Det lärande förhållningssättet modellas av läraren

Postat den 02/03/2010 av Anne-Marie Körling

Det slog mig;

Vi borde visa mer glädje över barnens närvaro i klassrummen. Vi borde visa mer nyfikenhet för barns världar och liv, intressen och förehavanden. Vi borde tacka dem för att de intresserar sig för det vi lärare vill förmedla. Vi borde visa barnen mer av glädje! Att vi uppskattar att få vara med dem som alldeles inom kort och i en mycket närmare framtid kommer lotsa oss vidare och i vilka händer vi måste lägga våra framtider.

Vår framtida gemenskap. Vi skulle visa våra elever att vi glädjs åt att vara med dem.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Framtiden i skolan och nuets lärande
  2. Allt annat än konsumtion … lärande är mening, djup och gemenskap
  3. Det dagliga hälsandet
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Läraren här – berättande, levande, rörande

Postat den 02/03/2010 av Anne-Marie Körling

Två lektioner har jag suttit med på. En om vattenförsörjning och kretsloppet. Barnen var nio och tio år gamla. De var 62 stycken i klassen. Jag fick slå mig ned mitt i alltsammans. Läraren, samma som inte visste namnen på sina elever, berättade, uppmuntrade, levandegjorde och tog alla möjligheter att använda de droppar vatten som kunde åskådliggöra. Jag lyssnade. Jag tittade. Aktiviteten i klassrummet var riktad mot läraren. Jag tror säkert att femtio av barnen följde med i diskussionen.

Jag frågade läraren om hur många språk det talas i klassen:

– Det talas fyra afrikanska språk och så talar jag engelska. Så jag måste översätta till flera språk för att få med mig eleverna på det innehåll vi samtalar om.

Jag var imponerad. Jag var mycket imponerad. Det sa jag till läraren. Han blev stolt. Det tycker jag han har all rätt att vara. Namnen på eleverna? Jo, hans tilltal var idel vänligt.

– My lovely you….

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarens väsen – glad, kunnig och levande
  2. Händerna… och språken
  3. Gensvar från klassrumsbesöket!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Modellerna, Styrdokumenten, Verkligheten | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Läraren här – berättande, levande, rörande

No framework – saknar själv mina fotografier

Postat den 01/03/2010 av Anne-Marie Körling

På onsdag kommer fotografierna! Jag har fotograferat runt 500 nu!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Fotografierna kommer på onsdag…
  2. Utan fotografier… men de kommer i massor!
  3. Vikarietjänst
Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för No framework – saknar själv mina fotografier

Strangers – just once you know

Postat den 01/03/2010 av Anne-Marie Körling

Jag tog en liten promenad i det securityområde jag befinner mig i. Igår talade jag med en kvinna som arbetar här inne. Idag såg hon mig från ett av husen där hon städade, rusade ut och ropade:

– Hey you, remember me, we talked yesterday.

– Yes…

– Strangers – just once you know.

Sen stod vi och samtalade lite. Jag hade min kamera i hand. Min Iphone i fickan, boken nedstucken i kjolslinningen. Jag är kommunikativ. Registrerande sådan.

– Do you think my photo will make any difference over there…

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Visit Europe
  2. Kamerabärare
  3. Händerna… och språken
Publicerat i Verkligheten | 1 kommentar

Kvinnorna – ramsorna – pedagogiken – och det lilla afrikanska jag sett

Postat den 01/03/2010 av Anne-Marie Körling

En hel hoper kvinnor samlas vid parkeringen. De är volontärer. Ska in i kåkstadens skola. Skapa närhet till eleverna, stötta språkinlärningen, den engelska.

– Det är svårt med rim, vi är så vana vid rim och ramsor, sa den som ledde själva det pedagogiska arbetet.

Afrikanerna har inget rimmande språk. Vad händer när man vet det?

Rim och ramsor, kanske hör de faktiskt samman med skriftspråket. Det kanske uppkom genom skrivandet. Hatt-Katt! Det är en tanke jag har. Det muntliga rim-och ramsspråket kanske började med en slags lek mellan vuxna och barn. Här berättar man på ett annat sätt. Det är inte något fel på det, det är bara att vi kan inte lägga vår kultur över en annan kultur. Vår kultur? Jag kan inte lägga min kultur över någon annans kultur. Vi kan skapa ny kultur tillsammans i det möte vi gör. Kultur är väl ett slags här och nu, ett möte, och en ödmjukhet för den kultur man möter hos den andre, och medvetenhet om den kultur man bär med sig i sig själv.

