Jag har undervisat om kvitton, parkeringslappar och annan smått och gott. Det finns stor undervisning i det lilla. Jag har ett litet motto för mig själv. Gräv där du står, ta det du hittar, gör något stort av det hela. Jag lutar mig mot tanken: Det finns inget som är så välbekant att inget nytt ryms däri. Det är professor Sven-Eric Liedman som inspirerat mig med denna tanke. Och jag tror att allt egentligen är nytt. Också för oss. I våra vanliga vardagar är det mest vanor och bortglömt – men om vi börjar titta lite på vad det är för något vi ser så kan vi också skapa nyfikenhet och medvetenhet om något så litet som ett kvitto. Låt mig presentera lektionsförslaget:
Förförståelse och introduktion:
Aktivera upp förförståelsen genom att visa ett kvitto som du plockar upp ur din kloka lärarficka. Det får gärna vara så där spontant skrynkligt och respektlöst ihopknycklat. Det är ännu bättre – tänk vad ett litet ihopskrynklat papper kan säga oss om något stort och något annat. Vi är något på spåren. Men vad?
Börja utforska genom att göra en textpromenad, det kan liknas vid en bildpromenad:
En textpromenad betyder att vi sätter ord på det vi ser och vi vet:
Jag ser att det är ett kvitto
Jag ser att någon har varit och druckit kaffe
Jag vet att den som köpte kaffe köpte två koppar kaffe
Det står att det är en butik
Det finns en mailadress att maila till
Det står SEK, jag tror det betyder att de har handlat i Sverige
Jag sera att de har handlat i Sverige – språket på kvittot är på svenska..
Jag ser att den som säljer kaffet gör reklam på kvittot
Jag vet vad den personen som köpte två koppar kaffe – vilket fik den var på?
Jag vet att det finns en hemsida som heter…
Jag vet att alltsammans betalades med ett VISA kort
Jag vet vad klockan var då de betalade, exakt klockan 08.59
Jag vet att en kopp kaffe kostade 30 kronor och att två koppar kaffe kostade 60 kronor.
Personerna är inte hemma för då skulle de göra kaffet där!
Detta samtal, för det ska vara i samtalsform gör att alla elever kan delta. Det vi vet är skilt från det vi inte vet. Dessutom kan vi urskilja massor av information om detta kvitto och vi är långt ifrån klara med det.. jag ser är en outtömlig undervisning i att sätta språk på det som vi omges oss med. Men allt vi omger oss med tar vi för givet. Det gör jag aldrig. Allt kan man använda och undervisa kring.
Alltså blir nästa frågeställning – Vad vet vi:
Jag vet att grundar sig i den första frågeställningen.
VAD TROR VI – nu får man spekulera och det hej vilt:
Jag tror att det var två personer som fikade på Johan & Nyström.
Jag vet att de där två personerna drack Cappuccino
Jag tror att det fanns massor av olika kaffesorter att välja bland.
Jag tror att den som köpte kaffet inte hade några kontanter utan betalde med ett kort.
Jag vet att den som betalade gjorde det med ett VISA kort.
Klockan var 08.59 och jag tror att de två personerna som drack kaffe inte var med på det pendeltåg som inte gick denna morgon.
Jag tror de där två personerna firade att det var första september och en ny månad
Klockslaget säger att de betalade klockan 8.59 men det säger inget om att de betalade efter att de druckit kaffe eller innan de druckit kaffe…
De kanske inte satt kvar där utan gick för att titta om pendeltågtrafiken hade kommit igång igen…
Varför tror ni att det är två, det kan vara en kaffesugen en som gillar det här kaffet och beställer en kopp till…
Jag tror att den var någon ensam som drack två koppar kaffe på Johan & Nyströms kaffe…
Man kan maila till dem och fråga – det finns en info@johanochnystrom.se – adress
Och en hemsida…
Jag tror att den som tog upp detta kvitto hittade det på en gata och bestämde sig för att göra en undervisning av det
Jag tror att detta har hänt, alltså någon har druckit kaffe, antingen ensam eller med någon, och de som var där tyckte om specialkaffe för kaffet ser ut att komma från ett speciellt rosteri…
Själva huvudaffären verkar ligga i Tullinge, På Hamringevägen 1
Ha, ska vi ringa och prata med dem… undrar om man hamnar hos en växeltelefonist eller om man hamnar rätt hos rosterimästaren… vore kul att undersöka…
Jag tror att momsen är lägre på gott kaffe – är det bra kaffepolitik i den där affären?
Alltså hur är det med kaffet – är inte det världens största import och exportprodukt?
