Ja, skoldebatten om kepsarna blir lite märklig när kepsen, den bannlysta och missförstådda, omnämns som skolkeps!
Min tanke går till läshuvud. Då handlar det om innehåll. Fast jag tror inte på läshuvud heller. Jag tror på människan och ett slags innehåll som engagerar, påverkar, ställer till det och därmed kan översättas till ett lärande. Så tänker jag. Som för övrigt har hittat lite historiska ord kring skolbarnens klädsel. Jag älskar ordet ”kronkorderoj” och tänker att detta ord måste ha varit i ropet i var mans mun. Ordet är ju rubrik och i fet stil – ett annonseringsord – och då måste det ju vara ett välbekant ord. Kanhända tänkte de annorlunda i de dåtida marknadsföringstiderna! De kanske inte ens marknadsförde utan mer informerade.
Om man då tänker och beaktar pojkarna ska man läsa denna lilla annons. Jag tror helyllebegreppet härstammar från denna lilla reklamnotis med den mycket fina rubriken – Tänk på pojkarna! Och det ska vi absolut göra, då, nu och framöver. Annonsen manar också till handling, om vi tänker på pojkarna så handlar vi. Jag tänker att det är en väldigt bra tanke.
Från den inre klädseln och vår omtanke om pojkarna så kan vi tänka på den yttre klädseln. Här är en liten annons om just den:
Här kan man notera den prisskillnad som åldern kan medföra. Jag tror att konsumentverket är inne på samma linje, ja, verkligheten också, det blir dyrare med barn då de växer upp. Här antar jag att det handlar om en blygsam skillnad i tygåtgång. Jag undrar lite stillsamt vad som händer om man har en liten gosse som är 8 år men som drar kläder för en sexåring, eller om man har en femåring som behöver kläder för en nioåring? Jag kan ju bara spekulera. Nåväl, kepsen lyser med sin frånvaro. Här omsorgar man om pojkarnas klädsel – Glöm inte bort! att de finns att köpa här! Och det är en bra ingång för en reklamtanke… att börja med att vädja om att man finns och fortfarande gör saker för pojkarnas bästa: här i form av en kavajgosskostym (plötsligt då jag skrev det blev jag lite frågande, vad är en kavajgosskostym, får man kavaj och byxor då?)
Dessa annonser vittnar om en helt annan tid. Annonserna talar till den handlande att agera och göra. Idag handlar de flesta annonserna om att vi ska handla men inte agera, vi ska vara passiva. Jag blir väldigt nyfiken på vad ”Artikel för alla” kunde vara för något. Jag tänker på pojkarna och på klädseln och vår tids skola: En skola för alla! Ja, det är långsökt, men det är långsökt att också fundera så mycket på detta med kepsar och det yttre. Jag söker alltid ett innehåll. Och inne i killen, pojken, gossen, ynglingen finns ett innehåll. Min läraruppgift är att se just detta.
Anne-Marie
och våga nu!