Skrattets pedagogik

Jag vill skriva om Skrattets Pedagogik. Det vackra i att skratta tillsammans. Att gemenskapa med skratt och leenden. Jag brukade räkna de spontana skratten i klassrummen, gapflabben då någon läste något roligt, fnittret över en bild, skrattet jag själv skrattade då mina elever var underfundiga.

Det är svårt att förstå humor och kan man det så kan man något utöver det inringade språket. Skrattet är inuti det mesta men kräver en hel del tänkande. Att förstå språkliga infallsvinklar och snabba ordväxlingar kräver mycket språkrikedom. Men också det lilla barnets skratt som förenar oss och gör oss leende och skrattande. Jag tänker ofta i pedagogiska termer. Att skratta ihop är något absolut viktigt. Det finns inget tråkigt lärande. Däremot utmanande. Och det innehåller både tårar och skratt.

Så låt oss skratta med våra elever. Många gånger. Åt matematikens krumbukter och svenska krusbär och ljudet av klasskamratens fnitter åt något roligt i boken. Skrattets pedagogik handlar om generositet och faktiskt lärande. Klassrummet blir ljusare och samtalet ledigare. Det handlar inte om att inte lära utan om att just ha lärt sig. Då jag var i Amerika som barn visste mina amerikanska mottagare att jag kunde språket först då jag kunde uppfatta skämt och själv kunde skämta. Då lade de sina pedagogiska händer på mina axlar och stoltserade över min förmåga.

Anne-Marie

Publicerat i Värdegrunden | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Skrattets pedagogik

Lektionsförslag: Texter på mina visitkort

Jag har övat mig i visitkortskonst. Det är roligt och jag funderar över vilken titel jag ska ha eller vilken text där ska stå. Så här långt har jag kommit:

  • Anne-Marie Körling, Pedagogisk grubblare (Det är när jag är på min kammare)
  • Anne-Marie Körling, Pedagogiskt förundrad (Va, är jag verkligen lärare?)
  • Anne-Marie Körling, Pedagogisk bokstavslös (Diktens; Jag har tappat min lapp och min…)
  • Anne-Marie Körling, Pedagogisk trudiluttare (Detta vill jag bli, en hoppfullare medberättande lärare)
  • Anne-Marie Körling, Mitt i ett pedagogiskt konststycke (Om ni mötte mig i bildsalen)
  • Anne-Marie Körling, En pedagogisk vinkare (Jag skulle gärna vinka som drottningen Silvia)
  • Anne-Marie Körling, En pedagogisk vinklare (Om jag vore en träslöjdspolitiker)
  • Anne-Marie Körling, I en värld av misstag kan vi lyckas (Jorden vi ärvde och … )
  • Anne-Marie Körling, Fem försök senare (då man inser att man misslyckats med att få eleverna att förstå)
  • Anne-Marie Körling, Pekpinnesvalsens motståndare (Om man visar med hela handen)
  • Anne-Marie Körling, Bla,bla,bla,bla,bla och ett helt annat ord (men snälla du – säg det där andra ordet då?)
  • Anne-Marie Körling, Jag har utbildat mig själv och fick utbildningshjälp då jag gjorde det (som svar på individualiserad lärarutbildning)
  • Anne-Marie Körling. Svarslös kanhända men frågvis absolut! (I en krets bland nyfikna)
  • Anne-Marie Körling. Tanklös med fulltankad! (Kanske vid en bensinstation)
  • Anne-Marie Körling. Några ord från det möjliga! (om det är bland visionärer)
  • Anne-Marie Körling. Pedagogiskt förankrad. (om det är i båtsammanhang)
  • Anne-Marie Körling. En pedagogisk vilde (Rousseau har kastat ut mig i sin trädgård)
  • Anne-Marie Körling. En pedagogisk Locke (Inte en tatuering, jag är ett tomt blad)
  • Anne-Marie Körling, En pedagogisk retoriker (näe… försök inte)

*************************************************************************************************

LEKTIONSFÖRSLAG

Jag skulle definitivt låta mina elever göra sina egna visitkort. Det egna namnet är så viktigt för var och en av oss. De som drömmer om att bli stjärnor av något slag övar sig i autografer i all hemlighet. Att göra sak av det tror jag kan bli mycket roligt och intressant. Dessutom kan man fundera över hur ett visitkort ser ut, vilken information den har, varför den ser ut som den gör, vilka fakta man har skrivit dit, bildens betydelse på en sådan liten yta, samt hur man överlämnar ett visitkort och hur man mottager ett sådant.