Kaffe dricks mest i Sverige vet jag…
Här är vi nu inne på världens diskussion om kaffe. Och undervisningen ska nu problematiseras. Vem är det som dricker kaffet och vad händer om vi ger bilden en bakgrund. Kvittot ligger på en bok… Vad säger det om den negativa bilden, alltså det vi inte vet någonting om…
Vad vet vi nu om den som sitter och dricker kaffe?
– Sitter, hur vet vi det?
Ja, just det. Det kan vi aldrig veta någonting om för vi har bara kvittot. Ändå gör vi en mängd antaganden. Nu ska vi leva ut våra föreställningar om personen som dricker kaffe:
Vem är det? Vad ser vi av bakgrunden?
personen som dricker kaffe har en text..
personen som dricker kaffe läser nog något om Vygotskij
personen som dricker kaffe sitter och läser
personen….
Från det faktiska kan vi ta ut svängarna än mer. Vad händer om vi ökar på kvittot och bakgrunden med andra detaljer. Var är personen och dricker kaffe? Vad vet vi om personen? Hur kan vi teckna en personbild? Hur kan vi föreställa oss platsen utifrån det tillförda objektet.
– Om ni får sätta er i grupper och diskutera?
– Självklart. Och vet ni, jag vill också ingå i en grupp? Här är nu underlaget för diskussionen. Då vi är klara – låt oss argumentera och diskutera våra olika personers likheter och olikheter. Det här ska bli mycket, mycket spännande. Få se… vad triggar igång min inspiration.
Låt oss titta på alla bilder. Sen väljer jag utifrån mitt intresse och den bild som utmanar mig. (Jag modellar alltid mitt egna intresse och mitt fokus, brukar få elever intresserade).
Denna undervisning resulterar i stor muntlighet, livliga diskussioner och kreativitet och fakta. Jag brukar ringa in de kursplaneområden jag möter i den levande klassrumsverkligheten men ser att hela undervisningen samspelar med läroplanens intentioner med och hur och vad att kunskapsutveckla och vad eleven har rätt till att lära och hur att lära.
Textrörligheten!
Att undervisningen handlar om det viktiga begreppet textrörlighet får ni upptäcka. Det är väldigt, väldigt roligt. Jag ska nu skriva en liten uppsats om detta kvitto:
Anne-Marie och berättelsen om kvittot, modellat skrivande:
Förbannat också! utbrast hon där hon stod och tittade på den tavla som annonserade ut att pendeltågen denna morgon hade havererat. Huvudet värkte. Tankarna skulle spridas på arbetet och nu stod hon där hon stod. Folket runt omkring henne suckade uppgivet och en del blev fly förbannande. Men hon stod där hon stod med sitt huvud och sin huvudvärk.
– Jag behöver kaffe, sa hon högt. Kaffe… det blir dagens räddning. Hon ringde upp chefens underbara sekreterare och meddelade att hon sitter hemma och gör sina presentationer för nästa veckas utbildningar.
– Jag noterar detta, kvittrade den alltid lika glada och underbara sekreteraren… alltså med titeln chef…
Kvinnan i den molokna klänningen stegade hemåt igen. Och för att kaffetrösta sig slank hon (nu är det väldigt lätt att börja sjunga ” och en slank hon dit och en slank hon dit och en slank hon ned i diket” men det fanns inget dike, för det här är en storstad där alla diken har försvunnit). Hon slank in på Johan & Nyströms specialkafferostfik och gastade som besatt:
– Mitt huvud! Mitt huvud! Skynda och gör två stora koppar Cappuccino på ett momang! Jag är ensam! Men jag vill ha två koppar kaffe. Ja, just så, två stycken koppar också. Jag betalar då jag går… med mitt VISA kort!
– Ska bli, ska bli… sa han som kanske hette Johan…
Utanför gick människor i mängder från pendeltågstationen. En del såg vilsna ut. Men det brydde sig kvinnan i de omaka skorna inte sig om. Hon tittade ned i två kaffekoppar och tänkte:
– Här sitter jag och dricker kaffe. Här sitter jag och är tre år och dricker kaffe!
Huvudvärken stillades för några minuter. Hon tänkte. Det var länge sedan jag gjorde en lektion om kvittot. Kanske ska sprida den lektionen så att flera får göra den. Hon log mot kaffeinnehavaren och började nynna med i den sång som spelades i bakgrunden… Bob Dylan…
Källkritiska frågeställningar:
Gör bloggaren reklam för det här kaffestället?
Hur har bloggaren tänkt kring sina länkningar?
Vad är syftet med hela inlägget här?
