Ordklasser

Postat den 01/02/2012 av Anne-Marie Körling

Jag skulle gärna undervisa i en ordklass. Jag skulle ha ordklasser från förskoleklass till årskurs nio. Och i mina ordklasser skulle vi tala, läsa, skriva, lyssna och grammatisera.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kursplanefråga om engelska: Hur är det – när börjar vi med engelskan!
  2. Betyg i årskurs sex betyder också att…
  3. Karta över skolans texter – från årskurs ett till årskurs nio
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Ordklasser

Lärarkommentarer jag minns

Postat den 01/02/2012 av Anne-Marie Körling

– Du ska spela Pippi Långstrump, sa min lärare då jag var liten och min pappa precis hade dött. Jag minns att jag fick något eget och någon plats att spela ut på. Jag var lycklig i skolan och på teaterrepetitionerna.

– Dina teckningar liknar bajs! Ja, så sa min teckningslärare efter att jag frågat hur man verkligen ritade det motiv han ville att vi skulle rita.

– Du kan inte tala rent, sa en lärare till mig då jag inte kunde uttala s utan att läspa. Jag minns hur ledsen jag blev över att läraren sa så inför hela klassen. Jag tog faktiskt strid och kom att bli ett samtalsämne vid skolan för en tid. Det var ingen fara för rektorn tyckte att jag hade rätt och att läraren inte hade det. Kränkningen var ett faktum tyckte rektor.

– Du är bra som du är, sa en lärare en gång. Jag minns inte vilket ämne jag hade läraren i men jag minns hur lättad jag kände mig. Det varken var bra eller dåligt att vara den man var och så tror jag att jag upplevde skolan. Det var inte mycket av fostran under min skoltid. Inte mycket av omsorg heller. Inte så mycket av drillkunskaper heller. Utanför skolan lockade arbeten för vi behövdes. De flesta jag kände hade helgarbete och tjänade egna pengar redan under högstadiet. Vi vågade tro på att det fanns en plats för oss när skolan var slut. Att vi behövdes.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare vi minns och återkommer till
  2. Jag minns min lärares ord …
  3. Maskinskrivning – ett ämne jag har haft stor glädje av
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Bokläsarvärme …

Postat den 31/01/2012 av Anne-Marie Körling

… den värme som läsaren omsluter boken med.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Saker och ting som faller ur böcker
  2. Läsning är inne
  3. Läsaren fängslar författaren
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Bokläsarvärme …

Gråsuggornas barn …

Postat den 31/01/2012 av Anne-Marie Körling

… heter gråkultingar.

Man får hitta på – man får det! 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det lilla barnet sa bajs
  2. Uppsagd, tillsagd, vidsagd, avsagd, insagd, utsagd …
  3. UR- Serien BARN AV SITT SPRÅK
Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Gråsuggornas barn …

Kreativt att hitta på undervisningar

Postat den 31/01/2012 av Anne-Marie Körling

Idag fick jag utmaningen att snabbt hitta på lektioner till en högläsningsbok. Vips satte hela mitt kreativa system igång, förälskad i utmaningen och utmanad för att presentera. Jag fann ingångar i böckerna och genomförde sedan en föreläsning om hur man kan högläsa och undervisa, litteraturprata och språkutveckla samt hur att få varenda kotte engagerad. Jag kände mig lycklig efteråt. Läraryrket är kreativt tänker jag.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Gensvar på föreläsningen igår
  2. Teaching by teaching – att undervisa i relation till elevernas rätt att nå mål!
  3. Utvärdering föreläsning
Publicerat i Lärarens språk | Kommentarer inaktiverade för Kreativt att hitta på undervisningar

Ny undervisning – varken beprövad eller beforskad

Postat den 31/01/2012 av Anne-Marie Körling

Jag läste om hur en skola prövade ett helt nytt grepp kring läsinlärningen. Jag hörde hur forskaren sa att det inte finns någon forskning som visar om det fungerar eller inte. Ett mycket olyckligt streck över en skolas nytänkande. Jag skulle önska ett ödmjukare perspektiv där forskarna säger – Vi följer er! Låt oss undersöka det ni vill pröva! Men också omvänt. Större nyfikenhet på vad forskare säger om praktiken de följde. Det finns så mycket att hämta i avhandlingar som läggs till handlingarna.

