Barn är människor! De känner, tänker och gör som vi!

Ibland slår det mig då jag föreläser: Barn är människor! Det är tämligen självklart att de är just människor. Men barn åtnjuter inte samma rättigheter som vi andra människor. Vi sätter ord på dem och därmed i dem utan att höra deras röster, alltså tala med dem. Barnkonventionen ger barnen tal och rösträtt i alla frågor som berör barn. Frågan är om det gäller för barn i skolan! Om det var så skulle barn tillfrågas oftare!

  • Vill du/behöver du …
  • Kan du/Vill du…
  • Hur har du det på gymnastikens omklädningsrum?
  • Vem är du?
  • Vad tänker du om det här…

Jag ser en hel hoper av elevdeltagande möjligheter för barn att ingå som människor. Med rösträtt och talförmåga.

Jag lät mina elever argumentera kring påståendet:

Hittills är det bara tre personer som har gjort slut på alla sina hundra miljoner ord!

Detta är ett elevtänk:

Min tanke är att det kanske är 20 barn i ett klassrum

som har fått hundra miljoner ord att prata med,

men det är bara tre personer som har pratat så

mycket att alla hundra miljoner ord är borta!

Dom har pratat under hela sin tid dom har gått i denna skola!

en annan elev skrev:

Jag tror att det betyder att det bara finns tre människor som har sagt allt som man behöver säga. Men jag tycker att man alltid kan säga mer.

Publicerat i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Barn är människor! De känner, tänker och gör som vi!

Hemma!

Hemma är en riktning. Hem är också en riktning. Det ena är en känsla av. Det andra är en fysisk plats. Jag vet när jag är hemma. Då kan jag faktiskt också vara borta. Det finns en riktning. Den har en annan kompassnål. Känslig är den. Och tar sig en helt annan tur. Via söder och norr. Via väster och öster. Den struntar i alla riktningar. Kompassen snurrar vilset om hemma är för långt ifrån! På kartan har jag en fysisk plats. Det är mitt hem. Jag har också ett hemma! Det bär jag med mig. Som den snigel jag är!

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Jag säger inte: ”Du är så duktig!” Några ord om duktig!

Jag är mycket försiktig med det subjektiva tyckandet kring elevers arbeten. Jag uttrycker alltmer sällan att saker och ting är bra, fina, snyggt jobbat. Jag skriver inte heller; skriv mer! Jag skriver sakligt ned vad jag ser och vilket lärande jag kan lyfta fram. Jag är inte för de beröm som vi ger. En del får massor av goda ord om sin duktighet. Andra får inga ord alls. Därför är det fel. Det är inte rättvist. Det är heller inga omdömen jag har rätt att ge. Dessa verkar istället för skillnader. Dessa vill jag inte vara med att skapa. Jag vill skapa en relation till lärande och lärande utveckling. I allt jag gör strävar jag efter detta. Och att eleven får sitt lärande åskådliggjort och synligt. Det är lärandet jag tittar på, och detta lärande måste jag förvalta, utveckla och medvetandegöra. Utvecklingen av lärandet sker i samspel. Men inte på mina ord – Du är duktig!

Att vara duktig är nästan obehagligt! Vad ligger i dessa ord? Hur lever man upp till omdömet att vara duktig? Likaså! Hur gör man för att bli duktig? Hur och vad gör mig till en duktig elev? Varför är hon/han duktig och inte jag? Tycker min fröken om mig? Tycker min fröken mer om den där andra eleven? Hur blir man mer duktig? Vad händer om läraren slutar säga duktig? När är jag inte duktig? Vad är att vara duktig? För vem?

Och i själva verket knuts ordet duktig till en subjektiv värdering och den ligger hos mig. Det är inte mig eleverna ska tillfredställa! Och vad är det jag skapar med ord som är knutna till mitt sätt att se på saker och ting. Vem duger då i mina  ögon? Bättre att se i relation till vad att kunna! Och öva sig i att se! Jag har en plan för det! En läroplan!

Publicerat i Barns rättigheter, Formativ bedömning | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Vi begär våra fel!

Klart att jag blir glad! Jag tar emot vartenda ord. Jag tror inte längre på Jante. Däremot tror jag på att det generösa som man får bör man ta emot. Hjärtat har en så hög tröskel mot gensvaren! Vi begär våra fel! Dem förstår vi bättre! Jag tror jag ska uppfinna en bok om det raka motsatta. En bok där Jante får hicka! Och smiter ut bakvägen ur skolan!

