Lektionside – att undervisa ur Ikeakatalogen

Postat den 12/08/2010 av Anne-Marie Körling

Åh, jag har undervisat om kvitton – du har ett kvitto – berätta om allt du vet om den som handlat – hur rolig uppgift som helst. Och oj så min klass grubblade på kvittots innehåll och vad ett kvitto egentligen berättade. Det blev detektivberättelser och matematik på en och samma gång.

Jag har undervisat om parkeringskvitton och vad dessa har att säga oss. Det blev också fantastiska lektioner i vad vardagen har att säga oss.

Nu tänker jag Ikeakatalog eller Claes Ohlssonkataloger och oj så min pedagogiska hjärna snurrar runt och skapar stora och öppna frågor. Och hur kan inte en språklektion bli om vi tänker att vi ska flytta ihop med en från Spanien, England, Turkiet eller en som bor i Hallstahammar… hur kan vi tala och kommunicera vårt bohag med varandra?

Det är språk i allt.

Det är bara att hämta inspiration ur allt som ges oss – och göra pedagogik och lärande av det – vi är ju lärare! Ge mig en katalog och jag ser en utmaning. Ge mig en Ikeakatalog… och vad säger man om Ikea egentligen… och hur ser språket ut i den engelska Ikeakatalogen? och i Shanghai…

Här börjar jag ana stor undervisning:

  • Ikeakartboken… Ikea och spridningen i världen
  • Sverige och Ikea – vad vet man om Sverige om man besöker ett IKEA-varuhus
  • Ikea och det svenska språket – hur uttalas ordet KRUKA – eller BILLYbokhylla och kan Ikea skriva något med det svenska ljuden – alltså sju… och gör de det?
  • Vad är en svensk köttbulle egentligen? Serveras lingon, kokt potatis och svenska köttbullar världen över? Hur många köttbullar säljer Ikea på en dag?
  • Ja… massor av frågor finns att ställa…
  • och en hel del matematik…. att bosätta sig i Ikeakatalogen…

Lektionsförslag

  • Välj tre saker du absolut skulle vilja ha ur Ikeakatalogen
  • Diskutera varför du vill ha just dessa saker?
  • Diskutera och argumentera för din sak?
  • Respektera din kompis val?
  • Vad är konsumtion?
  • Hur tror du det egentligen ser ut i ett hem i Moskva? Peking?
  • Välj en bild ur Ikea katalogen och beskriv den på engelska?
  • Gör en rik inköpslista ur katalogen: Till mitt nya hem!
  • Reducera listan till minsta möjliga – Det allra, allra nödvändigaste för att jag ska kunna leva…
  • Titta bara på färgerna – vilka färger skapar stämningar? Vad vill man säga med färgvalet? Kan en färg bli på modet? Vilka färger reagerar du på? Varför?

Ja, jag kan tänka mig en hel del, jag kan också tänka – Clas Ohlsson har en hel del redskap som man kan arbeta med… det är ord… begrepp … och vi ska också ställa saker och ting i andra ljus… finns det andra kataloger vi kan arbeta med… vad gör dessa så stora? Och hur presenterar de sig på nätet? Vad är skillnaden på nätpresentationen och katalogen?

och – skriv en verktygsdikt med lånade meningar ur Clas Ohlssons katalog!

Det ska jag utmana mig själv med. Jag är lärare och jag är en modell för hur. Alltså gör jag!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att undervisa om: Rubriken
  2. Seminarier: Sju lektioner hur att undervisa ur och om text
  3. Undersök din praktik genom en mening ur Lgr 11
Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Jag hörde mig själv säga… något om ord hur vi gör sanningar

Postat den 12/08/2010 av Anne-Marie Körling

Ord har en märklig styrka att skapa tankar och föreställningar. Vi säger något och därmed har vi börjat tänka. Om vi säger samma sak om och om igen gör vi sanningar om det vi säger. Låt oss tänka att jag säger

– Jag kan inte springa.

Då har jag sagt det så ofta att jag säger så då någon som finner löpning underbart och jag går in i dialog om löpning-

– Jag kan inte springa.

