Nutidsorientering. Detta gör jag nu!

IMG_7791

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Vart jag mig i världen vänder

har jag en bok i mina händer”

Efter två intensiva år som läsambassadör har jag tagit en tjänst, en unik sådan, i en grundskola. Där har jag det väldigt bra och trivs som fisken i vattnet. Det jag gör är att undervisa, undervisa, undervisa. Ibland en till en, ibland vägledd undervisning, ibland i helklass. De ordinarie lärarna har allt ansvar för klassen och jag är i ett rum intill deras klassrum. I en årskurs två. ”Vad förvånar mig” antecknar jag varje dag:

  • Att det är så viktigt att låna ut av sitt intresse
  • Att barnens kunskaper i engelska är hög, både att läsa, översätta och uttala
  • Att barn undervisar barn i högre utsträckning än vad vi tror och förstår
  • Att barn vill ha mer utmaningar än vad vi tror dem om
  • Att relationerna är avgjort viktiga men att de byggs upp kring ett lärobjekt
  • Att ledorden tänka, kommunicera och lära kan leda oss långt

Jag utvecklar undervisningsformer, både individanpassar och individutmanar, och det gör jag i både grupp och enskilt. Jag arbetar deltid och lägger upp tiden i samråd med biträdande rektor och kollegor.

Övrig tid reser jag land och rike kring och föreläser! Är det till skola handlar föreläsningarna eller modellandet om undervisningen, relationerna och att hålla som ledare. Jag är orienterad mot undervisningen som objekt och ser oss som aktörer kring denna. Också då jag föreläser. Ofta handlar det om textsamtal och hur man gör dessa, vilket är ett roligt och kreativt arbete och hur man genomför dem utan att släppa fokus. I andra fall föreläser jag för bibliotek, föräldrar eller som snart i utlandet och från en teaterscen. Däremellan skriver jag. Artiklar ibland. Böcker ibland. En ny bok kommer den 8 januari. Sen har jag en annan bok som jag skriver, en ganska liten med viktig sådan. Hur jag hinner?

Jag får alltid den frågan men kan aldrig svara på den. Jag tänker mycket, tar långa promenader, tycker om att arbeta och arbete roar mig. Jag vill alltid lära mig och det driver mig att fortsätta lära mig. Jag är nyfiken till min natur.

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Nutidsorientering. Detta gör jag nu!

Skolforum 2017! Hej HOPP!

Hej alla som är på Skolforum. Jag pratar gärna med den som vill, om pedagogik, lärarens betydelse och roll och om undervisning. Grabba tag i mig om ni vill. Kanske står jag hos Lärarförlaget och pratar. Gå gärna dit. Där finns andra lärarförfattare att tala med. Men om jag är på språng och ser en aning stressad ut så är det för att jag är på väg till platser där jag ska tala. Så här ser mitt schema ut. Vi syns!

Skärmavbild 2017-10-29 kl. 07.38.12

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Skolforum 2017! Hej HOPP!

Läsaren i stolen bredvid

Han sitter och läser. Vi känner inte varandra men sitter bredvid varandra. Jag blir nyfiken på boken och frågar om den. Han blir glad men gömmer undan boken en aning. Det är något jag ofta ser läsare göra. Som om de skyddar sig och är rädda att boken berättar för mycket om läsaren och förklarar vilken slags läsare man är. Han berättar att han inte har tid att läsa och därför läser han den sortens böcker han läser. I vanliga fall läser han annat. Svårare böcker. Annat innehåll. Jag frågar varför vi försvarar de böcker som vi är djupt försjunkna i och varför vi tror att vi måste läsa något annat än det vi läser.

Han känner igen sig i beteendet. Det är något med de där bedömningarna av oss läsare som gör att vi tycks behöva förklara oss.

– Berätta om boken du läser, frågar jag.

När han blir trygg med att jag inte bedömer honom utan är intresserad av boken han läser berättar han att han gärna läser böcker av det slag han nu läser. En bok som läsaren läser har något att berätta. Det är om den vi ska prata.

Om läsare och hur de ser på sin läsning har jag skrivit om i Ovan trädtopparna, 2016, BTJ förlag.

