Jag tycker det är allvarligt! Alla de saker vi åläggs göra för att förvalta kursplanerna och läroplan. Jag ställer mig mycket tveksam och undrar om vi inte på allvar ska diskutera hur vi förvaltar nationella styrdokument och hur vi ansvarar för skolans uppdrag att säkerställa, det vill säga om möjligt säkerställa en slags likvärdighet i svensk  skola.

Att bryta ned mål är för mig en allvarlig sak. Hur blir det med dessa nedbrytna mål i realiteten? Hur kan vi förstå de mål vi bryter ned? Vilka mål är det vi relaterar till? Håller vi en kontinuerlig diskussion omkring de mål vi brutit ned och de mål vi hade innan vi bröt ned dem? Vem garanterar att just mina mål är samstämmiga med de mål man har exempelvis i Haparanda? Nej, det är mycket allvarligt ur en demokratisk aspekt – vad är det vi gör och hur beaktar vi de dokument vi har fått och ska börja bygga innehåll för och med? Ringaktar vi dem? Håller vi våra styrdokument på avstånd? Varför syns inte läroplan och kursplaner i varje lärarens händer och i varje sammanhang där pedagogik, lektioner och elever diskuteras? Var är själva dokumenten?

Jag tror inte att vi äger dem inne i våra huvuden. Jag tror inte att de syns i nedbrutna mål och på elevtillvända texter i klassrummen. Jag tror inte på det!

Då läroplan och kursplaner tas fram så är det med respekt för lärarens hur att förvalta läraryrket? Om vi nu har våra dokument så anser jag att vi inte ska spilla någon som helst tid med att ytterligare bryta ned de mål vi har att sträva mot. Vi ska däremot göra och förverkliga innehållet i kursplanerna med mängder av undervisningar och skapa många VAD, dvs innehåll för lärande, som möjligt. Det är stora kunskapsområden som berörs i kursplanerna och i dem syns såväl lärarens frihet att förvalta ingångar till ämnesområden, stoff och också inbjuda eleverna till samverkan och samspel med vad och varför och detta fantastiska HUR som lämnas öppet och relativt fritt att erövra.

HUR vi gör saker och ting av de VAD och VARFÖR är relativt fritt skriver jag. HUR är reglerat i skollagen och i läroplanen. VAD och VARFÖR syns i kursplanerna. HUR handlar om demokrati, elevernas engagemang och delaktighet, hur vi förvaltar kunskap- och människosyn och ramar och regler för social samverkan och interaktion i skolan. I läroplanens finns också de stora övergripande målen med att gå i skolan. Det som eleven ska få erfara och uppleva, möjliggöra och förverkliga i svensk skola.

Jag oroar mig för det som sker. Jag oroar mig för den osäkerhet som läroplan och kursplaner tycks generera överallt. Som om dokumenten i sig inte räckte till för att förklara innehållet och syftet i skolan?

Kanske är det bättre att vi börjar diskutera själva dokumenten som omsluter skolans arbeten än att sätta oss och förtvivla över hur vi förklarar dem bättre? Hur vi bryter ned dem till regelverk? Kanske vi kunde göra pedagogiska diskussioner där vi lärare och skolan i stort säger att vi vill förstå dem, vill bygga dem i skolan och vi tror oss ha tillräckligt med kunskap om barn och unga, lärande och ämnen att vi kan förvalta och genomföra den läroplan och de kursplanerna vi har.

I kursplanerna för svenska står VILL, VÅGAR och KAN! Kanske att vi kunde vara så okunniga om styrdokumenten att vi närmar oss dem med nyfikenhet och vilja att lära. Vi kan inte och ska inte gå omvägar runt våra huvuddokument. Det är både dumt och tidsödande och tar ofantligt mycket av lärarens professionella tid och professionalitet.

Är det så att vi vaggar in oss själva i en trygghet att vi tror att vi har förstått genom att göra eget av det som redan är oss givet? Jag tänker förhålla mig mycket tveksam till det som vi säger oss behöva göra. Jag tänker ställa mig mycket öppen till vad, varför och hur att förverkliga!

Med professionens rätt!

Några frågor jag har;

• Hur gör man i andra länder och kring kursplanerna?
  
• Varför behöver vi bryta ned saker och ting?
• Hur ser tillit och tilltro ut till professionens förmåga att förvalta, bygga och erkänna en läroplan och kursplaner?