Jag har läst in mig i visitkortsmottaganden. Det är att förvalta ett litet dokument som man får översträckt. Det är en handling som bör omslutas med en viss värdighet. Det är ett namn och namnet tillhör en person. Namnet är så viktigt att det dessutom är inskrivet i barnkonventionen, artikel sju. Därför är det en sak att undervisa om.Jag tror också jag skulle dra ned världskartan och placera ut visitkorten på de länder visitkortet signalerar tillhörighet med. Det kan nog visa sig vara fler länder än bara ett. Jag skulle döpa lektionen till visitkortsgeografi. Jag tror också att mina elever skulle få i uppdrag att konstruera visitkort till de personer de läser om i sina böcker. Hur ser Harry Potters visitkort ut? Om man inte tycker att man hinner kan man ju leka med tanken och prata om det. Kanske skriva upp en del fraser som kan höra samman med Harry Potter. Ja, eller Alfons Åberg. Emil i Lönneberga´s visitkort som vuxen – ja, det vet vi ju redan vad som står där (åh, så opedagogiskt att anta just en sådan sak och rida på sina höga hästar och tro att vi alla vet vad Astrid Lindgren ville att Emil skulle bli när han blev stor och lagt ifrån sig sin mysse och sin bysse).

Dessutom kan visitkortet vara en stor introduktion till källkritiken. Vad gör att vi tror på visitkortet? Vilken är den faktiske avsändaren? Vad är syftet med visitkortet? Vad finns det för negativa avsändare? Varför gör man ett visitkort? Vad säger titeln? Var ligger företaget? Vems är orden på visitkortet (ifall man som jag vill göra lägger in något ordspralligt?).

Man kan också tänka sig att utveckla denna lektion till interaktivitet och göra digitala visitkort. Det skulle vara roligt. Självklart ser jag gärna att eleverna konstruerar sina visitkort med mesta möjliga aktivitet, dvs, med alla medel och all teknik. Dessutom skulle det vara roligt att samla ihop en massa visitkort och klura ut historier om människorna bakom dem, hur de kom till oss just här, och om vi hittad visitkorten göra en berättelse kring det.

Varför har vi visitkort? Och varför lämnar vi dem mellan oss?

Ja, alla sådana frågor.

Därefter skulle jag be någon göra en kort visit hos oss för att beskåda våra visitkort.

**************************************************************************************************

Anne-Marie,

som bara lekte med möjligheten och drömde om att få undervisa mina elever! Som jag längtar!

Jag har också lekt med orden på min gravsten!

Så här ska det stå:

Punkt slut! Tror jag!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Mitt pedagogiska fokus

Kameran är ny och jag har inte lärt mig den än. Det tar ett tag och en stund att ställa in fokus. Det är en pedagogisk sak att ställa in fokus. Jag tycker jag får en förträfflig inställning till fokus då jag fotograferar. Jag kallar mig numera en pedagogisk fotograf. Det betyder att jag får fortsätta att lära mig. Och att jag får göra en hel del fel. Huvudsaken är att jag håller mitt fokus. Och har ordning på redskapen.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Mitt pedagogiska fokus

Ingå(ng) i en skola

Vad är det för ingång i skolan? Det undrar jag ibland. Hur presenterar sig skolan utifrån. Idag gick jag till ett skolmöte. Min ingång till den skolan började långt innan jag kom dit. Jag hittade nämligen inte. Jag stannade en mamma på en cykel. Ja, att hon var mamma det kunde jag förstås inte se för sådant syns inte. Men jag frågade kvinnan på cykeln var skolan låg. Då sken hon upp och blev mamma. Det var då jag fick veta att hon var en sådan.

– Åh, där går ju mina barn, sa hon. Hon log så där som nöjda gör. Med hela ansiktet. Med hela sig. Och så viftade hon glatt med både handen och armen – Dit ska du!

Så är en ingång till en skola. En skola man ska ingå i.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ingå(ng) i en skola

Eleverna kan säga något om innehållet

HURRA! Eleverna gillar oss, sin skola och innehållet! Det är bara att läsa hos Skolverket!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Eleverna kan säga något om innehållet

På Canossas höjd

Här stod jag och funderade. Till Canossas bergstopp gjorde man sin botvandring en gång i tiden. Vi tog en bil och slingrade oss upp i bergen. Så någon besvärlig vandring var det inte tal om. Däremot gav utsikten en möjlighet att reflektera över hur liten människan är och hur stor och mäktig naturen är. Jag förlät mig själv och tog mig långsamt i kragen. Varsamhet, tänkte jag.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 6 kommentarer

Hemmavid

Det är underbart tråkigt att komma hem. Ensamheten rungade sitt sjudundrade hejsansvejsan till mig. Jag plockade upp balsamvinäger och fem kilo parmesanost och en och annan pinjenöt. Jag får en hejdlös lust att ringa in en hel hoper vänner och bjuda på middag. Bara för att.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 5 kommentarer