Självklart kan det inte finnas någon forskning kring något som är nytt. Det går inte att utveckla något som inte är prövat. Utan händerna i degen kan vi inte tänka om bullarna på plåten.

Om ny teknik skapar nya möjligheter för elever och lärare att utveckla undervisningarna och lärandet kan det ju omöjligt ha forskats på det. Det finns ju inga egentliga resultat förrän om några år, alltså mätbara. Ingenting har mätts upp.

Men lärarna i sin praktik, med elever, med ett innehåll prövar något nytt och finner att engagemang och nyfikenhet väcks och glädjen att lära sig blir verklig så är det något att beakta. Vygotskij talar om att följa och att utmana.

Det är en alldeles för grov brandvägg mellan praktik och teori vilket gör att förklaringarna och åtföljandet inte äger rum. Den ena förkastar den andre. Dewey skrev om görandet, praktiken och att mycket lite kunde förklaras med teori.

Om ny teknik kommer i händerna på lärare och elever är det bara att följa, undersöka och vara nyfiken kring. Det nya sker i skolan, alltid där, med lärare som följer eleverna och den tid de verkar i.

Måste vi ha en skola med beprövad erfarenhet och på vetenskaplig grund? Kan vi också tillåtas ha en skola som bjuder in det eleverna gör, handskas med och utvecklas genom? För att sedan följa, undersöka och tänka kring! Vi måste ju börja någonstans och det nya måste få prövas i skolan. Sedan tänker vi, utvärderar vi, följer upp och gör bättre, mer och prövar nytt igen. Praktiken ger upphov till ett stoff som går att forska på. Rörelsen är cirkulär.

I ackompanjemang av den stora klagosången över svensk skola måste jag lovsjunga lärarnas mod att ta steg som inte ännu varken är beprövade eller beforskade.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den gamla läroplanen ska vara ny!
  2. Läraranteckningar: Elevens möte med ny bok och uppföljning i undervisning för alla
  3. Arbetslaget eller underlaget
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Misstagen, Styrdokumenten, Verkligheten, Vetenskap och teori | 3 kommentarer

Dokumentationens ok

Postat den 30/01/2012 av Anne-Marie Körling

Jag är känd för att dokumentera och jag har alltid tyckt om att göra det. Men då jag började var det inte så vanligt att man dokumenterade och ingen krävde det. Jag började alltså frivilligt och för att jag ville undersöka min undervisning och elevernas gensvar. Jag ville också veta hur det kunde bli som det blev, hur skillnaderna i elevernas kunskaper förändrades. Själva dokumentationen sprang ur mitt görande och var något som jag gjorde självmant.

Idag hör jag hur lärare verkligen lider och känner tyngd av detta med dokumentation. Kravet kommer uppifrån. Man måste göra. Det avkrävs. Och så är det den här hetsen om att nå målen. Och man gör och gör för att någon annan säger att man ska. Kanske ska vi stanna upp och fråga oss vad det här gör med våra relationer till elevernas lärande och vad det gör med vår profession. Vilken nytta har vi av att vi ser mer, dokumenterar i vår undervisnings tjänst och för att eleverna ska få uppleva att vi ser att de lär sig och gensvar på det samt låter eleverna känna lärande utveckling vilket de självklart själva ska få uppleva.

Jag ser bara fördelar med dokumentation men jag har fortfarande ett mycket undersökande perspektiv på det jag gör. Jag tillåter mig också att pröva mig fram i vilken form jag ska dokumentera. Jag har mängder av olika. Det är kanske så att när vi tvingas in i en form som det blir svårt. Och som det nu är tycks uppdraget att dokumentera tynga där den egentligen ska bidra till att känna lust och nyfikenhet på just lärandet.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Klassrumsnära utvecklingsfrågor – förändra i det lilla och märk väl i det stora
  2. En läroplan – 100 undervisningar
  3. Skolans inre arbete – synliggör det
Publicerat i Formativ bedömning | 1 kommentar