Hej Anne-Marie!
Här kommer en utvärdering av vårt första coachsamtal.
Jag uppfattade samtalet som mycket givande och det väcktes verkligen flera tankar hos mig. Det behövdes ett par dagar att bearbeta allt. Jag känner att jag efteråt har stärkts i min syn på hur lärande sker men att jag även fick upp ögonen för områden som jag inte reflekterat över så mycket förut.
Jag vill tacka dig för alla givande småtips som snabbt kommit att påverka min undervisning. Just praktiska tips ser jag som ny lärare som mycket värdefulla. Det är ibland små förändringar i vardagen som kan göra den stora skillnaden.
Vår nya möblering fungerar än så länge väldigt bra. När vi hade en skriftlig utvärdering av det nya klassrummet för någon vecka sen var responsen mycket positiv. Eleverna tycker att det är toppen med fri placering men de är även medvetna om att det innebär ett större eget ansvar för dem. Det har även varit populärt att vi infört högläsning vid inledningen av de flesta lektioner. Det är verkligen ett bra sätt att få ner dem lite i varv efter rasten.
Jag har efter vårt möte fått ett stärkt självförtroende för att prova på nya idéer. Att inte låta gamla traditioner få för stor makt över mig utan stå för den pedagogik jag tror på, även om den ibland möter viss motgång. ”Var inte rädd för lite kaos” är ord som jag tar med mig i framtiden.
Jag tycker alla lärare borde få tillgång till lärarcoaching likt den vi nu får. Det är verkligen givande att ha någon som granskar undervisandet utifrån. Visst kan det kännas småjobbigt att bli observerad på detta vis men vinsterna med de efterföljande samtalen (om det sker på rätt sätt) är så stora att det är värt det flerfaldigt. Det är ett privilegium att ha sin egen lärarcoach.
Med vänlig hälsning
************
och vad gjorde jag och läraren:
- Jag tittade på hur läraren rörde sig i rummet, ritade upp en karta över hur läraren agerade i rummet.
- Jag noterade var läraren undervisade och markerade hållplatser där läraren gav undervisning.
- Jag noterade alla elevaktioner och hur eleverna följde undervisningen.
- Jag skrev upp alla elevkontakter läraren hade och hur många gånger läraren samtalade, justerade, lyfte fram, såg, tog emot frågor och rättade till eleverna.
- Jag noterade hur många gånger eleverna tystades ned.
- Jag noterade hur läraren fick gehör för sin undervisning och på vilket sätt detta gensvar syntes.
- Jag noterade hur eleverna självständigt talade om undervisningen och hur de själva konstruerade samtal och diskussioner
- Jag noterade hur stor procent läraren tog av talutrymmet i förhållande till hur eleverna fick det
- Jag noterar alltid glädje, skratt och uppmuntran. Hur många gånger skrattade elever och lärare tillsammans
- Jag noterade hur snart lektionen började och hur den började.
- Jag noterade hur läraren lyfte fram eleverna frågor och hur läraren förhöll sig till elevernas frågor, inbjudande eller avståndstagande.
- Jag tar tid på alla moment, hur lång tid eleverna får vänta och hur lång tid läraren behöver för att starta olika moment.
- Jag noterar hur fokus hålls och förloras, bibehålls och sätter igång eleverna
- Jag följer hur läroplanens intentioner efterlevs i klassrummet
- Jag följer hur kursplanerna får vara i fokus.
- Hur miljön stöttar eller hindrar lärandet.
- Möbler, stolar och rummet i denna tid och i relation till läroplanen.
- Jag summerar, diskuterar, samtalar och lyssnar på lärarens spontana berättelse om det som ägt rum
- Ger infallsvinklar och gensvar, tar avstamp ur det som ägt rum och tänker morgondag i lärarens undervisning.
Det är med ödmjuk respekt jag tar emot denna utvärdering. Jag tror stenhårt på lärare. Men jag tror att vi behöver hjälpas åt och vara tillsammans då vi utvecklar undervisning. Många av de här momenten jag studerar i klassrum har jag genomfört på mig själv. Det har varit hårda prövningar för att utveckla min egen profession och min vilja att förändra undervisningar. Jag har dagligdags noterat saker och ting i min reflektion hur att agera, verka och vara i klassrummet. Därefter har jag givit mig uppdrag att pröva nytt, om än så litet, i förmån för undervisningen och självklart för att verka för eleverna.
Jag tog ledigt i några timmar, dagar och nätter. Jag tog ledigt. Mobilen stängde jag av. Sen vankande jag omkring i något så sällsamt som nutiden. Jag vinglade omkring i det som kallas vi. Tiden strömmande kors och tvärs genom alltsammans. Jag var där. Du var där. Vi var där. Sedan gick vi motsols, medströms, och stannade till där klockorna stod och allt annat var tidlöst. Jag åt en majskolv. Människorna runt omkring åt andra saker. Båtarna kastade loss och alla vindar for huller om buller. Själv stod jag stadigt där jag stod. Äntligen tänkte jag.
I den turkiska bokhandeln gjorde jag några pedagogiska vandringar. Det gör jag alltid. Överallt där jag är besöker jag bokhandlare och ser över de barnböcker som ges ut, undersöker de böcker man frontar och visar ansiktet med.
Om vi läser för att vi verkligen behöver då gör vi också allt för att förstå. Det vi söker förstå är hur vi ska använda oss av det vi vill förstå. Vi söker sammanhangen. Behöver eleverna texterna? Om de inte behöver dem hur kan vi skapa behov? Och hur gör vi med det elevnära som eleven i alla fall inte vill läsa? Hur elevnära ska en text vara? Ska texten göras elevnära? Hur gör vi texter elevnära?
Om man inte förstår text är det mycket besvärligt att gå i skolan. I klass 9 A gör läraren en kontroll på läsförmågan och det är mer än behövligt. Läsning är något som ständigt utvecklas, och det primära ATT kunna läsa en text är oerhört viktig. Jag har gjort läsanalyser dagligdags på mina elever i 12 års tid.
Jag har aldrig någonsin… sa jag. Och sedan lät jag det vara så vackert som det var. Jag har aldrig någonsin… tänkte jag. Och bevarade allt där det ska bevaras. I hjärtat.