Hon syftar till läroplanen och kursplanerna – hur kommer det sig att hon inte tydligare markerar hur de syns i denna undervisning?
Kopplingar till Lev Vygotskijs teorier om fantasi:
Den pedagogiska slutsats man kan dra av detta /om fantasin och verkligheten/ är att det är nödvändigt att vidga barnets erfarenheter om vi vill skapa en stadig grund för dess skapande verksamhet. Ju mer ett barn har sett, hört och upplevt, ju mer det vet och har tillägnat sig, ju större mängd verklighetselement det besitter i sin erfarenhet, desto betydelsefullare och produktivare blir dess fantasi vid i övrigt lika förutsättningar.
PÅ SÅ VIS BYGGER ALLTID FANTASIN MED HJÄLP AV MATERIAL SOM HÄMTATS UR DEN GIVNA VERKLIGHETEN.
Lev S Vygotskij: Fantasi och kreativitet i barndomen
Anne-Marie tänker, fast hon har fruktansvärt ont i huvudet:
Vygotskij menar att fantasin alltid har sin grogrund i det vi vet och erfar. Jag tänker att jag erfor kvittot, kaffet, Bob Dylan och det är faktiska saker. I mig samspelar de och jag kan kreativt skapa lektioner. Här blev det en sådan! Och du Vygotskij – varför bara fantasi i barndomen – den är väl fullkomligt mänsklig och tillgänglig för alla i alla åldrar? Hur kan man annars tänka. Bara konkret?
Jag vet att Lev S Vygotskij ler åt mina frågor. Jag ler tillbaka!
********
Gensvaren är oftast generösa i de sociala medierna:
@Korlingsord Det där var ju en alldeles brilliant lektion! Strålande hälsar Stockholmskällan!
… frågade någon mig? Det är svårt att skriva kursplan. Det är en lång komplicerad historia som blir oss givet i kortfattat skick. Det lärare har att göra är det fina arbetet med att omsätta alltsammans så att eleverna får lära sig och att gå in i diskussioner så att lärare vet, kan och vågar sin läroplan och sina kursplaner. Vi behöver varandra vi lärare och vi behöver våra diskussioner hur att bygga läroplan. För vi ska inte bara få den, det är för passivt i tider som dessa, vi ska omsätta dem. Bygga, genomföra, utvärdera och leva dem. Det är vår uppgift.
Det är faktiskt väldigt roligt och utmanande. Det betyder att vi har fått ett förtroende att verka för något så viktigt som barns lärande. Vilket uppdrag! Det är nästan hissnande!
Och det som är allra viktigast i bygget av läroplanen och kursplanerna – det är att vi sätter elevernas lärande som vårt utvecklande fokus. Och att vi tillskriver oss kunskaper ur det närhetsperspektiv vi har till elever och det som sker och händer i deras liv och huvuden. Vi är också elevernas värdiga talesmän.
Här ser man lärare bära med sig sina dokument! Det ser så fint och roligt ut. Om man får säga det själv – väldigt professionellt ut. För att inte tala om vad det är!
Här kan man se lärare bära kursplaner och läroplan:
i klassrummet syns de alltsom oftast. Eleverna vill så gärna ha information om att det hela går enligt planerna. Och givetvis får de veta att ”det gör det” och då är det så fiffigt att de finns en klassuppsättning med kursplaner och två tre läroplaner att tillgå.
i samspel med eleverna. Det fina är att läraren alltid visar med sitt ömma och ledande pekfinger att matematikbokens text också hör ihop med vad som står i dokumenten. Det fina är att eleverna blir så imponerade över att alla samspelar så bra med att göra det möjligt för eleverna att nå målen. Det visste ju inte eleverna tidigare.
i skolbiblioteket. Där är de inte alls. Alla är utlånande. Det är inte direkt några hyllvärmare säger den fromma bibliotikarien. – I vår skola är de där kursplaneböckerna svåra att få tillgång till. Det verkar som om lärarna har knutit dem till sina kunskapsbröst… du får sätta upp dig på en lista. Det borde bli någon möjlighet till utlåning fram emot sommarlovet. Nå?
i A-laget. Och i det laget går orden om innehållet runt och diskuteras. Det brukar vara så innehållrika möten. Alla kastar sig över gymnastikundervisningens skall. Sedan skrattar man gott åt att eleverna har lyckats. Någon föreslår att lärarna själva ska klappa sig för brösten. Då gör vi lärare det. Så bra det blir tänker vi unisont.
vid rektorsinformation. Det är ju bra för rektorn kan det här så bra och det fina är att rektorn hela tiden säger – Oroa er inte för sådant som inte står i kursplanerna eller i läroplanen eller lagtexten. Det som inte står där ska vi inte ägna någon tid åt. – Näe, inte heller till kepsdebatt! Vi har inte råd med sådant trams!
