Fotografen fotograferar mig!

Jag tänker på den negativa bilden i fotografiet. Det som inte syns. Fotografen står i rummet och jag ska vara ensam på bild. Men jag är inte ensam. Jag samtalar, nickar och får bekräftelse av en mycket lyhörd fotograf. Fotografen ska få mig att stå säkert, ta rummet, le naturligt, skapa kontakt via en lins. De bästa fotografierna är de som tas då jag glömt bort att jag fotograferas. Det är en hundradels sekund som omedvetenheten sipprar igenom. Då!

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Fotografen fotograferar mig!

Skolbibliotekarier – tips om synliggörande

Det här tycker jag är ett exempel på hur man synliggör sig i skolan. Och skolan får också visa att de tar skollagen på allvar – de har skolbibliotek. Kanske man också skulle lagstifta om att den var bemannad med kompetens.

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek | Kommentarer inaktiverade för Skolbibliotekarier – tips om synliggörande

Gemenskap med varandra kring våra uppdrag

Jag vill, behöver och hoppas på utveckling och gemenskap då det gäller skolan. Jag tror vi ska bära läroplanen med oss så att vi kan skapa gemenskap till vårt uppdrag och det vi kan och bör diskutera. Jag önskar att läroplanen var en del av det man såg lärare ha i sin vardag. All förändring börjar i en lärares huvud, ingen annanstans om man ska vara krass. Läroplanen Lgr 11 sätter fokus på skolans uppdrag och lärarnas yrkesprofession – att utveckla lärandet. Det står inte mycket om vad eleverna ska göra under själva processen – mer vad de i undervisningen ska få av innehåll. Läroplanen talar om generositet. Vi behöver gemenskapen för att utveckla hur. Det är också hur vi ska diskutera under våra pedagogiska diskussioner. Det ska synas att vi har den gemenskapen också i det yttre.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Gemenskap med varandra kring våra uppdrag

Inleda en lektion: Läs ett stycke ur en bok

Jag har alltid inlett mina lektioner med att högläsa ur böcker. Jag läser korta stycken ur böcker jag själv tycker om eller som eleverna när de förstått att de kan och får förser mig med. Då eleverna väljer ut ett stycke ur en bok gör de något stort, de delar med sig, de funderar över varför just detta stycke ska högläsas, de väljer aktivt själva, de kan berätta om det som står och beskrivs med egna ord. Det är svårt att välja ut högläsningsstycken.

Varje text jag läser berör jag med min röst. Jag högläser. Jag blir också duktig på att högläsa. Istället för att kräva tystnad av mina elever högläser jag. Lektionerna är igång genast. Eleverna säger själva att en lektion ska vara igång inom två till tre minuter. De tar självständigt tid. Jag måste vara förberedd. Och det är jag. Detta har UR I love sprak filmat och filmen bör finnas att se någonstans. Nåväl.

De texter jag läser är många och olika. Ibland läser jag samma text om och om igen. Detta är något vi också kan ägna oss åt, den underbara repetitionen och omläsningen. Vi hör därmed djupare ned i texten. Det är också tryggt att möta en text igen. Vi får inte underskatta den omläsandes glädje. Det finns böcker jag läst om och om igen och jag kan inte säga hur många gånger jag läst om. Jag läste tills jag läst mig mätt. Något i berättelserna behövde bli mitt eller korresponderade med en livsfråga jag hade.

Jag tänker publicera i den takt jag förmår och kan – korta texter att högläsa för lektionsstarter – och under rubriken: 90 sekunders högläsning! Kan det vara något för er?

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Strategier, Styrdokumenten, Svenska, Vygotskij | Etiketter , , , | 5 kommentarer

Jag är lurad av omslaget till Lgr 11

Kära nån! utbrast jag. Jag har ägnat mig åt att göra en bildpromenad till omslaget till lgr 11. Och jag har sett päron. Jovisst. Och jag har tänkt att det var bra gjort av formgivaren. Att inte bara använda äpplen utan faktiskt leka lite med den föreställningen av kunskapens frukt. Dock, jag måste erkänna, så var jag så övertygad om att jag såg äpplen i genomskärning. Vilket jag fortfarande kan och tillåts föreställa mig, och det här roar mig.

I innehållet för kursplanerna i ämnet svenska finns det underbara textrörlighetsbegreppet och det vidgade textbegreppet. Det är stora undervisningar som handlar om text. Det ska vi själva utmana oss i. Våra föreställningar brukar komma i dager under sådana lektioner, vårt ordbegreppande åskådliggör det faktiska. Jag roar mig med att ha föreställt mig äpplet. Och jag tillåts också att välja att äpplet finns med i fotografiet. Jag kan argumentera och diskutera utifrån det jag ser och det jag tror.

Principen för en bildpromenad åskådliggör jag i detta blogginlägg. Då eleverna uttrycker vad de ser justerar jag dem aldrig. Det faktiska kan upplevas på flera sätt. Det viktiga är att det sägs och uttrycks, formuleras. Eleverna har genom dessa undervisningar utvecklat förmåga att tycka, tänka, fundera, grubbla och utveckla sina ordförråd och kritiska tänkande. Dessutom är lektioner av detta slaget mycket roliga.

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Jag är lurad av omslaget till Lgr 11

Föräldrarna får skolbarn och en lärare!

Det är ringarna på vattnet. Elever har börjat skolan. Föräldrar har fått skolbarn. Ordningen flyttar hem. Sovtiderna justeras. Klockorna ringer därhemma. Föräldrar talar om sina skolbarn. Skolan är viktig. Överallt hör jag föräldrar prata om sina lärare och sina barn, sina skolor. Det är också föräldrarnas lärare och skolor. Så stor är skolan! Ringarna på vattnet!

Publicerat i Verkligheten | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Barns namn, våra namn och hur vi blir våra namn

 

Jag hamnade i en lång diskussion om namnets betydelse för identiteten. Det blev ett lustfyllt samtal om hur namn felsägs, feluttalas, felanvänds och alla andra fel som faktiskt kändes långt in i benmärgen. Upprop i aulor där namnet hackades fram och sönder och väckte uppmärksamhet för att utroparen harklade sig och sa:

– Kanske du själv kan uttala ditt namn?

Och om att ändra sitt namn för att bättre bli accepterad då man talar i telefon och får gång efter annan b-o-k-s-t-a … ja… ett a… precis… v-e-r-a sitt efternamn. Vi är våra namn! Ordningen på våra efternamn är också viktig. Det sista namnet är efternamnet har jag förstått. Om vi har flera förnamn kan det vara viktigt att ta reda på vilket namn som används som tilltalsnamn.

Jag brukar ta min elevlista och öva mig att högt och ljudligt uttala och säga mina elevers namn. Det gör jag efter varje skoldag också. Jag vill veta att jag själv uttalat namnen på var och en av mina elever och jag vill också komma i kontakt med den spontana berättelse jag kan ge kring barnets lärande under just den dagen. Vi är våra namn. Namnet är oerhört viktigt. En inre och yttre kontakt!

Namnge. Namnvårda. Namna!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 2 kommentarer