Anne-Marie Körling

En elev säger:

– I början tyckte vi att du ställde konstiga frågor  som typ ”Hur är det att vara du idag?” men förstod att du var intresserad av vilka vi var.

En annan elev sa:

– Du bara fortsatte att hälsa på oss – sa godmorgon – fast vi inte svarade. Jag kommer att sakna det.

Att välja är en medveten handling 

Och ja, jag är pedagog. Mitt redskap är min nyfikenhet, min envishet och mitt innehåll. Jag tänker:

• Hur kommer eleverna uppfatta detta?
• Vad kommer att hända?
• Vilka frågor kommer att ställas?

I mina böcker skriver jag om att välja förhållningssätt. Jag väljer alltid hur jag ska bemöta eleverna innan jag möter dem. Ofta väljer jag att mitt förhållningssätt ska präglas av

• nyfiken/intresserad
• envis – inte överge innehåll
• medvetenhet – jag väljer alltså har jag medvetet bestämt mig

Nyfikenhet snarare än bedömningar

Samma sak gör jag då jag handleder. Jag undrar vad som kommer att hända i mötet, hur vi kommer att bemöta innehållet och vilka frågor som ställs. Jag undrar mer än jag bestämmer mig för. Jag vill långt ifrån den skola där vi snabbt recenserar och bedömer. Vi har blivit så rädda för frågorna eftersom vi inte förstår om de bottnar i kritik eller nyfikenhet. Ofta tar vi dem som bottnar de i kritik.

Jag frågade en gång en matematiklärare

– Hur undervisar du om … ?

Läraren blev så förtvivlad och sa:

– Jag orkar inte med frågor av det där slaget. Har jag gjort något fel?

Jag insåg att min fråga togs emot som kritik. Inte som nyfikenhet. Jag ville verkligen veta. Kanske kom frågan att bli besvärlig utifrån den position jag hade men jag kom sedan att fundera över den här rädslan för kritik och bedömningar snarare än den möjlighet frågan ger läraren att berätta, beskriva och synliggöra.

Lektionsbesöken ska präglas av nyfikenhet

Jag läser om lektionsbesöken på twitter. De som gör ett lektionsbesök har med sig papper, manualer att pricka av och anteckningar att göra. Jag har gjort många lektionsbesök. Jag har varit i lärares klassrum om och om igen. Suttit med, lyssnat, följt och antecknat. Jag har säkerligen till en början upplevts som ett hot och som en någon som ska kritisera och peka ut bristerna. Men jag har aldrig gått in i ett klassrum med den tanken. Det är med nyfikenhet man ska besöka en lektion. Det är med respekt man ska delta i en lärares undervisning. Med åren har jag lärt mig att en lektion inte berättar något om undervisningens utveckling. Det jag kan se på en lektion är det omedelbara av bemötanden och kontakt mellan elever, elever och lärare och elever. Vad jag behöver ta hänsyn till är att läraren kan vara nervös och känna sig osäker och det beror i så fall på att jag är där. Jag måste vara medvetet om att det kan vara så.

En lektion byggs upp av flera lektioner. Det är som ett pärlhalsband. Därför kan lektionen där läraren håller en föreläsning om franska revolutionen och där eleverna sitter tysta och lyssnar inte endast uppmärksamma att läraren har hela talutrymmet och eleverna antecknar och ställer frågor. Det man kan uppmärksamma är att läraren har talutrymmet, att eleverna lyssnar, att eleverna antecknar och att läraren uppfattar deras frågor.

Mycket kan man önska att en enda lektion innehåller

Man kan önska mycket av en lektion när man besöker den. Allt ska finnas i den. Vilket i sig är en omöjlighet. Det är också orealistiskt. Med för detaljerade papper i knäna kan man skapa brister i en väl fungerande undervisning. Borde den inte vara mer elevaktiv? Då kliver vi in i bristtänkandet och förlorar kontakten med det som faktiskt äger rum i klassrummet. Vi ser inte att eleverna antecknar, lyssnar, frågar och att fokus hålls både av elever och lärare. Vi petar i något som kan upplevas som kritik. Vi kanske frågar läraren:

– Hur tänker du kring elevaktivitet?

Och i samma stund så har vi sått vårt tvivel i lärarens inre. Hellre fråga öppet och nyfiket

– Berätta om lektionen.

