Min fråga om blåvalen – och gensvar på föreläsningen!

Jag hänvisar hit! Jag blev mycket glad över att nyfikenheten väcktes.

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Kommunikationen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Min fråga om blåvalen – och gensvar på föreläsningen!

Mats är inte tyst!

Läs här i Pedagogiska Magasinet. Läs här för att läsa Mats blogg! Mats tysta tankar är underbart högljudda. Mats är inte tyst. Han tänker högt!

Och som en gest från Berlin – choklad! Det är ett fotografi över choklad. I långa vackra rader syntes chokladen. Den vill jag bjuda Mats på, och alla er andra! Vad gillar ni nu för smaker? Choklad gör mig lycklig!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Föräldrar, skola, elev och en gammal åhörardag!

Då jag var skolbarn, elev, fanns det inte så mycket inflytande från föräldrar. Jag minns egentligen inget samröre mellan mitt hem och min skola. Jag minns inte någon dialog mellan min mamma och skolan. Skolan var något för sig själv. Någon gång om året fick föräldrarna komma till skolan. Det kallades åhörardag. Föräldrarna fick delta sittande längst bak i klassrummet och vara tysta och stilla och lyssna till elever och lärare. Det var mest läraren som talade. Eleverna var ovanligt tysta den där dagen.

Jag minns att jag tänkte att min mamma fick se hur jag hade det. Det var liksom allt. Jag var oerhört stolt över att min mamma satt där och deltog. Jag var stolt över min fröken som lät mig svara ibland och att hela klassen sjöng sånger och räknade matematik som ingen förstod.

Inte talade min mamma illa om skolan, eller sådde några funderingar där jag kunde ana att min mamma inte var nöjd. Det fanns inget sådant. Min mamma litade nog på att skolan gjorde det skolan skulle göra. Och så var det nog.

Det fanns en åtskillnad mellan  hem och skola. Skolan var något eget. Hemmet var något eget. Det fördes aldrig diskussioner om skolan gjorde sitt eller inte. Jag har inget minne av att vi under middagarna diskuterade min lärare eller skolans innehåll. Jag tror det var bra för mig. Jag vet att jag skulle färgas av min mammas eventuella kritik mot skolan. Jag vet att jag skulle grubbla på om jag kunde tycka om min fröken trots att min mamma inte gjorde det. Jag vet att jag skulle tvingas vända ryggen till något som min familj talade illa om därhemma. Jag tror verkligen att det var bra för mig att några sådana diskussioner inte fördes alls. Min mamma var intresserad av det innehåll jag hade i läxor och det resultat jag hade på prov. Hon förhörde mig om jag ville. I övrigt litade hon på att skolan gjorde vad den skulle för mig. Jag minns inget annat.

Så var det också då jag for illa i skolan. Då ville jag inte att min mamma skulle veta något. Inte för att skydda henne, utan för att skydda mitt hem mot den smitta som skolan då innebar. Jag ville ha mitt hem fritt från frågor om utanförskap, mobbing och elaka lärares påhopp. Jag ville inte ha skolans konflikt i mitt hem. Jag ville inte att frågorna skulle flytta hem till mig och flytta sig in mellan min mamma och mig. Jag ville inte ha en hel värld att handskas med. Jag ville ha olika världar att leva i. Hemma var min värld och där var jag befriad då skolan var svår. I åtskillnaden kunde jag få det.

Det är givetvis en balansgång hur kontakten mellan hem och skola ser ut. Idag har föräldrar oerhört stor makt i skolan. Jag vet att många lärare känner sig pressade av föräldrar och känner sig osäkra och rädda för föräldrar, jag vet att föräldrar trots allt de kan göra känner sig maktlösa inför lärare och skola. Jag tror det kan handla om att gränsdragningen mellan hem och skola är för otydlig.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Verkligheten | 4 kommentarer

Matematik: Sorgen över ett förlorat ämne!

Jag blev aldrig matematiklärare! Jag har undervisat i matematik i alla år som lärare. Jag valde inte utbildningen till matematiklärare. Jag valde till matematiken efter att ha gått lärarhögskolan. Jag kan bli lycklig över att jag gått lärarhögskolan på grund av att jag äntligen fick förstå vad matematik är och hur kreativt man kan tillåtas närma sig ämnet. Men min egen grundskoletid skrämde mig från matematiken under alldeles för många år. Jag förklarades inte vara naturvetenskapligt orienterad, mer en samhällsvetare. Och oj, så illa man gör när man ringar in människor på detta vis. Som om man kan och kunde.

