Anne-Marie Körling

Jag har lovat ett tal och jag känner den skrivande pressen att skapa ett. Talet till eleverna måste vara skolan viktigaste tal. Det får gärna vara tyngd i talet.

Jag tänker att vi har en meny över fantastiska maträtter att båda avsmaka och tillaga, en karta över ett modellbygge, en ritning som ska kompletteras med detaljer och plats, ett samtal som ringlar sig som en stig i en skog, mellan trånga passager och till öppna små gläntor där solen tittar ned och nyfiket kastar sig över allt och alla, jag tänker mig att skolan är en alldeles unik plats för något mycket rättighetsskapande och där demokratin ska läras, upplevas och delas, jag tänker att du är en kultur och jag är en kultur, jag tänker att trösklar till rum ska vara trösklar till rum, jag tänker att kartan är så vacker och visar oss världen i sin helhet, jag tänker att jag är lärare och du är elev – här är mitt välkomsttal (detta tal gäller samtliga elever, jag tänker inte vara rädd för det allvar som skolan ska betyda för eleverna.) Jag skriver ett lite ledigare för klassrumstalet om ni önskar det?

Välkomna!

Du är i skolan igen eller för första gången. Du är i din skola och vi som arbetar här har ett stort underbart uppdrag att ge dig massor av verktyg. Du ska få använda en hammare, en rubank, engelska språket, matematikens mysterium, en synål och en penna, ja vilken du vill. Kanske du vill använda en röd, en gul, en blå. Du ska få skriva dig in i ditt eget liv och också ut ur det. Du kommer få läsa om äventyr från trollskogar till en författares tankar om vad fanatism är, du kommer att få plussa ihop ett och annat för att se om ett plus ett verkligen blir två, för matematiken leker med tankarna om siffrorna och världens allt.

Du kommer att få det svårt ibland, texterna kanske sätter krokben för dig, engelskan rullar ihop sig som en boll i magen och redskapen i gymnastiken känns för stora och för svåra. Ibland är det hemskt svårt att lära sig. Som då vi lärde oss cykla eller simma. Man ramlar. Man får kallsupar. Man får plåster på sår. Och man sätter sig på cykeln igen. Ibland simmar man fast man inte trodde att man kunde. Det är så det är att lära. Men du kommer aldrig vara ensam i skolan. Lärare och rektor, kockarna i matsalen, vaktmästaren och den glada skolbibliotekarien har till uppdrag att se till att du har det bra! Att du får lära tillsammans och att du får vara ihop med dina kompisar. Alla som arbetar i skolan har också lärt sig cykla och ramlat av och fått plåster på sina knän, alla som arbetar i skolan har också varit elever och en gång i tiden fått lära sig så mycket att de kunnat välja sitt yrke. En gång var rektorn en liten elev. Det kan vara bra att tänka på.

Idag börjar vi i skolan igen. Några av er känner er hemma här. Andra är alldeles nya. Egentligen är skolan alltid ny för kunskaperna ligger framför oss. Du har en unik skolrättighet som elev. Att få lära dig för livet. Det betyder att du ska få lära dig något varje dag. Ditt lärande är skolans uppdrag. Och det uppdraget ser skolan mycket allvarligt på. Därför har vi en plan för hur.

Välkomna!