I lärarens arbete läggs lektion till lektion. Nästa lektion är mer elevaktiv. Läraren sitter ner och diskuterar i smågrupper. Går omkring och ställer frågor, aktiverar de som behöver en extra skjuts in i det fokus som ligger i rummet. Besöker man en sådan lektion kan dra slutsatsen att läraren inte ägnar sig åt ”förmedlandet av innehåll” och ger en undervisning som når hela klassen.

Tro inte att du ser allt – gå nyfiket tillbaka och delta igen

Det krävs många, många och återigen många besök för att förstå det som sker i undervisningen. Den behöver inte bli bedömd utan följd. Den behöver våra nyfikna ögon och vår okritiska hållning. Jag ställer mig nyfikna frågor:

• hur är det att vara elev här?
• hur är det att vara lärare här?
• finns allt tillgängligt – papper, pennor, böcker?
• om läraren fick önska vad skulle läraren önska då?
• vilken återkoppling vill läraren ha?
• skulle jag som undervisande lärare vilja ha mig själv där?

Intresse är smittsamt – visa intresse

En annan sak jag noterar är mitt eget engagemang. Hur läraren och eleverna också lockar mig in i ämnesområden. Inte sällan blir  jag engagerad. Klassrummet kan präglas av intresse och detta intresse går att låna av. Intresse är smittsamt. I den bästa av världar glömmer jag av min handledande roll och reagerar på innehållet, räcker upp handen, vill vara med, delta, bidra, ställa frågor. Då är jag fast i innehållet tillsammans med lärare och elever. Den nyfikna frågan blir därför

– Hur kom det sig?

Då jag gjorde min VFU hade jag en lärare från Lärarhögskolan som ställde mig nyfikna frågor. Trots att det var en ”provsituation” präglades min lärares frågor mer av nyfikenhet än av bedömning. Jag minns hur jag upplevde mig sedd som professionell och att mitt innehåll och mitt förhållningssätt väckte nyfikna frågor. I ett sådant samtal växer båda. Den som är nyfiken ger möjligheterna till samtal och inte till försvar.

Samma sak gäller för forskning, ny litteratur, nya trender, remisser och förslag, rapporter vi får läsa eller ska ta vår utgångspunkt ur. Vi kan lyfta någon aspekt och undersöka hur vår skola arbetar/inte arbetar med just den frågan eller innehåll. Inte genast omsätta i förändring utan bistå till ett sammanlänkande mellan det som redan sker och den språngbräda som eventuellt erbjuds oss:

– Vad ser vi redan idag i vår skola?

Intresse – en positiv affekt

Nyfikenhet är kopplat till den positiva affekten intresse. Intresse gör något med oss och den påverkar också vår omvärld. Intresse går att dela, sprida och fördjupa. En skolas arbete borde därför präglas av intresse. Nyfikenhet förklaras i ordboken med ”att vilja veta hur saker och ting förhåller sig”. Intresse förklaras med ”en spontan och lustbetonad inriktning av uppmärksamhet” och något man ”ägnar uppmärksamhet åt”.

Att vända intresset in i skolan – Vad sker i den idag?

• En rektor som är nyfiken på /intresserad av undervisningen. Vad behöver den? Hur lärare gör olika? Vad är gemensamt? Vad kan jag inte släppa efter att jag deltagit? Hur blev jag intresserad? Vad gjorde mig nyfiken?
• En lärare som är nyfiken på hur eleverna förstår och hur olika de kan förstå? Hur läser eleverna och vad läser de? Hur tänker de om ämnet matematik? Vad får dem att lära sig om positionssystemet? Hur kom det sig att de blev intresserade?
• En skola som präglas av nyfikenhet. Vilka läromedel har vi? Vilka känner vi till? Vilka frågor ställer föräldrarna? Vad ger vi dem för information? Vad berättar vi om skolan? Hur kan vi berätta om den inifrån? Vilka frågor kidnappar oss? Hur visar vi intresse och nyfikenhet på vår skola? Vad hindrar oss?

Rektorns intresse och medverkan

Jag minns rektor som ropade till en lärare:

– Du, får jag ta högläsningen i din klass idag? Jag älskar boken ni läser och vill gärna läsa ur den för er.

Det var rektorn på Nya Zeeland. Rektorn visste vilka böcker som lästes i klassrummen. Rektorn gjorde små inhopp i klassrummen som en naturlig del av det som ägde rum på skolan. Och varje dag ställde rektorn samma fråga:

– Vad händer på vår skola idag? Vilka innehåll undervisas det om? Hur mår våra elever? Hur mår vi?

Intresse för och intresse av.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling