Traditionell bokstavsinlärning? Ta bort ordet traditionell!

Vad tycker du om traditionell bokstavsinlärning?

Jag fick frågan. Jo, jag tänker mycket på hur vi lär eleverna skriva, jag tycker och tänker. Det första jag tänker är att vi ska ta bort ordet traditionell.

Allt är nytt för den som lär för första gången. Det handlar om gemenskap

Om vi ska tala om traditionell bokstavsinlärning så bör vi nog titta på traditionell bokstavsundervisning. Också där kan vi ta bort ordet traditionell. Det vi syftar till är om vägen till bokstäverna är något vi själva känner igen och som vi inte längre tycker är bra för att vi själva tror att vi går i gamla fotspår. Frågan är vad vi gör med våra erfarenheter, hur vi omsätter dem idag och om de har ett värde idag? Det traditionella är en slags tillbakablick och ifrågasättande. Jag tror vi ska fundera över vad ordet gör med oss och vår undervisning.

Allt är nytt!

För eleverna är allt nytt. Så väljer jag att se på allt. Det betyder att mitt förhållningssätt måste vara att det är nytt. Det betyder att jag måste förhålla mig nyfiken till bokstäverna återigen, förnya min syn på dem, utveckla nyfikenhet på det jag sedan länge kan och det jag ska lära mina elever. Om jag inte är nyfiken utan ser arbetet som en nödvändigt ont kommer det att göra något med eleverna.

Att lära sig bokstäver handlar om att förstå något om det gemensamma. Vi har bokstäver för att vi ska kunna uttrycka oss och för att vi ska kunna komma överens. Bokstäverna har skapats av människor för att vi ska kunna samlas kring dem. Undervisningen om bokstäverna handlar om något större än att bara kunna skriva dem. Det handlar om att kommunicera och något för det framtida. I bokstävernas form utvecklas skribenten.

Formen och mötet med en annan bokstav

Jag har sett att elever som inte lärt sig skriva och öva sig i skrivandet kan få svårigheter att forma bokstäver längre fram i skrivandet. Jag har flera gånger tänkt att hur vi skriver bokstäver handlar om att vi ska underlätta själva skrivandet. Det betyder att formen ska möjliggöra ett möte med en annan bokstav och det skrivande flödet ska bli mjukt och enkelt. Jag funderar över hur vi kan få skrivandet av en bokstav att slutligen bli ett möte med en annan bokstav. Vad händer då? Målet med skrivandet är att det ska bli ett redskap för kommunikation och textrörelse.

Överenskommelsen 

Bokstäver handlar om överenskommelse. Om vi skriver ett a står det för ett ljud beroende på bokstavskamrat eller bokstavskamrater. Det är överenskommelsen vi ska verka för. Att vi alla ingår i den. Att vi förstår varandra. Att vi deltar i den skrivande form som samhället givit oss.

Därför är det avgjort viktigt att vi ständigt berättar hur vi förstår varandra i text. Som lärare har jag alltid läst upp mina elevers texter. Detta för att visa att jag är en läsare av det som är avsänt. Elevens text ska kunna kommunicera med mig och andra. Den ska också bära över tid och rum. Under skrivundervisningen kan vi inte begära att den gör det, vi måste gå varsamt tillväga, bygga upp skrivandet från form till relation. Vi har en överenskommelse i bokstaven. Den att vi ska dela den. Och det över tid och utanför rum. Den vägen är lång. Den ska kantas med undervisning, relation och skrivande innehåll.

Det historiska perspektivet

Vi ska anlägga ett historiskt perspektiv i allt vi gör i skolan. Jag söker i min encyklopedi under ordet bokstav. En hel värld öppnar sig. Begreppen är många: bokstavsmystik, bokstavslås, bokstavsordning, bokstavering, bokstavsträd, bokstavsrim och under dessa begrepp andra världar.

Varför behöver vi bokstäver? en underbar fet fråga som kan leda till vår skrivhistoria.