Publicerat i Mina läsare | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Självperspektiv och metakognition – blandar in mig själv i det jag sagt

Allt ska utvärderas. På tåget hem funderar jag över den föreläsning jag givit. Jag går igenom den från första ord till sista. Tänker utveckling, relation och stoff. Vad ville jag säga? Blev det sagt? Hur kunde jag säga det på ett annat sätt?

Jag söker också utföra utvärderingar under tiden jag föreläser, för att modella hur enkelt det är och hur lite tid det tar (måste alltid modella detta med hur lite tid det tar) och vilken effekt det har på den kollektiva intelligensen (hur mycket vi kan tillsammans om vi får ett fokus att relatera till).

Jag tror inte på ensamhet i lärande. Jag tror på det kollektiva samtalet kring det fokus vi har. Om jag tror på det måste jag ständigt verka för just detta. Men då jag åker hem grubblar jag helt ensam över det jag gjort, vill göra och kommer att göra i framtiden.

Jag har ett mycket medvetet öga över det jag gör, säger och utvecklar. Ett slags metakognitivt förhållningssätt till mitt eget lärande och min utveckling. Och det har jag övat upp. Så tågresan från Motala-Stockholm handlar om att fundera och tänka! Utsikten utanför utgör inget hinder för detta.

Det vita är vilsamt. Träden är nakna. Rälsen går under tåget. Tåget går på räls. Jag har kaffe. Och mitt jag är för ett tag alldeles ensamt.

Tack alla lärare och rektorer i Motala för att jag fick orda, bilda och kommunicera med er!

Publicerat i Formativ bedömning, Pedagogik | Kommentarer inaktiverade för Självperspektiv och metakognition – blandar in mig själv i det jag sagt

Upphittare!

Upphittare är sådana som hittar det andra har tappat bort. Jag tappade bort något. Jag hade dessutom turen att en upphittare tog saken i allvarliga händer. Tog tag i utan att ta. Det är stort och bör uppmärksammas!

Tack du upphittare!

Jag ger dig orden:

  • påhittare
  • upphittare
  • vänskapssmittare
Publicerat i Verkligheten | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Upphittare!

Skrivundervisning – mångfald av hur

Jag har fler skrivundervisningar:

  • Modellat skrivande – alltså det skrivande läraren gör för att åskådliggöra hur, vad och varför. Strategier och tänkande. Hur gör man då man skriver?
  • Gruppens skrivande – gemenskapen i skrivandet. Ofta efter en modellad skrivande undervisning har eleverna fått möta text och fokus och kan härma och utveckla i gemenskap med varandra.
  • Delad skrivning – att dela skrivandet ihop med någon annan, oavsett vilken form, så ska delad skrivning alltid innebära muntlighet – att man läser upp för varandra, lyssnar in och kanske frågar eller berättar om sin text. Syftet är att höra sina egna ord. Och lyssna in andras ord. Det är en slags metakognitiv tanke kring det man skriver.
  • Muntlig skrivning. Det är en undervisningsform jag har utvecklat. Den muntliga skrivningen (Körlings Ord) är en form av skriven text som börjar i de muntliga uttrycken. Från det talade språket till det skrivna språket. Så här låter det! Vi talar skriftlikt. Effekten av detta skrivande kommer mycket snart i elevernas arbeten. Elever behöver muntligheten för sitt skrivande.
  • Det mottagande skrivandet – att det skrivna har en läsare, att texten kommunicerar. Om den inte gör det är det mycket svårt för eleven att förstå syftet med att skriva. Mottagaren kan vara eleven själv, men bör i första hand vara en förvaltande vuxen läsare – och läsaren kan mycket väl och utan att bedöma ge elevens text en litterär uppläsning.

Så ser jag på min skrivundervisning. Den är mer av en kommunikationsakt. Jag visar också att jag respekterar avsändaren. Och går i dialog men den som skrivit. Och i det fallet handlar det om att förvalta elevens, författarens och alla insändares vilja att kommunicera med mig. Jag vill värna avsändaren. Det är en form av källkritik jag absolut inte vill tumma på!

Publicerat i Strategier, Styrdokumenten, Svenska | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Skrivundervisning – mångfald av hur