FUNDERINGAR: Vi och dom! Jag och du!

Jag läser Peter Wolodarski DN ledare om begreppen Vi och dom. Jag får många tankar. Det är så lätt att skapa ett vi och så lätt att betrakta ett dom. Det är så lätt att också uppleva lättnad av att tillhöra ett vi, att ingå och rikta grumliga och distanserade känslor mot dom. Det är så svårt att vidga perspektiven inifrån ett vi och uppskatta dom. Blir det motsättningar, finns det okunskap blir gränserna skarpare och avstånden större. Vi blir ett mer sammansvetsat vi och kikar ut med misstänksamhet mot dom. Dom skapar vi hela tiden. Rektorerna blir dom i en skolvärld. Eleverna blir dom i en årskurs. Lilla gruppen blir dom i en behovsvärld. Lärarkåren blir ett dom för fritidspedagogerna och omvänt.

Och kulturerna får inga frågor bara påståenden. Dom är som dom är. Vi är som vi är. Och någonstans i tonfallet gör vi oss större och bättre. I värdevärlden vill säga.

I skolans värld är vi och dom en utforskaryta, en kontaktmöjlighet, en undervisningsgemenskap. Bör vara. I den bästa av världar. I visionen om toleransen och demokratin. Kulturerna är många i en skola. Berikande möjligheter men också ett aktivt arbete på och i den värdegrund eleverna ska ”få uppleva växandet glädje” i (Lgr 11). Därför är frågan om vi och dom en skolfråga i högsta grad.

Låt oss byta lärare med varandra skulle klasserna få pröva. Inte sedan värdera i termer av vi har den bästa läraren för vi har prövat er, utan vad lärde vi oss av den andra läraren, vad kan tillföras i mötet med den vi dagligen ser och hejar på men aldrig får lära känna för klassrumsgränserna är stora och markerade. Vi är vår klass. Men vad händer om vi får pröva att arbeta med en årskurs nia i matematik då vi själva går i fyran? Vad lär vi oss av mötet och av samarbetet? Inte vad vi kan värdera utan vad vi kan lära. Inte det värderande förhållningssättet utan det innehållsliga.

Så fort vi exkluderar en elev från ett sammanhang till ett annat skiljer vi ut och skapar utan att säga det ett vi och ett dom. ”Du ska vara med dom och vi ska vara här”. När vi sedan har skilda innehåll i våra mötesplatser kan vi och dom förstärkas. Eleverna värderar i bra och dåligt. ”Vi får leka där” säger ungarna och någon svarar ”det får inte vi, vi får äta godis”. Självklart kan vi inte radera olika grupper i skolan eller ta bort möjligheten att ordna för elevers behov men det krävs att vi vuxna funderar över och diskuterar vad vi gör med eleverna. Om vi tillför ett generöst tillförande förhållningssätt kan vi lära elever att upptäcka innehåll i mötet med kulturer i såväl det lilla som det stora. Vi diskuterar det alltför sällan. Vad gör ”vi” med ”dom”? Och vem är jag i ett vi och vem är jag i ett dom?

Jag och du är andra gränser som kan vara av större värde att lära och förstå igenom. Den gränsen du och jag. Du är du och jag är jag. Där kommer värdefulla andra ord in. Gränsdragande ord som ja! och det viktiga ordet nej! Nej är en gränsdragning mot sådant jag inte vill att du gör mot mig. Det handlar om inre vilja och den egna rösten. För att fullt ut kunna vara och verka är det viktigt att den egna gränsdragningen är tydlig för en själv. Att kunna säga nej till saker och ting är att relatera till såväl den egna inre rösten som till det som sker i det yttre. Att kunna vara tydlig mot ett du för att också våga säga nej inom ett vi.

Att få elever att under helgen säga nej till något destruktivt för att de har fått möta respekt för gränsdragningar tidigt handlar om detta nej om, också mot övergrepp, mobbing och andra exkluderande eller kränkande behandlingar. Trotsåldern är inte en trotsålder. Det är en gränsdragarålder. Jag är jag. Du är du. Den mötesplatsen och kulturyttringen bär vi med oss i våra möten med den större världen.

Frågan är också vad vi gör med den egna nyfikenheten?  Det vi som skapas har sina möjligheter. Men de är långt ifrån självklara. Det krävs ständig reflektion och tänkande om det vi som vi skapar ihop. Hur möter vi ett annat vi? Får man vara nyfiken mot det man inte känner till?

Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet, Pedagogiska miljöer, Styrdokumenten, Verkligheten, Visionerna | 6 kommentarer

Allt är inte bara IT

Lägg till en pedagog så får du se på grejor. Lägger du till elever så får du ta del av deras skolarbeten online.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Allt är inte bara IT

Omsätt Lgr 11: Om jag vore rektor skulle jag alltid …

Om jag vore rektor skulle jag kopiera upp läroplanens första sidor, alltså sid 7-11. Innan jag anställde en endaste person, alltså om jag anställde en resurs, en lokalvårdare, en kock, en intendent, en bibliotekarie, en psykolog, en fritidspersonal, en … ja för säkerhetsskull skulle jag också påminna lärarkåren och fritidspedagogerna, förskolepersonalen och förskoleklassen om dessa sidor.

Jag skulle be varje möjlig anställd att läsa igenom dessa sidor innan jag intervjuade dem för eventuell anställning. Sedan skulle jag ge sidan 12-19 i ytterligare läsning för att höra vad varje anställd kunde tänkas bidra till då det gäller innehållet i skolan och de viktiga relationerna till eleverna. Jag skulle vara väldigt noga med just det här. Jag skulle också berätta att skollagen är ett annat styrdokument som säger alla i skolan vad vi får göra och inte göra. Jag skulle också lägga ett kopierat underlag av påskriven läsning av detta och sammanföra det med anställningshandlingarna. Det för att säkerställa att den anställde kommit in i rätt sammanhang och förstår sin vikt i guld. Jag skulle säga:

– Du är så varmt välkommen till skolan. Ditt uppdrag är stort och viktigt. Du har nu läst igenom vad som gäller för all skolpersonal och jag kommer ständigt  knyta an till det här innehållet. Du ska givetvis få lära dig här med oss och tillsammans med våra uppdrag. Och du, berätta gärna för mig om hur du omsätter det. Jag är nämligen idel öra för hur många sätt vi gör saker och ting. Välkommen till skolan!

Jag vill stärka innehållet i skolan. Jag vill skapa en hel skola där alla ser sin roll och betydelse för varje unge och varje växande. Jag skulle också påminna, påminna, påminna om de här sidorna och relatera till orden, innehållet och meningarna så ofta jag någonsin kunde. Låt oss säga att vi ställer oss en aning pedagogiskt undrande:

  • Vad har vi sett och hur har vi verkat för varje elevs unika egenart (Lgr 11 s. 7)?
  • Hur har vi verkat för orden om omsorg om individen, omtanke och generositet (Lgr 11 s.9)
  • Hur ser vi och hur bemöter vi elevers egen begynnande förmåga, vilja och önskan om eget ansvar? Hur kan eleverna få utveckla detta och också misslyckas med att ta ansvar utan att det blir en så stor sak. Att ta ansvar kräver att man får ansvar. Ger vi eleverna ansvar som de kan växa i och utveckla till sitt eget?
Ja, så ungefär skulle jag ställa frågor och jag skulle önska att svaren blev många och innehållsrika och kom från alla som arbetade i skolan. Orden är hämtade från de delar som berör varenda en i skolan. De inledande orden i Lgr 11 är absolut inte poesi. Vackra ord är det men de blir större och vackrare då de omsätts. Vilket är allas uppdrag.
Publicerat i Skolorden, Styrdokumenten, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , , | 7 kommentarer

Skolan har inte brist på resurser …

… utan brist på kunskap om hur att hantera och identifiera resurser! Mina ord. De står jag för. Alldeles bredvid.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 1 kommentar

Jag ville ha en björntjänst

Det här är ingen björn. Jag hittade ingen björn bland mina kort. Det här är en hund. Hunden kan göra hundtjänster. OM det hade varit en katt hade den kanske kunnat erbjuda kattjänster. Det är svårt för guldfiskar att göra någon tjänst alls. De glömmer så fort.

Då jag var liten gillade jag björnar. Jag tyckte också om ordet björntjänst. Det tog mycket lång tid innan jag förstod vad en björntjänst handlade om. Så djupt rotat kom björntjänsten att kliva in i mitt ordförråd. Då jag var liten trodde jag att björnar kunde göra saker och ting för människor och då jag gick i skogen så tänkte jag, under det att jag plockade blåbär, att om björnen kom så skulle jag inte bli rädd. Då skulle jag få den där björntjänsten. Vad det riktigt innebar att jag skulle få hjälp med hade jag ingen aning om.

Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , | 1 kommentar

Gäspande lördag och ett elevgensvar över mitt arbete

Det är första veckan efter skolstart och uppstarten är start och snart rutin och vanlighet. Men det fiffiga med lärararbetet är att det aldrig någonsin kan bli rutin och vanlighet för allt som händer och sker påverkar, eleverna kommer in med verkligheten och slår sig ned med den och undrar. Skolan är en sådan plats. Om lärare sträcker ut sina långarmar mot blåhimlen och solskenet och lapar in en stunds långsam vila så är det för att de absolut ska. Lördagen ska gäspas fram över en kaffekopp.

Publicerat i Formativ bedömning, Pedagogik, Relationer och vänskap | 1 kommentar

Nörden i sjuan – framtidens vinnare

 

Jag läser en artikel av Martin Gelin i DN Boklördag 26 augusti 2011 om hur skollivet var en gång i tiden för de idag lyckade. ”Just de egenskaper som skapar utanförskap i skolan – kreativitet, integritet, frispråkighet, entusiasm inför att läsa och gräva ned sig i till synes obetydliga ämnen – kan vara väldigt hjälpsamma senare i yrkeslivet.”

Jag tänker att alla de ord som skapar det där utanförskapet i skolan finns som skolans uppdrag i Lgr 11 inledande delar. Och varför lyckas vi inte? Är det för att vi har tagit fostransuppdraget i nyporna och behöver kontrollen över såväl innehåll som eleverna att vi stryper något? Jag vet inte. Hur ser vi på ”nörden”?

Jag gillar inte uttrycket men har träffat många elever som har just det här intresset för något speciellt. Kanske skolan inte förstår vilka krafter som finns i den som är intresserad och som själv förkovrar sig och vill undersöka, pröva och utveckla. Det kanske inte ens handlar om lärande i skolsammanhang – utan något som skolan betraktar som något vid-sidan-av, i värsta fall kommenterar nedvärderande under utvecklingssamtal därför att eleven brister i något annat skolämne. Jag skriver i min kommande bok ”Nu ler Vygotoskij” om hur skolan kan bygga läroplan, med försiktighet, kring elevernas intressen. Att de som intresserar utanför skolan också har en plats i skolan.

Jag läser vidare i artikeln och med sorg om hur man i en årskurs sjua kan sätta upp orden ”- Håll ut! Det blir inte värre än just nu.” Hur gör skolan så att den som är vid sidan om och av som står där med sitt utanförskap och låtsas-sms:ar ut mot intet utan istället får känna och uppleva ”sin unika egenart” (orden hämtade från sidan 7 i Lgr 11) och uppleva växandets glädje. Läroplanen skriver också att ”skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” Japp!

”Att vara annorlunda betyder inte att det är något fel på dig” skriver Martin Gelin i sin artikel. Och det är kanske det skolan inte accepterar. Du får inte vara annorlunda. Inte heller stirra för djupt i ditt intresse utanför skolan. Taket för vad som är normalt sjunker ständigt och vi kommer om vi inte aktar oss sitta i en mycket liten skollåda och missa de som tänker utanför den. Skolåren är långa och många, för flera plågsamma och istället för utvecklade särkunskaper betraktas en del elever som sär. Allt kan tillföras skolan, vara öppet för samtal och diskussion, någon tystnad kring intressen tror jag inte alls på.

– E ja en nörd? kan man fråga sig då man djupdyker i något märkligt pedagogiskt dilemma och tycker att världen är fantastisk därför att man vill ner och fördjupa sig i det. Nörd är mer av en teknisk kunnig person.

Jag tror att jag är en ”nörd”.  Jag har ett livligt och engagerat förhållande till skolfrågor. Som vuxen kallas jag ibland sakkunnig, i andra sammanhang för visionär. Igen har kallat mig nörd i öppna rum och sammanhang. Jag är vuxen och mitt engagemang är mig fritt. Som elev i årskurs sju var jag absolut inte en nörd utåt sett. Men i min kammare läste jag barnpsykologi och teorier utan att berätta det för någon. Mitt enda mål i årskurs sju var att få vara som alla andra. Jag ville ingå. Jag köpte jeans på Gul och Blå och hade en jätteball jacka som stack ut ordentligt. Men å andra sidan – ingen frågade mig om vad jag specifikt ville lära mig eller fördjupa mig i.

Och vad vill eleverna idag, vad grottar de ned sig i? Vi behöver idéerna, intresset och fördjupningarna. Och vi behöver höja taknivån i alla skolor och i alla lärarhuvuden. Vem vet vad våra elever kommer att kunna göra för mänskligheten i framtiden? Vi ska förvalta möjligheten i var och en av våra elever redan idag. Vi är skyldiga att tänka taklöst. Vi ska göra det! Och erbjuda kommunikation och dialog kring det vi inte kan famna själva.

Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Nörden i sjuan – framtidens vinnare