Idag är matematik ett av mina favoritämnen. Jag integrerar det i allt jag gör och i alla undervisningar jag har.

Det är en sorg att jag inte fick nio år av utbildning i ett så spännande ämne. Stor sorg. Det är alltid illa om eleverna värjer sig för ämnen i skolan istället för att närma sig dem.

Här är vägarna till matematiken, uttryckt av en matematiklärare. Jag känner pedagogisk glädje av att läsa det hon säger och beskriver. 

 

Publicerat i Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Matematik: Sorgen över ett förlorat ämne!

Saknar orden besinna och besinning i skolan

Jag tänker på ordet besinning. Skulle vilja tänka det som ett skolord. Besinning betyder tillstånd av lugn och eftertänksamhet. Tillstånd är något orörligt. Ett avstannande. Stilla.

Vi kan också ägna oss åt att besinna. Det är en aktivitet. Att besinna är att reflektera och noga tänka igenom. För mig handlar det om att fördjupa tankarna kring det som sker och äger rum, att ge tyngd och kraft åt det som pågår i skolan. Att få ord på det inre. Och skapa djup åt och i det pedagogiska arbetet. Skolan är platsen för detta arbete.

Att besinna. Detta lugn som jag önskar lärarna. Detta lugn som lärarna kan förmedla till eleverna. En slags besinning kopplat till tillit. För professionen och för skolans arbete.

Men då jag säger besinning låter det som en broms. En häftig inbromsning. För mig har ordet inget med stagnation att göra. Eller tvärstopp. Bara en mycket självklar plats för det som pågår. Här och nu. För att förstå det som sker. Och för att ta ut möjligheterna för morgondagen.

 

Publicerat i Ordförrådet | 1 kommentar

Rymd och luft mellan raderna – hur kan vi skapa lektioner så?

Då jag var barn läste jag många böcker av Astrid Lindgren. Hennes Pippi var min bok. Jag älskade nog allt i den. Illustrationerna tittade jag länge på. Det gick inte att identifiera sig med Pippi i illustrationerna. Men i texten var det möjligt. Man kunde leva sig in i och tänka med.

Det var speciellt de böcker som Astrid Lindgren skrev som handlade om att få en hund som jag läste. Och jag läste om och om igen. Jag vet inte hur många gånger jag har läst Karlsson på taket. Och jag vet att jag läste bara av den anledningen att Lillebror inte fick en hund på sin födelsedag, han fick en låtsashund, och hur han grät, grät, grät. Han var otröstlig. Föräldrarna visste inte hur väl de ville och allt slutade med att Lillebror fick sin hund. En tax.

Jag hade bara en önskan som barn. Den att få en hund. Jag läste bara om hundar. Jag minns särskilt stycket i Alla vi Barn i Bullerbyn. Där den elaka skomakarens hund skällde  bunden vid sin hundkoja. Jag minns hur Olle fick den hunden. Och jag levde mig med, in och kunde förstå och känna.

Författare skriver in möjligheten att vara där i texten som läsare. Det finns luft mellan raderna – det finns tillräckligt mycket utrymme för att leva sig in i. Astrid Lindgren skrev så att barnet kunde skriva in sig med sin egen berättelse. Det är stort.

Ibland tänker jag att undervisningen också bör ha rymd och luft i systemet. Den egna tanken som väcks måste få utrymme. Jag tror vi ska värna detta. Det måste gå att syresätta det mesta i skolan.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Stora feta frågor – kreativa möjligheter

Det är kreativt att tänka ihop med andra. Det är kreativt att spontant få säga vad man tänker på. Det är kreativt att få dela ett objekt, som här – denna fråga, och lyssna till vad andra tänker, funderar och klurar på. Det är kreativt att lyfta frågorna. De stora och de öppna. Och att som lärare våga följa elevernas tankar och knyta an till dem. Vi lär oss så ofantligt mycket genom att dela något i det yttre. Något som får våra tankar att bli till.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Stora feta frågor – kreativa möjligheter