We absolutely enjoyed our time in Europe. Your school and classroom were certainly a highlight. I have been discussing with many friends and colleagues about your methods of teaching as well as your philosophy of teaching & homework.
I look forward to staying in touch and sharing ideas.
Fick en underbar lektionsidé av en elev här:
Eleverna fick till uppdrag att välja ut musik till en bok de hade läst. Den musiken skulle de sedan förklara och beskriva sambandet till den litteratur de läst. I uppdraget ingick också att skapa ett CD-omslag. Det här fick mig att fundera.
Jag läser just nu Jesper Juuls bok – NU ÄTER VI! Vilken musik skulle jag välja till den och vilken motivering skulle jag ge mitt val och hur skulle mina ord bli kring boken jag läst.
Jag tänker att vissa böcker har redan fått sin musik av någon annan, exempelvis är de flesta Astrid Lindgrens sagor så vackert tonsatta av andra läsare att de blivit synonyma med berättelserna, tänk Pippi Långstrump. Den trallen sitter nästan.
I samma stund jag skriver det inser jag att jag gör det pedagogiska misstaget att anta att min värld är gemensam med andra. Jag gör också det pedagogiska misstaget att anta att alla läst Pippi Långstrump och att alla per automatik hör melodin.
Här kommer Pippi Långstrump….
Det är alltid en fara att anta saker och ting. Nu har jag modellat hur, vad, varför, när, vem och i vilken form, tid, verklighet jag måste samspela med. Låt säga att vi gör allt från början:
Om vi läste ett kapitel till Pippi Långstrump. Kan vi tänka en annan musik än den vi redan kan. Om vi väljer att sätta musik till Twilight, och inte har sett filmen, vilken musik väljer vi då och varför.
Så skulle jag vilja samspela med musik och litteratur. Istället för den där bokrecensionen som blivit mer form än innehåll.
Den uppgiften att sätta musik till sin bok utvecklar
Anne-Marie
Sitter i pedagogiska diskussioner i Syd Afrika. Nu är Syd Afrika stort så när man väl är här så kan man börja precisera exakt var man befinner sig. Nu är jag i Johannesburg och mitt program ser ut så här:
Besök i en internationell skola fredag,
Besök i en kommunal skola, måndag och tisdag, i en kåkstad.
Anne-Marie
Den digitala tidslinjen skrev jag!
Det är en spännande tidslinje. Den sträcker sig för oss vanliga människor 20 år tillbaka i tiden. Framtidens tidslinje är knappt möjlig att fantisera om. Det krävs mer än bara kreativitet att förstå vad som kan vänta oss i framtiden. Det krävs en viss förståelse för nuets utveckling. För just nu är allt precis så gammalt som det är. Redan det nya är gammalt. Därför är den digitala tidslinjen en märklig sak. Men … för skolan en viktig tidslinje att omfatta och omsluta.
Om vi inte hänger med, vi lärare?
Näe, det gör vi inte. Ingen av oss. Men vi kan ställa frågor till alla innehåll. Det är pedagogikens kraft. Jag ställde frågor till ett sökinnehåll på google. Eleverna sökte hejvilt på pappersställda frågor. De tog första bästa sökkontakt, det översta på google. Vid min fråga – Varför väljer du detta alternativ blev eleven (årskurs åtta) plötsligt medveten om att det fanns 350 000 träffar. Det störde alltsammans. Eleven lade händerna i sitt knä och började fundera.
Det är pedagogik. Frågorna! Inte svaren!
Anne-Marie
Igår diskuterades det om varje lärare inom en femårstid kan få en egen dator i skolan. Jag tänker… FEM ÅR? Dessa fem år är i en digital tidslinje en katastrof. Men en slags unison politisk tanke. Om fem år kanske allt ser annorlunda ut… bluetoth-världen kanske är totalt utbredd… kanske…. är hela skolan en trådlös värld… kanske… och där sitter vi med en bärbar dator först om fem år.
Jag är glad att jag har min mobil. Det är min egen tekniska landvinning i ett för övrigt ganska ödsligt landskap. Jag har trasslat med kopiatorn i många år, jag har letat overheadgenomskinliga plastpapper då min egen budget inte längre tillåter ett inköp. Det är mängder av ingenting-tid vid väntande på en ledig dator att slå sig ned vid, och mängder av trött frustration då något på detta skolnät havererat och långsamheten slagit undan fötterna på mig som lärare. Mängder av trassel vid kopiatorn har hindrat mig från att skapa underlag som eleverna kan arbeta med.
Ja, mycket av den ekonomiska tiden som jag spillt bort hade jag gärna använt på annat sätt. Jag vill ha min tid. Fullt ut. Den är också inbakad i det bärbara.
Anne-Marie
Vintern konserverar färgerna, det mesta uppträder i svartvitt. Vintern gömmer alla frön. Det går att ana växtkraften, färgerna, och spirandet. Men nu är det doftlöst. Och ljuden dämpas och försvinner in i den vita mjuka bomullstystnaden. Saker och ting läggs ihop. Under, intill, vid, över, på. Jag packar också en väska. I den lägger jag några droppar färg, doft och frön. Dessa syns inte. Allt är i mitt sinne!
Anne-Marie
Jag ska fundera över detta framtidsperspektiv då det gäller kunskaper och läsande förmåga. Så ska jag klura ut hur jag uppfattar innehållet i dessa.
Anne-Marie
