Körlings ord: Se till mig som liten är

Postat den 08/01/2011 av Anne-Marie Körling

Se till mig som liten är! För den som är liten ser till den som stor är. De är av olika skäl tvungna till det!

Körlings Ord!


Inlägg som berör samma teman:

  1. se till mig som liten är
  2. Se till mig som liten är – se till vad jag tänkte – inte hur det blev
  3. Se till mig som liten är
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Körlings ord: Se till mig som liten är

Terminsstart; Talet jag önskar att rektorer höll

Postat den 08/01/2011 av Anne-Marie Körling
  • OM JAG SKULLE VARA REKTOR SKULLE JAG VARJE TERMIN LÄSA DESSA ORD FÖR ALLA SOM ARBETAR I SKOLAN.
  • OM JAG VORE SKOLMINISTER SKULLE JAG VÄDJA TILL ALLA I SKOLAN  ATT REFLEKTERA ÖVER VAD ETT LÄRANDE BARN ÄR.
  • OM JAG VORE LÄRARE SKULLE JAG GRUBBLA PÅ MITT KLASSRUMSARBETE OCH SYNEN PÅ LÄRANDET OCH ELEVEN.
  • OM JAG VORE ETT BARN SKULLE JAG UNDRA ÖVER MIN PLATS I VÄRLDEN.

Här är drömorden:

Respektera barnens okunskap!

Skolan skapar timmarnas, dagarnas och årens rytm. Skolans personal antas sörja för de behov som de unga medborgarna har. Barn är förnuftiga varelser. De känner själva till vilka behov, svårigheter och hinder de har. Det behövs inga despotiska order, stränga regler eller misstänksam kontroll. Det som behövs i barnuppfostran är taktfulla överenskommelser, en tro på erfarenheten, samarbete och samexistens.

Barn är inga dumbommar, det finns inte fler dumbommar bland barn än bland vuxna. Utstyrda i vår vuxenvärdighet underkastar vi dem ogenomtänkta, okritiska och ogenomförbara regler. Det kloka barnet stannar ibland upp i stum förvåning över denna aggressiva, arroganta och senila stupiditet.

Barn har en framtid, men också ett förflutet i form av händelser, minnen och många stunder av viktiga funderingar i all ensamhet. De kommer ihåg och glömmer precis som vi, uppskattar och föraktar, resonerar förnuftigt och gör misstag för att de inte vet bättre.

Barn hyser tillit eller tvivel på mycket goda grunder. Barn är som utlänningar som inte kan språket och inte begriper sig på stadskartan, som inte känner till lagar, seder och bruk. Ibland vill de gå ut och se sig omkring på egen hand och när de stöter på svårigheter ber de om upplysningar och råd. Det som då behövs är en välvillig vägvisare.

Respektera barnens okunnighet.

/ … /

Det skulle inte vara mycket bevänt med barnens kunskaper om de inte lärde sig av jämnåriga, genom att tjuvlyssna och genom att snappa upp några meningar här och där när de lyssnar till de vuxnas samtal.

Respektera denna strävan efter kunskap!

******

Orden är Janusz Korczak, ur Barnets rätt till respekt, 2003. Texterna är översatta av Ros Mari Hartman. Förlaget Natur och Kultur.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Min Janusz Korczak – barnens röst i världen
  2. Barndom är inte något före vuxenlivet – Barndom ÄR!
  3. Ur denna julklappssäck önskar jag mig …
Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Terminsstart; Talet jag önskar att rektorer höll

Recensionsuppdrag och skriftliga omdömen

Postat den 08/01/2011 av Anne-Marie Körling

Har fått ett recensionsuppdrag. Det känns ansvarsfullt. Med några felaktiga ord kan jag rasera, med några väl tänkta kan jag lyfta upp. Det är att famna någons verk med andra ord. Och dessa måste vara väl utvalda, omtänkta och verkliga. Egentligen handlar det om att få boken att gifta sig med en läsare och låta läsaren recensera bokens betydelse. Man ska lita till sin egen tanke, inte alltid vad någon annan tycker. Däremot är jag gärna förmedlare av två som absolut ska mötas.

Det är ungefär så jag tänker då jag formulerade elevernas kunskaper i skriftliga omdömen eller då jag gav dem formativa gensvar. Ungefär så!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Gensvar: Skriftliga omdömen… och hur jag tänker
  2. Skriftliga omdömen: Vad jag skriver i mina omdömen
  3. Skriftliga omdömen och om att ärva dem från andra lärare
Publicerat i Formativ bedömning, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Recensionsuppdrag och skriftliga omdömen

Lördagen och jag

Postat den 08/01/2011 av Anne-Marie Körling

Min lördag är min lördag. I min tidigare blogg skrev jag alltid om min lördag och hur jag värnade den högt och heligt. Jag tog min lördag på djupt allvar, promenerade ut i den, eller satt över en bok och vilade tankarna, promenerade runt alla vatten, och satt på bryggorna och lät mina fötter leka med vattnet. En termos med kaffe och livet var en gåva.

Min lördag har alltid varit något speciellt. Den kräver inget utan låter ge allt. Därför sträcker jag ut mig mot denna lördag och jag tänker fylla den med något som gör mig glad. Tar jag en promenad på stadens gator tänker jag sjunga så högt att det ekar mellan husbyggnaderna!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lördagen är horisonten
  2. Lång … sam … het
  3. Lördagen och mina versfötter!
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Lördagen och jag

Rådet jag gav…

Postat den 07/01/2011 av Anne-Marie Körling

Rådet jag gav kom tillbaka till mig i form av ett beprövat råd som jag sen själv fick rådet att pröva. Därefter tog jag saken i egna händer och efter eget råd. Det kallas att rådgöra!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Idag bjöd jag en man på …
  2. Gröt
  3. Upphittare!
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Rådet jag gav…

Lyckan i ett ljud

Postat den 07/01/2011 av Anne-Marie Körling

Skrattets omedelbara kraft – lyckan i ett ljud! Och jag tänker skratt. Den jag skrattar med, gott och innerligt, kan jag aldrig ljuga inför – Lyckan är ett ljud, ett riktigt omedelbart gapflabb!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dokumentation: Skratta ihop – en klassrumsaktivitet
  2. Regn, två små barn och det jag får med mig
  3. Bokstäver är ljud och skrivna meningar kan vi höra
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Lyckan i ett ljud

Kylan

Postat den 07/01/2011 av Anne-Marie Körling

Jag känner med trädet på gården. Det står där så tappert i sin ensamhet, fast då natten kommer flyger mängder av svarta fåglar och sätter sig i det. De slår sig ned nära och intill. Väntar in morgontimmarna. För att sedan styra sina färder över dagen. Då de återsamlas sker det nästan vid samma tidpunkt. Som om någon ringde hem dem.

Jag förstår trädet som står där och samlar ihop sig men samtidigt låter sina grenar tjänstgöra samlingsplats åt några andra.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dikt i rummet
  2. När man är under ett träd
  3. Barndomsminne – kylan bet i kinden
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Kylan