Då skolspykologerna funderar kring mentalisering med oss lärare. Och det är fint. För skolpsykologerna har en ny lagtext som gör att deras professioner också kommer att ingå i läroplansarbete och så kan de få vara med i verksamheten. – Hur gör vi det möjligt för Kalle att få leva sin kursplan? Sådana diskussioner kan vi ha med skolpsykologerna. Det ska bli spännande.
Då skolhälsovården informerar om att de flesta barn är väldigt ok och precis som de ska vara, spring i benen och inkludering är det allra bästa
På föräldramöten ifall föräldrarna frågar envist om skrivstilen och de engelska glosförhören från 1960-talet så kan vi tala med dem om det faktiska innehållet och varför och hur… Det blir så tryggt då – ja, för oss alla. Den form av styrning gillar jag.
i alla fortbildningssammanhang – så att man vet att det som sägs från och av talare liksom hör ihop med någon slags idé (här är jag också hård mot mig själv, in under luppen) som är hämtad ur det lärare skall och bör göra. Klart att man också får visionera men då är det bra att man vet att det handlar om visioner.
Hos naprapaten kan man lägga fram sina dokument eller tävla med läkaren om att lärarkåren också arbetar utifrån någonting som inte är hämtat ur luften!
Jag gillar kursplanearbeten och läroplan för jag ser dem inte som passiva dokument som jag lägger som dörrstopp utan ser dem mer som dörröppnare för profession och elevens lärande. Jag tycker det är tryggt. Väldigt tryggt. Och så förvaltar jag ett gigantiskt hur. Det är utveckling.
Oj, jag glömde – självklart har man med sig alla dokument då man är på sitt terminsutvecklingssamtal med sin arbetsledare och rektor. Kanshända att man också har med sig dessa då man löneförhandlar. Då kan man lämpligen slå upp under matematik: Där finns det saker att hämta då det gäller att förstå proncent och använda matematiska termer i vardagligt språk.
Märkliga uttryck. Visa framfötterna! Så vitt jag vet har jag bara två fötter. Och så vitt jag vet syns de nästan jämt. Det är något lurt med det här uttrycket tänker jag. Antingen ska man visa fram fötterna eller så ska man visa framfötterna. I min lilla bokstavliga värld börjar jag genast leta efter motsatsorden och då undrar jag givetvis var bakfötterna är och eftersom de inte syns antar jag att man absolut inte ska visa fram dem. Om man gör det är de inte längre bakfötter utan framfötter som man visar fram.
********* Här under strecket skriver jag om något helt annat*************
(Det är en aningens märkligt att min blogg som är en aning automatisk själv väljer ut vad som kan relatera till detta inlägg – och då förstår jag att detta inlägg visar framfötterna ofantligt – nästan så det relaterade inlägget gör ett allvarligt försök att slå ett slag för demokratin – och det håller jag med om. Då ska fötterna fram och visas ordentligt).
Och nu då jag gjorde detta tillägg, jag skriver ungefär fyra gånger i detta inlägg, alltså efter att jag publicerat det, och jag önskar att ni fick se hur jag ändrar och står i, men nu försvann det relaterade inlägget. Jag antar att jag skrämde iväg demokratitanken som visade framfötterna… det inlägget gömde sig… tyvärr. Demokrati kan man inte få för mycket av.
We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue to use this site we will assume that you are happy with it.
You can revoke your consent any time using the Revoke consent button.
Börja utforska genom att göra en textpromenad, det kan liknas vid en bildpromenad:
Denna undervisning resulterar i stor muntlighet, livliga diskussioner och kreativitet och fakta. Jag brukar ringa in de kursplaneområden jag möter i den levande klassrumsverkligheten men ser att hela undervisningen samspelar med läroplanens intentioner med och hur och vad att kunskapsutveckla och vad eleven har rätt till att lära och hur att lära.
Märkliga uttryck. Visa framfötterna! Så vitt jag vet har jag bara två fötter. Och så vitt jag vet syns de nästan jämt. Det är något lurt med det här uttrycket tänker jag. Antingen ska man visa fram fötterna eller så ska man visa framfötterna. I min lilla bokstavliga värld börjar jag genast leta efter motsatsorden och då undrar jag givetvis var bakfötterna är och eftersom de inte syns antar jag att man absolut inte ska visa fram dem. Om man gör det är de inte längre bakfötter utan framfötter som man visar fram.