Barns rättigheter och några ordspråk kring dessa

Det står överallt att barn har rättigheter men ändå så bockar vi av deras fel och felsöker i deras väsen.

Barns rättigheter betyder ett vuxet ansvar att behandla barn som människor.

Barns rättigheter är så självklara att vi vuxna utan tanke glömmer bort dem.

Också där barn inte är råder barnkonventionen.

Jag är vuxen alltså är jag ansvarig.

Den vuxnes läsförmågan kan mätas i omsättarhandlingarna.

Ansvar kan man inte dela.

Om barn yttrar sig på det sätt som barnet kan så har de yttrat sig.

Det är vuxna som förvaltar innehållet i barnkonventionen. Det ansvaret kan man orda mycket om.

Ett barn som far illa har tur om det finns läsansvariga vuxna.

Rättaktning och läsansvar hos varje vuxen läsare av barnkonventionen. Sedan är det omsättarhandlingar som visar det.

Barnens rätt har ingen klocka eller veckodag.

Om man delar ansvar för ett barn betyder det inte att man har halva ansvaret. Summan är större än så.

Barn ska inte behöva ta sin rätt utan ingå i en slags omsorgsrätt som de får helt naturligt.

Redan att tänka barns rätt är fel. Behöver vi dem finns det orsak till det. Svaren får sökas i vuxenvärlden.

Barns rättigheter är ett litet tunt häfte. Så försvinnande tunt. Man får ofta leta efter dokumentet.

Att kräva tystnad av barn kan vara att ett brott mot yttrandefriheten.

Barnkonventionen kräver vuxna.

Hur länge man är barn beror på andra saker än att man är ett barn.

Det är en ekonomisk fråga hur länge ett barn är barn.

Att sätta ett barn till världen betyder att världen har fått ett uppdrag.

Barn sätts inte till världen – de försätts i sammanhang där olika kvaliteter blir synliga.

Rätten att växa upp gäller inte för alla.

Barn och kvinnor först är en allmän regel. Den ger oss ett manligt perspektiv. Ordningen i meningen går dock isär.

Vuxna gör barn. Vuxna är därmed ansvariga.

Det fria ordet är bundet till så mycket.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , | 1 kommentar

Skola 2011 – Ord i den föreslagna läroplanen – Entreprenörskap

E N T R E P R E N Ö R S S K A P

Det är ord vi får att förvalta i nya läroplanen. Entreprenörskap är ett nytt ord. Detta ord står för många saker. Och det fina med ordet är att det är vi lärare som förvaltar att ordet blir levande och möjligt för eleverna. Jo, eleverna är också med. Inte på ett litet hörn och på låtsas. Eleverna har ett mycket stort hörn att påverka från. Elevernas demokratiska rättigheter och ansvar är noggrant inskrivna i läroplanen. Om eleverna inte får den rätten att påverka och ansvara för sin utbildning så är frågan den – hurvida vi kan ha ord som entreprenörskap  i dokumenteten?

Anne-Marie

Se alla samlade ord under fliken Skola 2010! Där samlar jag samtliga tankar. Lättare att trycka ut och pappersgrubbla kring.

Publicerat i Ordförrådet, Skolorden, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Nicolai Gedda sjunger Felix Körling – en raspig hit!

Det här är mest roligt. Tänk jag sökte på Nicolai Gedda och fann min farfars verk. Det måste ju delas. 163 träffar har denna ovanliga inspelning (man hör knappt texten men jag vet att den är ytterst romantisk och skriven tidigt i min farfars liv – han var säkert väldigt kär i min fina farmor. Jag hoppas att verket var till henne).

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Musik, Släkten Körling | 2 kommentarer

Nytt ord i den kommande läroplanen – Generositet

Idag har jag djupstuderat den omslutande texten, läroplanstexten, och kursplanen. Jag ringade in flera ord. Ett av orden var generositet. Det ordet fann jag två gånger. Detta ord omsluter alla kursplaner. Ett nytt ord.

G E N E R O S I T E T

Generositet är ett vackert ord. Låt oss titta vad det pedagogiska kan betyda för oss i skolvärlden. Jag översätter ordet pedagogiskt med vidsynthet och tolerans. Vidsyn är ett spännande ord som betyder ”förmågan att förstå (och godta) många olika (nya eller omstridda) företeelser.”

Det är ett vackert ord – generositet. Jag hoppas vi kan förvalta det ordet väl. Att skolan blir en sådan plats. Nu när ordet skrivs in i det dokument vi har att förhålla oss till. Det får inte bli några tomma ord. Vår skyldighet är att fylla orden med mening och innehåll. Generositet. Generöst.

Anne-Marie

Se alla samlade ord under fliken Skola 2010! Där samlar jag samtliga tankar. Lättare att trycka ut och pappersgrubbla kring.

Publicerat i Ordförrådet, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Vad driver dig? Skolfrågorna! Varför? Ja… det ska jag berätta:

Jag lyssnade på ett gripande reportage idag. En läkare med djupt engagemang i våldproblematik och dess offer talade i radion. Bakom engagemanget låg en personlig berättelse. Det gör det nästan alltid. Något som får en person att börja agera, tala, skapa och vilja förändring. Läkaren hade blivit drabbad av ett mord i sin absoluta närhet. Jag har också en sådan berättelse. Min handlar om skolan och vikten av den.

Detta är min berättelse:

Min mamma reste med mig och min dotter. Det var ett sätt att umgås. Vi reste till Kina, Amerika och till Grekland och till… min egen barndom är kantad av resor.  Min barndom är mina resor med min mamma. De är oförglömliga. Vi har varit på udda ställen, tagit oss fram med tåg, som reklamfamilj för familjeresor till det soliga Spanien och ja… mina barndoms resor var många och till olika håll och riktningar. Vi har blivit emottagna i de flesta hamnar. Att min mamma var en av de omkomna på Estonia är egentligen en följd av hennes resor.

Min mamma ville ge sina barnbarn resor. De skulle också se världen. Min son skulle med till Kina. Men vågade inte åka för han var matglad och trodde inte att han skulle gilla det kineserna åt, då var han sju.  Min dotter skulle med till Estland. Mormor ringde och frågade om dottern ville följa med. Det ville hon. Hennes skoltid var bedrövlig. Det var inte bra i hennes klass. En lärare som … ja, som inte fick eleverna att längta till skolan utan snarare handskas med den på bästa sätt. En lärare som inte förmådde hålla eleven vid liv i klassrummet och där alla tröttnade och där bråken avbröt lugnet och där bråken blev fler och fler, avlöste varandra och barnen som var små fick etiketten att vara en bråkig och stökig klass. Ja… min dotter ville gärna följa med mormor. Och så beslutades det.

Men så hände det att en ny lärare kom till klassen. Med denna lärare kom ett innehåll. Det kom berättelser med hem i läxan. Det kom saker som var roliga igen. Nytt lärande. Nytt sammanhang. Nya energier, nya samtal och så…

– skulle det bli English breakfast i klassrummet och alla skulle tala engelska. Det var bara det, sa min dotter, att allt det här roliga är när jag ska åka bort med den där båten. Tror du mormor blir jätteledsen om jag inte följer med…vi ska äta frukost i klassrummet och tala engelska… jag vill så gärna vara med…

Mormor förstod. Skolan var återigen viktig. Innehållet så pockande att inget annat än just det sammanhanget var viktigare. Resan avbeställdes för min dotter. Men mormor åkte. Mormor åkte. Min mamma. Jag gråter just här. Så är det. Tårarna rinner ned för varje bokstav. Estonia har den förflyttningen. Det blir ett bogvisir som brister i mig. Som om det vore dagsaktuellt. Det är också tungt att skriva det här. Men nödvändigt.

Mamma försvann. Båten slukades av havet. Inget gick att få tillbaka. Det var fyra hyttplatser i min mammas hytt. Jag tror att det var tre upptagna och en ledig.Kanhända var den sista tagen i sista minuten.

Jag vet att jag stod över min dotters säng. Någon sekund efter det att jag fått veta. Jag minns den nanosekund av bibehållet lugn  jag kände. Min dotter sov. Jag stod där så naken som man är när en katastrof har drabbat en och förändrat riktningen för en tid. Min dotter vände på sig. Sov vidare. Jag har aldrig tittat på min dotter som den gången. Som om hon föddes igen. Vid varje blinkning föddes hon igen. Hon var där. Hon fanns.

Någon dag senare stod jag framför läraren. Jag tog bara hennes händer. Det var allt jag kunde göra. Bara ta hennes händer. Inget mer.

Det är därför jag talar om innehåll, det viktiga att ta emot, glädjas åt ungarna som kommer, vara nära dem, göra undervisning som inkluderar alla, och varje dag förundras över att man har just de elever som man har. En lärare kan och ska göra stor skillnad. Så ofantligt stor skillnad. Ett innehåll kan göra stor skillnad. Det vi gör i skolan är viktigt. Så är det! Skolan ska veta om sin betydelse, sin vikt, och sin roll i ett barns liv. Och förvalta ansvaret om den betydelsen. Varje dag. Mot varje barn. En skola för alla.

Att jag också är på barnets sida och för barns rättigheter – ja, det har jag varit sedan jag förstod bättre.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , | 11 kommentarer

Att förvalta ett HUR i läsundervisningen

Jag läser en spännande rapport om hur det står till med elevernas läsning. Det är Skolverkets skrift: Texters, textuppgifters och undervisningens betydelse för elevers läsförståelse, en fördjupad analys av PIRLS 2006 av Caroline Liberg. Ja, titeln är besvärlig och det är innehållet också. Innehållet ger mig en tanke, en omtanke och det besvärliga med det jag läser är att jag läser och att jag måste agera, göra, vara och befolka det HUR jag har ansvar för  i klassrummet.

Jag läser, tolkar och skriver det jag måste göra något åt:

  • De största skillnaderna är i ytterligheterna – antingen att man läser eller att man inte läser någonting alls
  • Barn och ungas avsaknad av starka lärsarförebilder
  • Alltför lite tid till läsundervisning och läsaktiviteter i årskurs fyra
  • Alltför mycket ensamt arbete i arbetsböcker och övningsböcker
  • Skolan har en läsutbildarundervisning, att utbilda för att kunna läsa, bokstäver, ljuda och knäcka skriftkoden, men undervisning i hur att förstå text, tolka, textröra sig i den, utveckla den, grubbla på innebörder dvs saknar en undervisning i en mer avancerad läsförståelse.

Detta är allvarliga saker. Det betyder att jag som lärare kan, bör och måste träda in och skapa HUR i alla dessa punkter. En text är också ett begrepp som står för mycket mer än just de skrivna orden. Det är förförståelsen till innehållet, det är innehållet, det är tankarna som väcks av ett innehåll, det är illustrationerna, det är orden och begreppen, det är layout och förpackning, det är filmen man tänker på då man lyssnar eller läser en bok, det är alla andra tankar om sig själv, det man upplever av bilder, inre bilder och gemenskap med text. Det är muntligheten. Det är skrivandet. Det är gemenskapen just nu i detta rum. Den läsning vi gör enskilt och ihop.

Muntligheten kring läsningen är mycket viktig. Den tysta läsningen är och kan vara en liten del av läsningen.Den tysta läsningen behövs för koncentration och förståelse men min erfarenhet är att elever som småpratar om innehåll absolut inte stör en elev som försvunnit in i texterna och läser av brinnande intresse för det som händer i den. Den tysta läsningen som är tyst bara för att den ska vara det undrar jag över.

Högläsning och gemensamskapande kring text är avgörande viktig i min undervisning. Jag har fyra olika former av högläsning och samtliga engagerar eleverna och gör dem medskapande och aktiva. Det är det jag strävar efter.

Då jag lyssnar till Ulf Stark och talet om bokens text och vad den gör med oss blir jag glad och inspirerad. Ulf Stark berättar att bilderbokens text har minskat betydligt. Det är bara att jämföra med Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin böckerna och dagens bilderbok. Den långa bilderboksläsningen är kanske försvunnen och det går fort, fort att läsa en bok. Högläsningen i kapitelböckerna är försvinnande. Jag höll på att skriva försvinnande liten men det är den inte för dem som läser kapitelböcker hemma eller i skolan lär sig den formen, men den höglästa kapitelboken – var är den?

Det finns mycket som går att bygga in i högläsningen av en kapitelbok. Den underbara väntan till nästa kapitel, fantasin om vad som kommer hända, längtan efter fortsättningen, den långa inlevelsen i personerna som beskrivs och den gemenskap som blir när många lyssnar.

Att härbärgera väntan tänker jag. Boken skapar en liten väntan som jag anser är nyttig och behövlig i dagar där behoven tillfredsställs med en gång. Det är en konst att vänta på något som ska komma. Jag tänker också att vi kanske i allt för hög grad sopar mattorna med alltför lätta texter då vi läser dem för eleverna. Ulf Stark säger att vi adapterar ned texterna till eleverna och vädjar till vår förmåga att adaptera upp eleverna till texterna. Det är ett helt annat perspektiv. Ett perspektiv som går hand i hand med Lev Vygotskijs tankar om utvecklingszonen. Snäppet svårare men fortfarande inom förförståelsens horisont.

Och om språket – ja, då har skolan ett helhetsansvar. En skola där alla är språkutvecklare i en skola där alla elever språkutvecklas!

Ja, det var morgonens tankar.

Anne-Marie


Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

En knapp ifrån historia

Det är en knapp. Och vips en annan tid. Barnombudsmannen på knapp – det säger en hel del. Att det är valtider 1988 också. Det året var jag på Ica och handlade blöjor, blodpudding (barnen älskade blodpudding) och glasspaket. Jag köpte nog lite kex också. Så gick dagarna. På hösten var det nog val.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för En knapp ifrån historia