Jag är lite vaksam på mig själv då jag upptäcker att jag gjort sanningar av mina ord. Här är några exempel relaterade till skolan:

  • Läroplanen är ny (1994 och yrkesverksam i läroplanen?)
  • Jag kan inte (istället för att utmana – berätta VAD du kan inom detta, också det pyttigaste lilla)
  • Jag kan inte undervisa om den där eleven är i klassen (Det kan du visst. Om du börjar undervisa så går det faktiskt att göra det, om du fokuserar på ALLA elever och inte en, dessutom gör du det varje dag ändå)
  • Bloggar är värdelösa – de skriver bara om sin senaste frukost (bloggskrivare finns i alla genrer, du bör utmana dina generaliseringar, och det kanske kan gälla i största allmänhet)
  • Nätet och hur man är där – näe jag kan inte – det är för svårt (gör en liten fiffig lista över om detta är sant, hur är du själv en nätanvändare, och gör en generös lista, Jag googlar, jag söker information, jag… och genom din lista lägger du sedan till dina kunskaper om svenska språket, etik och moral och din profession – var behöver barn och ungdomar lära sig i modern tid – då blir du lärare också där du känner dig vilsen).
  • Eleven har den och den diagnosen (den förklaringsmodell vi alltid talar om kan göra att vi inte ser ATT eleven lär och utvecklar TROTS att eleven har en diagnos, vad bättre är att vi accepterar diagnosen för att vi fått möjlighet att förstå eleven så att vi bättre kan undervisa samma elev).

Jag är rädd för sanningar som vi själva har gjort oss. Vad händer om vi utmanar det vi kastar ur oss och som låter samma om och om igen. Jag brukar höja ett litet varningens tecken till mig själv

– Anne-Marie – har du inte gjort sanning av något som du faktiskt kan utmana… hur är det med det där att du inte kan springa? Vad händer om du säger – Jag vill inte springa! och vad händer om du säger – Jag kan VISST springa!

Det sista fick mig att utmana mig själv ordentligt. Jag har löptränat den här veckan. Dvs, jag har trotsat mig själv och de sanningar jag gjort mig.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag hörde mig själv säga…
  2. Vi säger – jag kan inte…
  3. Jag hörde mig själv säga
Publicerat i Ordförrådet, Pedagogik | Kommentarer inaktiverade för Jag hörde mig själv säga… något om ord hur vi gör sanningar

Att skapa en blogg – en långsam process

Postat den 11/08/2010 av Anne-Marie Körling

Att skapa en blogg.

Det tar lång tid att skapa en blogg. Det handlar om att finna ut vem man vill vara och vad man vill med sin blogg. Jag har tyckt mycket, mycket om min gamla blogg. Men inte hela det utseende som den hade. Vissa delar måste och ska bort, gamla minnen som klistrat in sig i bloggen, spår av saker jag inte längre önskar mig, påminnelser om saker som jag vill befria mig ifrån.

Jag har genom en god, god bloggvän diskuterat bloggar under en längre tid. Jag har också vandrat fram och tillbaka i bloggvärlden för att hitta ett anslag jag tycker om. Denna kväll handlade om att hitta färger, header som är jag, anslag som beskriver det jag vill beskriva.
Jag har också velat hitta ett slags lugn, mer vilsamt, inte det svarta, utan det ljusa och få ett stort spelrum för min glädje och skaparlust. Jag vill rita, teckna, fotografera och behöver ett rent skrivbord.

Jag vill tacka Kristina Alexanderson för stöd, hjälp och support med arbetet. Det är förtroligt att låta någon annan få höra de tankar jag har om det jag vill göra och verka för. Det är ett förtroende att gestalta något som mitt hjärta brinner för.

Och ni som är här, mina trogna och vackra läsare kommer in i ett annat anslag, men det är samma jag, och ett lika viktigt innehåll. Ni får vänja er, och det får jag också. Så här ska det se ut!


Inlägg som berör samma teman:

  1. En blogg jag vill uppmuntra
  2. Min blogg är en uppgift! Välkomna!
  3. Ticketack! Det är som en gåva!
Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Föräldrarna ska fostra i klassrummet…

Postat den 11/08/2010 av Anne-Marie Körling

Föräldrarna ska fostra i klassrummet…

… vad säger det oss i klassrummet?

  • vad händer då läraren förlorar avsäger sig sitt mandat och kapitulerar för uppgiften och ansvaret
  • vad händer om föräldrarna inte heller lyckas med detta uppdrag att fostra i detta sammanhang där föräldern inte egentligen har mandat att verka
  • hur ser skolan på föräldern och eleven – omsluts de med ansvarskänsla och medmänsklighet eller är det allmänt så att just den här eleven inte ges någon större chans för att man också tycker att föräldern inte kan uppfostra barnet
  • vad händer i hemmet – där eleven kanske är ett skötsamt barn
  • vad händer i hemmet om eleven signalerar med stök och uppmärksamhetsinviter om att det inte står rätt till i hemmet – att pappan slår och mamman far illa och allt blir värre för att man i skolan tänker att det är fritt fram att bjuda in föräldrar  och dessa kanske inte gör det lättare för barnet utan värre när hemmets dörrar stängs
  • vad händer om lärarna bestämmer sig för att kollektivt ta på sig ansvaret och förändra situationen för eleven genom de vuxnas bearbetningar av hur de kan förhålla sig och därmed ansvarsbefria eleven…
  • vad händer om föräldern tycker att undervisningen är undermålig och vill klaga på innehållet då föräldern är där och fostrar sitt barn?
  • vad händer med de andra eleverna som möter föräldrar som är där och fostrar en klasskamrat?
  • överges inte barnet/ungdomen?
  • vad händer med de uppmaningar och inbjudningar som skolan hela tiden gör till föräldrar att komma och besöka och verka och ingå i det positiva och se det egna barnet i verksamheten och stötta för att det är roligt och spännande att ta del av det som sker i skolan på det positiva sättet?
  • vad händer med den känsliga relationen mellan hem och skola? Vad betyder det att lärare aldrig ringer hem och berättar när det fungerar och när eleven gör framsteg av vilken storlek som helst?
  • Vad händer om vi lärare tänker ”här” och ”nu” och tar ansvar i klassrummet?
  • På sikt? Vad händer i relationen föräldrar och skola och det mycket viktiga förtroendet som skolan måste erövra till förmån för varje barns rätt att lära i skolan?

Jag har under många år ringt hem för att berätta om det som sker och är av uppbygglig art. Det har varit så främmande för en del föräldrar. De väntar på just det där dåliga som alltid följer med skolans kontakt med hemmet. Jag tycker det handlar om resignation och den mår ingen bra av. Nej, skolan ska vara en välkomnande plats för alla föräldrar som vill ta del av undervisning och se sitt barn i aktion. Och det ska skolan verka för!

Ja, jag är upprörd å det pedagogiska!

Den rätten tar jag mig.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föräldrarna skiljer sig och elevens värld gungar
  2. ”Jobbig förälder”
  3. Föräldrarna får skolbarn och en lärare!
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Till elevernas försvar

Postat den 11/08/2010 av Anne-Marie Körling

Jag måste tänka tanken fullt ut och ge utrymme, ett större och envisare sådant. för eleverna. Så detta inlägg kallar jag TILL ELEVERNAS FÖRSVAR. Skolan måste vara en fredad plats för de snabba lösningarna och de kortsiktiga åtgärderna. I skolan har vi elever och jag vill skydda barnet med att ge den ett slags yrke – eller en identitet – alltså i form av begreppet elev. Det begränsar och säkerställer att vi handskas med elevens behov och rätt att få ingå, utbildas och lära här och nu.

Jag har tröttnat på att vi förklarar elevernas problem som något som fanns i dem, och om så vore, så här och nu kan vi trots det ge eleverna undervisning och försätta samtliga barn i lärande. Jag är trött på utpekandet av hemmens utbildningsnivå eller att mamma har skrivkramp eller att pappa har dyslexi som per automatik ger förklaringsmodeller i skolan. Jag är djupt besviken över att vuxna inte bättre kan stå på barn och ungdomars sida om saken, utan snabbt sälla sig till diciplineringsåtgärder som om vi inte kunde bättre.

