Jag har besökt skolor i mängder. Sveriges skolor borde jag ha fotograferat. Jag har varit i skolor från söder till norr, kors och tvärs. Det ger mig insikter och kunskap om skolan i Sverige. Jag har också tittat in i skolor i andra länder. Det ger mig en utanförblick på svensk skola. Perspektiven är viktiga. Det är värdefullt att se svensk skola i ljuset från något annat.
De starkaste skolupplevelserna fick jag i Kina där jag besökte en liten förskola långt innan Kina öppnat upp sig mot väst och hur ungarna var ekorrnyfikna på min dotter som då var nio år och som hade tagit med sig sina leksaker för att ge bort, made in China!
Skolan i Sydafrika tvingar mig till en omskakning och en borttvingande av hemmablindheten. Jag måste se det jag har och vara tacksam för det som skolan ger, men jag förstår inte hur vi har misslyckats med skolglädjen och det stora skrattet som dagligen måste tillhöra barns rättigheter i ett klassrum.
I England besökte jag en skola där jag lärde mig allt om rätten att få vara värdig i yrket och att rätt se barnet i skolan. Där mötte jag pennalismen. Och med den kraft att jag lät anmäla det jag såg och tog del av. Det är länge sedan men ett bestående minne av elevens utsatthet för vuxnas kränkningar och tyckande.
I USA och Nya Zeeland såg jag skolmiljöer som jag sedan dess sökt återskapa. Yrkesprofessionsstärkande tankar och lärandet i centrum. Jag tror jag fann yrkeskonturerna i Nya Zeeland och yrkets rättigheter och möjligheter. Yrkets innehåll. Det jag lärde mig har jag tagit in i mitt pedagogiska hjärta. En del av mitt pedagogiska jag är hämtat från dessa skolor.
I Italien, i den lilla kommunen Reggio Emilia, såg jag barnkonventionens ord bli rumsliga, verkliga, möjliga och att människan är i relation med sitt lärande i gemenskap med andra.
I Norge har jag besökt skolor där man tillåter en viss lycklig långsamhet och mycket skratt och ledarskap jag funnit varma och utåtriktade mycket öppna för förändringar.
Jag är en resande, en upptäcksresande. Den största resan jag har gjort är den med mina egna elever. Det är en kunskaps- och en yrkestillägnarresa. När jag reser har jag ett batteri med kartor och orienteringsredskap. Jag har vidare glasögon, större öron och känselspröten viftar åt alla barnhåll. Det är läraryrket. Det mest fantastiska!
Anne-Marie
