Kursplanerna i svenska – HANDSTIL – så här tänker jag

Handstil står det i kursplanerna för svenska. Självklart ska vi utbilda i skrivkonst. Också i formen att skriva. Det är viktiga saker skolan lär ut och utbildar i för att eleverna sedan självständigt ska kunna. Men vad är det eleverna ska kunna:

Med handskrift menar vi inte skrivstil. Vad vi menar med handskrift är att handen för och pennan är redskapet. Och själva syftet är att kunna skriva till sig själv och kommunicera med andra. Om jag skriver till mig själv vet jag hur jag kan skriva. Jag kan läsa mig själv. Jag kan också förstå vad jag menar trots att meningarna är korthuggna och oläsbara för någon annan.

Men om jag skriver till någon annan är syftet att texten jag skriver för hand går att läsa. Syftet är att jag kommunicerar med min handskrift. Det är en helt annan sak än att skriva till sig själv. Syftet är då att någon annan på någon helt annan plats kan förstå det som står skrivet. Texten ska bära sina ord. Bli lästa. Det skrivna ska göra det möjligt att begripa för läsaren. Därför är det så ofantligt viktigt att vi lärare visar att vi också kommunicerar med elevernas texter, läser dem, undrar och ställer frågor eller lämnar funderingar inte bara bedömer, rättar och korrigerar. Texten är en kommunikationsakt.

Det gör att ansvaret om begripligheten ligger hos avsändaren. Men mottagaren har ett anvar i att läsa och gensvara på det som sägas. Det sista är viktigt för att vi ska utveckla ansvar kring avsändare och mottagare av skriven text. Läraren som mottagare av elevernas texter ska utvecklas. Och eleven ska också få utveckla hur att göra sig förstådd. Det handlar alltså om att genom handskriven text skapa dialog och samtal.

Jag tycker också att skrift i sig är intressant att diskutera. Här ovan är Strindbergs text. Hans handstil är personlig. Vi säger ofta så. Eleverna har också personlig handskrift. Vad som kan vara viktigare än skrivstilen är att vi också lär oss läsa skrivstil. Det finns en tid innan den digitala skriften. Och om detta kan vi undervisa. Vägen kan vara att vi lär oss skrivstil för att bättre förstå.

 

Publicerat i Kommunikationen, Skolorden, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kursplanerna i svenska – HANDSTIL – så här tänker jag

Bildspråkandet: Andra citat ur Tranströmers dikter

Andra citat ur Tranströmers dikter. Jag tänker bild, jag tänker text, jag tänker på vad som händer i eleverna om jag läser upp dessa rader, jag tänker vilka ljud skulle vi kunna höra när orden blir till våra i klassrummen:

  • som en blodstinn jättefästing hänger solen över skogsranden (T.T. Ungdomsdikter, 2006)
  • det enda som lyser är gula blommor
  • som världshistorien som skrattar på fel ställe (Sorgegondolen, 1996)
  • man hör körsbärsträden gnola
  • tårarna frös till glasögon
Jag tror också det är en fara i att lyfta ut citat och inte se helheten. Men för ämnet bild och bildspråkandet tror jag Tomas Tranströmer kan skapa möjligheter för elever att närma sig hans ord där de en gång skrevs. Till dikten med små steg. Till bilden med allt vad inre kreativitet kan skapa och utveckla. 
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | 2 kommentarer

Söndagsbarn, måndagselever …

Idag har vi söndagsbarn. I morgon har vi måndagselever.

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Upprop! Låt oss lyfta lärare som en gång lyfte oss!

Lärare betyder otroligt mycket för elever. Hur mycket och varför kommer vi veta sent i våra lärarliv. Jag tänker att en av nobelpristagarna berättade om en lärare som verkligen hade sett, bekräftat och utmanat.

Och visst har vi lärare vi minns som verkligen visat oss något helt annat, givit oss hopp, kunskap och sett oss på ett alldeles speciellt sätt – sett något av det vi själva inte trodde oss om. Jag föreslår att vi alla börjar berätta om den läraren och våra tankar om det som läraren gjorde för oss. Läraryrket behöver lyftas, läraryrket behöver näring, och den näringen kan och bör växa ur oss lärare. Så låt oss lyfta lärare som en gång i tiden lyfte oss. Vi kan berätta. Låt oss göra det. I varenda blogg (länka gärna hit eller till Skollyftet så historierna samlas).

Du som inte bloggar får väldigt gärna skriva en kommentar här!

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | 2 kommentarer

Vett och etikett: Man kan alltid tala om skola

Jag hörde av den kloke att om ämnen tryter och tystnaden kryper in i konversationen så kan man plocka fram esset ur ärmen och tala om skolan. Den engagerar alla, känns igen, kan delas och ifrågasättas. Jag hörde också att man skulle undvika politik och religion. Dessa saker ska man inte föra på tal. Då förstod jag att jag önskade att skolan inte var politisk utan en fri och obunden plattform.

Publicerat i Skolorden | Kommentarer inaktiverade för Vett och etikett: Man kan alltid tala om skola

Undervisning om översättningar: Bly till Tranströmer

Jag tänker undervisning, från engelska till svenska, från svenska till engelska. Författaren Robert Bly frågar Tomas Tranströmer om vad Tranströmer menar. Detta fann jag i en brevsamling mellan de två författarna. Jag tror tonen är lekfull, så förstår jag den. Men själva tanken om att visa hur svårt det är att förstå varandras språk tycker jag är intressant. Jag skulle göra undervisning av det. Jag skulle också föra upp frågan om man behöver känna varandra för att översätta, och vad texter betyder för relationer. Här är ett litet utdrag ur boken AIRMAIL, Tomas Tranströmer och Robert Bly, 2001. Omslaget är ritat av Monica Tranströmer vilket jag tycker ska lyftas fram:

”När du säger att klockorna ”måste gå” under jorden betyder det att:

  • att de inte har någon annanstans att ta vägen?
  • att de måste bege sig dit någon gång i framtiden?
  • att de redan är där och måste ringa nu
  • att de redan är där och dessutom redan ringer … ”
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , | 1 kommentar

Fråga bibliotekarien!

Jag jobbade en kort tid i en bokhandel. Jag insåg att många frågade om böcker för att få svar på någon slags fråga. En del ville ha böcker om otrohet, andra ville ha böcker om barnuppfostran, någon ville ha böcker om hur man samlar mynt, någon ville ha en deckare att försvinna bort och in i. Jag vet att jag tänkte att jag får gå försiktigt fram, möta alla frågor på det där viset så att privatlivet får finnas utan att beröras, boken sträckas fram, läggas i en kommande läsares hand. Jag minns att jag tänkte så. Jag minns också att många frågade om böcker för att de var hungriga läsare och att läsbehovet hela tiden måste stillas med en ny bok. Andra hade sina favoritförfattare. Barn plockade ofta med böcker oavsett om böckerna var för dem eller inte. De såg något de ville titta närmare på och det gav dem tillgång till det större utbudet långt och vida ifrån barnbokshyllorna. Många äldre köpte böcker till barnbarn som minsann skulle lära sig läsa. Mer av utbildarsyfte än av språkdelargemenskap och fantasi-och berättarupplevelser. Ja, en bokhandel är verkligen en tummelplats för livet. Så är det också med biblioteket.

Jag blir nästan lite euforisk då jag läser ”Fråga bibliotekarien” i DN idag. Jag tänker på vad våra bokval betyder och vilka vi är som läsare. Jag längtar efter ”Fråga pedagogen” i någon endaste tidning. Skolfrågorna har ingen egen spalt.

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Svenska | Etiketter , , , , | 1 kommentar