Publicerat i Synligt läsande, Textsamtal | Kommentarer inaktiverade för Läsaren i stolen bredvid

Jag högläste Anne Franks dagbok …

 

Skärmavbild 2017-10-03 kl. 07.02.13

… på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för några dagar sedan. Därmed bidrog jag till den marathonläsning av Anne Franks dagbok som pågick under mässdagarna. Oavbrutet lästes boken 15 minuter av en rad högläsare. Jag slog mig ner och lyssnade till de högläsande och när jag lyssnade tittade jag oavbrutet på Anne Franks ansikte, hennes glittrande leende och hennes blick. Texten är ju hennes röst och när man ser henne blir upplevelsen stark av hennes närvaro.

Då jag läste under mina femton minuter kunde jag inte tänka på de andra som lyssnade. Jag högläste för mig själv och tänkte att min röst var Anne Franks. Hon hörs och får höras igen då vi lånar våra röster till hennes ord. Det kan vi göra om och om igen. Och därmed aldrig glömma.

Svenska Pen och Berättarministeriet var initiativtagare och genomförare av detta med hjälp av Catarina och Sven Hagströmer. Må detta göras om och om igen, på olika platser och i många olika sammanhang.

Publicerat i Relationer och vänskap, Synligt läsande, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Jag högläste Anne Franks dagbok …

Är du pensionär? Om att nollställa sig för att lyssna

Jag nollställer mig ofta då jag samtalar med barn och unga. Jag vill inte genast ta över utan ge barn en ordentlig möjlighet att berätta, förklara, tänka och formulera sig. Därför ber jag dem att berätta. Häromdagen hade jag en liten en som frågade om jag var pensionär. I ärlighetens namn kan jag ju inte direkt påstå att jag hoppar av glädje för den frågan eftersom jag genast tänker att jag snart är det och att åldern syns och tar ut sin rätt. Frågan får mig att tänka på mig själv och allt det som sätter igång av tankar inom mig. Men jag frågade barnet om barnet kunde berätta om vad barnet tänkte om det. Då öppnade sig en helt annat perspektiv:

– Du har så fina kinder. Är dom lena?

Jag kände på mina kinder. Jodå, de var lena. Nu var jag inte med i tankegångarna om pensionär och lena kinder och frågade barnet om barnet kunde berätta om kinderna:

– Pensionärer har lena kinder. Det är så fint med pensionärer för deras kinder är så röda och runda och lena. Vad är egentligen en pensionär?

När vi är snabba med våra svar (och alldeles för snabba med våra egna känslor) missar vi möjligheten att lyssna till hur barn förstår och hur barn tänker. När vi låter dem berätta och förklara visar vi att vi är intresserade av hur de ser på saken och det kan leda till att vi själva får ett nytt sätt att tänka och se på saken.

Här sitter jag nu och tänker att jag kommer att ha väldigt lena kinder den dagen då jag blir pensionär. Röda och runda kommer de också att vara.

Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Värdegrunden, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Är du pensionär? Om att nollställa sig för att lyssna

Vad mer har vi lärt oss?

P1260776När undervisningen påverkas av att vi ska lära oss a och inte abc finns en risk att vi inte ser det till det lärande som verkligen äger rum. Med frågan vad mer lär vi oss? kan vi komma ifrån detta snäva att se på vad vi ska lära och vad vi faktiskt lär oss. Jag brukar be elever att berätta;

  • Berätta om undervisningens innehåll?

Detta brukar leda till samtal om innehållet snarare än vad eleven ska prestera för svar för att visa läraren vad eleven har lärt sig.

Publicerat i Anpassning, Barns rättigheter, Frågekonsten, Kommunikationen, Om jag vore rektor | 1 kommentar

Tänka, kommunicera och lära

Tre ord som kommer från kursplanen i ämnet svenska. Jag tycker de kan omsluta all undervisning. Kring innehållen ska eleverna ges möjlighet att tänka, kommunicera och lära. Att bilda sig handlar om att möjliggöra för dessa tre ords förverkligande.

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Kommunikationen, Ordförrådet, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Tänka, kommunicera och lära