Ingen gång säger vi att här och nu, i tid och rum, ska vi skapa undervisning och lärande. Oavsett hur det är med din bakgrund eller gamla skolhistoria så börjar vi om, dvs vi ser på varandra igen och på nytt, ärver inte andra lärares tyckanden och tänkanden utan ser vad just relationen här och nu kan innebära för eleven, skapar undervisande fokus och manar in eleverna genom att vi lärare själva konsekvent håller oss till innehållet och inte avbryter det.

Jag har några gånger i mitt lärarliv bett skolhälsan om stöd i min egen lärande utveckling. Idag har elevhälsan ett nytt framtida uppdrag, den nya skollagen ger oss en ny möjlighet och därför kanske vi ska ha en annan välkomnande inställning till elevhälsans perspektiv i våra klassrum. Det skulle betyda att vi tänker rumsligt och just nu – inte förflyttar ansvaret ut mot föräldrar som inte ingår i kontexten här och nu, och ser vad som händer i interaktionen mellan lärare och elev och där läraren får stöd i sin professionalisering.

För det är i professionen eleven kan få stöd. Inte utanför professionen. Och om vi ska verka för vårt uppdrag och till elevernas försvar så visar vi dem att vi inte vill göra oss av med elever utan lära oss att professionellt utvecklas i relation till samtliga elever. Det är ju vårt uppdrag.

Och som lärare är vi närmast eleverna. Vi borde förvalta denna närhet med respekt för det vi vet, ser och gör. Till elevens försvar. Jag tror att om vi yrkesorienterar oss inom vårt yrke, polerar fram det pedagogiska uppdraget och tar ansvaret fullt ut så gör vi något för de elever som här och nu går i skolan.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Försvar till ett litet barn som fick höra tråkiga saker om sig själv
  2. Elevernas utvärdering – den tog jag till hjärtat
  3. Till läraryrkets försvar!
Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande, Pedagogik, Skolrättigheter | 3 kommentarer

Kursplanernas finaste ord

Postat den 11/08/2010 av Anne-Marie Körling

Vill, kan och vågar!

Det är kursplaneord. Ja, det har funnits där sedan 1994 och troligen kommer de att finnas i skola 2011 och det betyder att anslaget är så generöst i skolan.

Det är två ord – vill och vågar… som kanske ger en handlingsfrihet som är stor. Kan är det allt ska mynna ut i. Det står inte i kursplanerna :  Måste, tvingas och kan. Det tycker jag känns befriande.

Nåväl,

Vill, kan och vågar är förstås och naturligtvis också tillåtet professionen. Men inom ramarna för Vad och Varför. Vi har rätt att utveckla mängder av undervisningar och det krävs en aning Vill, Kan och vågar också hos professionen. Bara vi följer upp och utvärderar och delar med oss av våra undervisande framgångar, ja också om de undervisningar som hamnade lite fel och där alla for i diket. Så länge vi gör reflektioner och tar in eleverna i detta reflekterande så är det helt i sin ordning, tänker jag.

Det är därför jag i mina blogginlägg så ofta skriver vill, kan och vågar.

Jag tycker det vilar så mycket fint i dessa ord. Om vi läser dem vill säga!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kursplanernas fyra viktigaste ord!
  2. Bottom-up
  3. Läraryrket: Rosa är inte ett namn – det är en handling
Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , , , , | 9 kommentarer

Detta inlägg har 1000 besökare…

Postat den 10/08/2010 av Anne-Marie Körling

Detta inlägg på min blogg har nästan 1000 besökare (har inte kunnat se sådant tidigare) … vore roligt om ni skrev något när ni var där och läste. Jag tänkte – tänk om det blev 1000 kommentarer också. Det var bara en tanke… det skulle vara så vänskapligt!

Ja, jag är lite nyfiken!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Föreläst för förskolorna idag
  2. Imorgon – fotografier och svar på era inlägg
  3. HALLÅ HELA PRESSEN! Lärartyckare finns i hela Sverige!
Publicerat i Mina läsare | 9 kommentarer