Här är en pedagogisk tanke – att marknadsföra sig själv som:

”Världens bästa kursplaneutvecklare”

– och att göra kursplanerna mindre invecklade och mer personliga!

Låt säga att du hör ett litet barn säga:

Jag ska bli pilbågsskytt när jag blir stor (Det är nog mer en fjortonåring som säger just så vackra ord, jag tränar varje dag och det gör jag efter skolan).

Rimligare är att du hör orden:

– När jag blir stor ska jag bli en sån där som skjuter med pilbåge.

Då kanske du tänker

– Jasså en sån!

Men om du är lärare och vill dra in eleverna i den verkliga läroplanen och kursplanerna så försitter du inte en minsta chans. Du skriver helt enkelt ned det du hört. Vid något bra och lämpligt tillfälle frågar du eleven om elevens framtidsplaner. Och jo då… det du hört eleven säga där ute i korridoren det gäller också här inne i klassrummet. Då tar du fram din lilla notering och säger

– Jo, jag hörde dig säga det där ute för några dagar sedan. Spännande, vad är det för någon som blir en sån som skjuter med pilbåge, kan du berätta, säger man helt vänligt och mycket nyfiket. Jag kallar detta vägen till formativa bedömningar och in i elevens lärande. Och jag noterar allt jag gör och samspelar med eleven för att skapa något verkligt matnyttigt för elevens framtid. Jag tänker göra läroplan och kursplan av elevens dröm. Och jag älskar svårigheter. Att bygga en läroplan kring: JAG TÄNKER BLI EN SÅN DÄR SOM SKJUTER MED PILBÅGE kräver en hel del insatser. Jag börjar med att visa min skrynkliga lapp där jag noterat att jag uppfattat elevens framtidstanke:

• Jag samtalar med eleven om intressen. Det är bra om jag då följer läroplanens tankar om att det är just eleven som ska få det största talutrymmet, står också i ämnet svenska. Som lärare har jag redan gått kursen hur man tar talutrymme och pratar på. Det måste jag nu låta eleven göra. Hur ska eleven annars lära sig?

• Jag frågar eleven vad eleven allra helst vill bli då eleven är stor, eller det intresse eleven har idag och som betyder allra mest för eleven. Det kan handla om att vilja bli fotbollsproffs, simmare eller ”en sån som skjuter pilbåge” som en nioårig kille berättade för mig.

• Jag gör en cirkel i mitten och i den sätter jag ut elevens mål och menng och det som är avgörande för eleven idag, eller för framtiden. (Aj, Aj, kom ihåg att det är eleven som ska äga talutrymmet. Jag ställer frågorna som skapar möjligheterna för eleven att prata fritt och ledigt om det som angår eleven):

• Jag frågar eleven om vad som eleven tror är viktigt att kunna om man ska bli pilot eller sjuksköterska, tandläkare och advokat. Det ska vara elevens spontana föreställningar om vad eleven tror – detta på grund av att komma så nära elevens vilja än att applicera mitt tänkande och tyckande. Ju närmare eleven – dessto sannare blir dokumentet för just eleven.

• Dessa kunskaper lägger jag/eller eleven runt själva kärnan; den att bli en sådan som skjuter pilbåge.

• Därefter gör jag och eleven en störtdykning ned i kursplanerna för att hämta hem de saker kursplanerna beskriver som innehåll, syfte och mål och ser hur många saker som passar ihop med elevens vilja och intresse. Allt det röda och oläsliga är mina kommentarer. Jag skriver givetvis rent dem så de blir läsliga för eleven. Hur ska eleven annars förstå? Men det är också viktigt att eleven förstår att läraren inte på något vis har en vacker handstil… det kan vara så att ibland är lärarens handstil ganska slarvig. Och det kan vara skönt att se att också fröken har luckor i sin prydliga fasad av ”jag vet bäst”.

• Det som är rödskrivet är kursplanemål och syftestext. Det blir med andra ord väldigt mycket som kan beskrivas som mål och som går att nå via denna enkla personliga utvecklingsplan och kursplaneanpassning. Det visar sig att när jag är klar med mina anteckningar så har eleven kommit på nya kunskaper som krävs och så får vi fylla på elevens kursplan. Detta stärker motivation och vilja och gör att elevens strävan synliggörs och samspelar med skolans innehåll.

• Eleven kommer också att vilja revidera sin krusplan för att intresset ändras och påverkas och eleven själv kommer på att ytterligare saker ska läggas till. Men då frågar eleven också om sin lärande rätt och hur den korresponderar med skolans styrdokument. Så blir det när eleverna får veta.

Pröva själv om ni önskar lärarfortbilda er i konsten att bygga en kursplan kring elevens intresse:

Vill man gå kursen i hur man bygger en läroplan och en kursplan kring något enklare kan man börja med en elev som vill bli lärare. Då gäller liksom hela läroplanen och kursplanerna, samt barnkonventionen och skollagen. För det kan vi lärare som rinnande vatten. Och om vi inte gör det så är det så fiffigt att vi så gärna har dem med oss, ja överallt faktiskt. En lärare har sin kursplan, läroplan, barnkonvetion och kanske någon liten skollag som säger att elevhälsan har ett nytt och mer spännande uppdrag än att sortera bort elever utan mer se till att vi tillsammans gör det bästa för var och en av eleverna i vårt gemensamma klassrum. Jo, just det – Våra elever, vår skola, våra lärare, våra klassrum. Vi.

Här ser man lärare bära med sig sina dokument! Det ser så fint och roligt ut. Om man får säga det själv – väldigt professionellt ut. För att inte tala om vad det är!

Här kan man se lärare bära kursplaner och läroplan:

• i klassrummet

• i samspel med eleverna

• i skolbiblioteket

• i A-laget

• vid rektorsinformation

• Då skolspykologerna funderar kring mentalisering med oss lärare

• Då skolhälsovården informerar om att de flesta barn är väldigt ok och precis som de ska vara, spring i benen och inkludering är det allra bästa

• På föräldramöten ifall föräldrarna frågar envist om skrivstilen och de engelska glosförhören från 1960-talet så kan vi tala med dem om det faktiska innehållet och varför och hur… Det blir så tryggt då – ja, för oss alla. Den form av styrning gillar jag.

• i alla fortbildningssammanhang – så att man vet att det som sägs från och av talare liksom hör ihop med någon slags idé (här är jag också hård mot mig själv, in under luppen) som är hämtad ur det lärare skall och bör göra. Klart att man också får visionera men då är det bra att man vet att det handlar om visioner.

• Hos naprapaten kan man lägga fram sina dokument eller tävla med läkaren om att lärarkåren också arbetar utifrån någonting som inte är hämtat ur luften!

• Jag gillar kursplanearbeten och läroplan för jag ser dem inte som passiva dokument som jag lägger som dörrstopp utan ser dem mer som dörröppnare för profession och elevens lärande. Jag tycker det är tryggt. Väldigt tryggt. Och så förvaltar jag ett gigantiskt hur. Det är utveckling.

• Oj, jag glömde – självklart har man med sig alla dokument då man är på sitt terminsutvecklingssamtal med sin arbetsledare och rektor. Kanshända att man också har med sig dessa då man löneförhandlar. Då kan man lämpligen slå upp under matematik: Där finns det saker att hämta då det gäller att förstå proncent och använda matematiska termer i vardagligt språk.

För att leka med Astrid Lindgrens Karlsson på Taket:

Världens bästa kursplaneutvecklare –

det är jag: Körling i köket!

trallalllallaaa!

Tänk på något roligt – tänk på hur du också kan göra kursplan! Kanske till och med bygga en!

Du kan få bli medlem i lärarklubben: Världens bästa kursplaneutvecklare – med mottot – på plats i varje klassrum! I elevens tjänst!

Och den här får ni gärna öva på!