något föränderligt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Längtan efter en bibliotekarie!
  2. Datorslöjd
  3. Själva livskänslan – visst kan den finnas i skolan?
Publicerat i Pedagogiska miljöer, Relationer och vänskap, Skolorden | 4 kommentarer

Postat den 09/07/2011 av Anne-Marie Körling

Inget sades förrän det var morgon. Ute på heden låg hotellet. Tystnaden under natten var total. Inte ett ljud. På morgonen stod frukostbordet dukat.

– How about the ghost? frågade jag skämtsamt för det man tänker på så innerligt måste man skämta om, visst spökar det väl här är ingen fråga i det öppna.

– Jag tror inte på spöken, svarade mannen, jag är ingenjör!

– Ok, sa jag. Vågade inte föra diskussionen vidare, själv tror jag absolut inte på spöken men mer på spöklika miljöer.

– Men här spökar det! svarade mannen. Här spökar det. Man har till och med gjort undersökningar här, och man kommer tillbaka för att fortsätta undersöka det spöklika på detta hotell. Men som sagt – jag är skeptisk.

Sedan kom en drös med berättelser om spöklika fenomen på hotellet. Alla berättelser fick mig att gapskratta. Men som sagt. Det var ljust och morgon!


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Spökhotellet”
  2. På spaning efter en annan historia!
  3. Om man är rädd för matematik som lärare …
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för

”Spökhotellet”

Postat den 09/07/2011 av Anne-Marie Körling

Inget sades förrän det var morgon. Ute på heden låg hotellet. Tystnaden under natten var total. Inte ett ljud. På morgonen stod frukostbordet dukat.

– How about the ghost? frågade jag skämtsamt för det man tänker på så innerligt måste man skämta om, visst spökar det väl här är ingen fråga i det öppna.

– Jag tror inte på spöken, svarade mannen, jag är ingenjör!

– Ok, sa jag. Vågade inte föra diskussionen vidare, själv tror jag absolut inte på spöken men mer på spöklika miljöer.

– Men här spökar det! svarade mannen. Här spökar det. Man har till och med gjort undersökningar här, och man kommer tillbaka för att fortsätta undersöka det spöklika på detta hotell. Men som sagt – jag är skeptisk.

Sedan kom en drös med berättelser om spöklika fenomen på hotellet. Alla berättelser fick mig att gapskratta. Men som sagt. Det var ljust och morgon!


Inlägg som berör samma teman:

  2. På spaning efter en annan historia!
  3. Om man är rädd för matematik som lärare …
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”Spökhotellet”

Out bicycling my daughter is …

Postat den 09/07/2011 av Anne-Marie Körling

… take a look!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Out bicycling my daughter is …

Ögonkontakt – att utveckla lärandet

Postat den 08/07/2011 av Anne-Marie Körling

Jag måste fundera ytterligare på detta med att stötta den som är ny i arbetet, ny i lärandet och ny i de nya uppgifterna. Den som kan är med, följer och stöttar. Det jag såg i flickan på det kafé jag hade mitt kaffe på har fått mig att tänka:

Ett litet barn förstår världen utifrån hur de vuxna agerar i den. Barn och vuxna tittar ofta ihop, dels på ett objekt men också relationellt – på varandra. Allt för att förstå världen. Den vuxne visar världen, den unge ser världen genom den vuxna. Exempelvis då en främmande person kommer in i sällskapet där det mycket lilla barnet är tittar barnet på den trygge vuxne för att avgöra hur barnet ska förhålla sig till det nya eller den nya. Jag har studerat hur barn tittar på sina föräldrar och hur föräldrar tittar på sina barn då jag suttit på tunnelbanor och andra platser där jag kan studera i lugn och ro, bara observera med andra ord. Det är något med ögon-kontakten. Den som tittar och söker den behöver relationens svar och stöd för att förstå det som äger rum såväl i det yttre som i det inre. Så blir världen till. Genom interaktion.

Då en elev är i färd med att lära sig äger samma process rum. Stödet ska finnas där i ögonkontakten, i blicken mellan de två, den som kan  och den som lär. OCh den lärande kan finna vägar genom hur den vuxne agerar och gensvarar. Oavsett vi vill det eller inte så äger detta rum oavbrutet och omedvetet. Om vi lärare blir medvetna om detta kan vi kanske se hur eleverna behöver oss – också för att skapa en relation i lärandet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnets kontakt och speglandet som uppstår
  2. Synen på barn
  3. Barn ser barn och hundar
Publicerat i Formativ bedömning, Frågekonsten, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik, Relationer och vänskap, Strategier | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ögonkontakt – att utveckla lärandet

Skolan ska inte vara likadan hela tiden

Postat den 08/07/2011 av Anne-Marie Körling

Skola betyder per definition att den är för alla. Men skola som organisation ska inte vara lika genom hela skolgången, även om vissa delar bör vara konstanta och bekanta för eleverna och lärarna. Det är klart att former för undervisning ska vara olika genom hela skolgången. En årskurs ett ska inte lyssna till ointressanta och elevfrånvända lärare som mal ovanför huvudena på sjuåringar som lär sig sitta still och inte förstå att skolan är för dem och äldre elever ska givetvis också skolas i föreläsningar och gemensamma undervisningar där olika fokus vrids och vänds för att alla elever ska få vidga sina insikter och ana andra utsikter. Skolan är en tumult av mångfald och det ska givetvis gälla undervisningen också.

Det HUR som nu vilar fritt för läraryrket att få professionellt fäste i ska utmanas och utvecklas. Då blir skolan en skola för alla, också för lärare som vill, vågar och tänker låta sig utmanas.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hela skolan högläser för eleverna!
  2. Lärare ska också få gå med raka ryggar!
  3. Min fråga – Är dagens skola en skola i tiden?
Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Skolan ska inte vara likadan hela tiden

Lärande och nybörjaren

Postat den 08/07/2011 av Anne-Marie Körling

På fiket där jag handlar kaffet blir jag mött av en ung flicka. Hon tar ordern och skriver ned den på ett block. Hennes ansikte lyser av osäkerhet. Bakom henne står någon hon hela tiden kan vända sig till. Denna person går ibland fram mot disken. Den unga flickan tittar hela tiden på den person som ska hjälpa henne, söker hennes bekräftelse trots att hon självständigt kan ta emot order, göra kaffe och ta betalt. Jag tänker på den lärandes behov av att få göra, och att få gensvar. Flickan i cafeet söker bekräftelse och får den. Och allt handlar om att göra och värna resultatet. Kunderna tar egentligen ingen hänsyn. Kund är kund. Jag ser hur lärandet sker och äger rum mellan två bakom disken. Och jag blir lycklig över att få ta del av hur två personer gestaltar lärandet och hur det äger rum mitt i verkligheten. Jag får mitt kaffe! Då ler Vygotiskij!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Flickan som inte är
  2. Nybörjaren i restaurangen
  3. Den lekande flickan gör mig till en tänkare
Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar