Dagarna som himlen påminner om!

Det är födelsedagen vi firar i livet. Det är dödsdagen vi minns då personen som fyllde år är borta. Ibland karvar sig den där datumdagen som ett sår, ibland är det inte så mycket att orda om, tunnelbanan ringlar sig som en orm genom Stockholm, jag färdas med i den allmänna morgontimman. Men detta datum är dagen då förlusten var ett faktum, det avslutande ett avgörande, viskar minnen genom dagsljuden.

Denna dag ser jag alltid upp mot himlen. Är himlen hög och vackert blå och vinden märkligt mild, som avstannad och lekfull, en vind som skakar rödlöven som ett sista vaggande innan morgondagens ilkast skiljer löv från gren, sträcker höstsolen sina varma armar mot oss människor – då kniper det om ett gammalt minne, då etsar dåtiden in sig i sitt alfabet och gamla meningar blir åter betydelsefulla i min vardag.

För mig är 28 september alltid en dag för bogvisir, för Östersjöarnas vindkast och Estonias förlisning. Det vackra med dagen är att den nu innehåller min mammas skratt. Tänk att det är just det jag minns. Hennes skratt.

Publicerat i Verkligheten | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Min pedagogiska fråga om jag vore rektor

Min pedagogiska FRÅGA och UNDERSÖKNING om jag vore rektor:

Skolan och generositeten. Det finns all anledning att fundera hur, när, genom, vad, vem som omfattas av denna generositet. Skulle jag vara rektor skulle jag be mina lärare och min skolpersonal att under en vecka ge gensvar på hur den egna skolan är och verkar generös. Det är också viktigt att vi tillsammans definierar ordets betydelse, att vi slår upp det i ordböckerna så att vi förstår vidden av ordets betydelse.

Det betyder att jag som rektor lyfter fram ord och meningar ur läroplanens inledande stycken och frågar hur det ser ut i skolpraktiken. Som rektor lyfter jag frågan. Tillsammans lever vi svaren. Hur svaren sedan presenteras – det kan bara mångfalden visa; postitlappar, elevgensvar, utvärderingar, leenden, lärarutbyten …

Publicerat i Om jag vore rektor | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Min pedagogiska fråga om jag vore rektor

Matematik med rädd mage

Att utvärdera på många olika sätt. Den här utvärderingen gjorde jag men en pojke som var rädd för matematiken. Den handlar om att berätta hur det känns att räkna vissa gångertabeller. Det är inte min elev. Jag vet inte hur matematikundervisningen ser ut. Jag vet bara att jag ömmar för elevens känslor inför den.

 

Publicerat i Matematikundervisning | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Matematik med rädd mage

Matematik: Slå upp böckerna …

Ta upp matteböckerna…
och slå upp sidan…
och räkna på!

Det finns mycket utrymme för den kreativa matematiken. Man kan använda matematikboken på helt andra sätt. Att högläsa ur, att låta eleverna läsa ur den, att samtala om illustrationerna, att använda boken för att se hur många meter en klassuppsättning matteböcker kan skapa…

Publicerat i Matematikundervisning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Matematik: Slå upp böckerna …

Vill du vara elev i ditt eget klassrum?

– Vill du vara elev i ditt eget klassrum?

Ja, så brukar jag fundera, så brukar jag fråga. Vill du höra ditt namn uttalas i klassrummet? Varför inte om du svarar nej, varför ja om du svarar ja? Vill du sitta längst fram eller längst bak? Vill du försvinna ur fokus? Vill du ha kontakt med läraren? Hur är det att heta Kalle i ditt klassrum?

Barnkonventionens rätt till ett namn – betyder också att namnet som uttalas får värme och färg av uttalaren och utroparen. Ibland tänker jag att barn får höra talas om sig i så många negativa ordalag eller höra sitt namn ihop med negationer – NEJ, Nej Lisa, du får inte …

Hur är det med anslaget i våra klassrum. Är skolan generös? Är vi generösa? Hur låter vi kring barn? Varför låter vi som vi låter? Hur är det att vara elev i ditt klassrum?

Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | 2 kommentarer

Kraften i att kunna

Det står i kursplanerna för svenska – vill, kan och vågar. Jag har alltmer riktat mig mot det eleverna kan. Det är så befriande att tillskrivas kunnande i dagens skola. Inte vara ett offer för bristsynstänkande hos dem som bedömer utan betraktas som kunnig. Jag har tagit min avstamp i kunnande, det som redan finns, det som redan visas och det som eleven upplever efter att få undervisningar och utveckla lärande. Det vi kan är något vi kan dela med varandra. Genom delandet och det generösa anslaget att vi lär ihop fördjupas kunskaperna samt byggs på. Ingen vill vara så okunnig att det behövs fyllas på. Alla kan någonting. Så värnar vi självförtroende och visar lärande respekt.

Publicerat i Formativ bedömning | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Kraften i att kunna

Utvärderingarnas innehåll en ingång för morgondagen

Då jag utvärderar tillsammans med eleverna har jag en ingång för det jag kan göra, tänka och utveckla för i morgon. Därför är det så viktigt att utvärdera. Om man som lärare tycker att det är trist med utvärderingar och att det är synd om eleverna som måste göra dem, att man kräver för mycket av eleverna så blir det så för eleverna, det blir för mycket, det är synd om dem. Om man däremot tycker att utvärderingar synliggör något av lärande och av det faktiska som eleverna har deltagit i, om så att det inte riktigt blev som man själv tänkt sig, och tar utvärderingarna på fullt allvar, värderar dem för morgondagen kommer eleverna finna att de har en demokratiskt röst i det pedagogiska sammanhanget.

Publicerat i Formativ bedömning | Kommentarer inaktiverade för Utvärderingarnas innehåll en ingång för morgondagen