Sina värderingar om inte annat!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det lilla barnet sa
  2. Den lilla, lilla
  3. Lilla vän och lilla jag!
Publicerat i Svenska, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Kvinnorna – ramsorna – pedagogiken – och det lilla afrikanska jag sett

Men nu brister mitt hjärta

Postat den 01/03/2010 av Anne-Marie Körling

Nu – här och nu – i den absolut bästa av världar, sitter jag och skriver. Jag gråter. Låter tårarna rinna. Talade med en lärare för 60 barn. Barnen var 10 år.

– Jag kan inte namnen på dem, sa läraren. Hur ska jag lära mig barnens namn?

Utanför klassrummet gråter en flicka. Jag ställer mig intill henne. Lägger min hand på hennes axel och ser in i hennes förtvivlade ögon. Tårarna rinner.

– I see you are very sad, säger jag.

– Yes…

Och ögonen jag kunde se in i vädjade. Flickans kropp vilade ifrån hulkningarna. Min hand ramade in hennes förtvivlan. Vi kunde dela den för en sekund eller två.

Alldeles nyss slog en vuxen ett barn med en sopskyffel flera gånger i huvudet. Jag ingrep men inte med den makt jag önskade. Vem är jag? Vad kan jag göra? 

Läraren förtvivlade han också:

– I don´t know the name of the childen! I don´t know the name of the children!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Känslorna är inom ramarna för berättelsen
  2. Tranströmer, Tranströmer, Tranströmer!
  3. Allt vi lånar och ”Hennes hjärta …”
Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | 1 kommentar

Skolan i kåkstaden

Postat den 01/03/2010 av Anne-Marie Körling

Jag tänkte att jag skulle stålsätta mitt blödande pedagoghjärta för mötet med skolan. Det behövde jag inte. Jag insåg att skola är så mycket, mycket mer än vad vi gör i den:

  • Skola är en samlingsplats
  • Skola är en viktig plats
  • Skola är en plats som skapas för barn och för framtiden
  • Skola är en slags ordning
  • Skola är en slags ordning med tider och rutiner
  • Skola är andra vuxna med andra ögon som ser och tar emot
  • Skola är en fostransplats (med det ansvar som krävs av oss som formar denna fostran och där har jag många synpunkter på vilken fostran jag tänker mig)
  • Skola är en mötesplats
  • Skola är en ansvarsplats (Det är vuxna som har ansvaret fullt ut=
  • Skolan är ett investeringsområde
  • Skola är en bit mat på en bestämd tid
  • Skola är en skoluniform som visar att eleven har ett viktigt uppdrag
  • Skola är en skyddande från allt det andra
  • Skola är en del av samhället, det utanför, det innanför, det nära och det fjärran
  • Skola är att få utbildning
  • Skola är att få möta vänner, kamrater, andra, olika, nya, lärare, vuxna,
  • Skola är att få ett par glasögon
  • Skola är att få bli mätt, vägd, inskriven, vaccinerad
  • Skola är att få ett språk, ett språk som fungerar bland alla (i bästa fall)
  • Skola är att bli läsande
  • Skola är att bli skrivande
  • Skola är att få höra en berättelse
  • Skola är att få möta och få tid från då och nu och framtid att bli en central punkt
  • Skola är en slags organisation som skyddar, beskyddar och utvecklar och bidrar till att skapa hopp.
  • Skola kan i denna värld betyda hopp 0m

Skolan jag reser in till ligger i en miljonstad. Här bor människor i plåtskåp, pappersväggar, tak och utanför kåkområdet går kvinnor bärandes på gräs i balar, de syns som små guppande prickar ute i fälten med sina balar på huvuden. Här finns inga gator, här finns ingenting, men jag såg skratt, glädje och två små mycket lyckliga ungar dansa runt sin läsande mamma. Hon satt med sitt uppdukade bord och sålde det vi andra för länge sedan kastat bort, avdankade kläder.

Jag är människa. Mitt hjärta måste stängas en stund. Annars blundar jag. Jag vill se!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Första dagen i skolan – berätta om din!
  2. Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!
  3. Gränsmarkera skolan – om den suveräna skolan!
Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Skolan i kåkstaden