Att kungar var så intresserade av bokstävernas form och gav ”romain de roi”. En annan person är John Baskerville som skapade en bokstavsform där ”typsnittet var geometriskt regelbundet och brett. Det gav ett lugnt, värdigt och graciöst intryck med prägel av de vackraste medievalatikvasnitten.” Nationalencyklopedien 3, 1990

Den digitala texten och bokstavens form

Den digitala texten innebär en möjlighet att hitta sig själv som texttyp. Och texttyperna säger något om den som skriver. Att låta eleverna skriva digitalt och undersöka hur olika deras texter blir då de ändrar till olika typsnitt. Det är också av vikt att förklara att olika texttyper accepteras olika. Det finns mottagare som inte accepterar annat än att vi skriver i en viss texttyp och med en viss storlek på bokstäverna. Det är alltså olika skrivkulturer och läskulturer vi skriver in oss i. Och allt kan vi undervisa om. Att lära sig skriva bokstäver är en mycket stor sak. För eleverna betyder det att för alltid få redskap för gemenskap, påverkan, medverkan och delaktighet.

Då eleverna prövar sina texter genom olika texttyper kommer bokstäverna att formas olika. Ett a kan skrivas på olika sätt. Varför är det så? Varför förändras bokstaven a? Vad betyder skrivstilen? Vilka bokstavsformer gillar vi och varför?

Att undersöka skrivande andra: Att se skrivvärlden genom andras bokstäver

Det vore spännande att låta skrivande unga undersöka hur andra ser på bokstäverna. De kan intervjua personer om sin favoritbokstav och fråga varför den är det? De kan också be personerna de intervjuar skriva ned olika sätt bokstaven kan skrivas?

Lektionsidé: Vi kan låta eleverna vara bokstavsvärdar 

och undersöka sin bokstav och vara värd för den. Det betyder att alla andra elever kan hjälpa bokstavsvärden med det de hittar. Exempelvis spännande ord som de hittar i böcker. Att vara bokstavsvärd kan vara något som man fortsätter att vara genom hela skoltiden. Hur blir det med bokstavens ljud när vi lär andra språk? Hur kommer det sig att vi kan skriva samma bokstäver men det blir så annorlunda i andra språk?

När ska vi skriva bokstäver?

Det kan vara så att man inte börjar skrivandet för hand i första klass utan skriver sig till läsning och skrivning via datorn. Man kan lära sig skriva bokstäver senare. Allt beroende på hur man ser på bokstavsskrivandet. Jag tycker det finns all anledning att föra en undersökande och utvecklande högt-i-takdiskussion mellan lärare kring detta med bokstäver och skrivande.

Det taklösa, utmanande och ständigt pågående pedagogiska samtalet

Vi ska undersöka, ifrågasätta, utmana och diskutera något så viktigt som bokstäver. Det handlar i förlängningen om demokratin. Den att kunna få redskap som papper, penna, digitalt skrivbord, uttrycksmöjligheter. Det finns inget så viktigt som den inkluderade textförståelsen. Det är lekfullt bokstävernas möjlighet. Från a till o och äventyret däremellan.

Gör själv det du ber eleverna göra – vad händer?

Vad sägs om dagens bokstavsutmaning. Samla själv in ord som börjar med m. Samla in meningar som börjar med m. Fundera över hur du söker i böcker och tidningar. Lyssnar in din omvärld:

Mina ord på m är:

  • miljöperspektiv
  • mål
  • Malmö
  • miljon

Jag upptäcker något under mitt letande. Jag blir medveten om andra ord med m i. Jag blir m-medveten. Den medvetenheten skulle jag undersöka hos mina elever! Bokstavsmedvetenheten! 

 

Publicerat i Grammatiken, Lärarens språk, Läxor, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik, Pedagogiska samtal, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Traditionell bokstavsinlärning? Ta bort ordet traditionell!

Traditionell bokstavsinlärning?

Bokstäver upplyser, lyser upp, gör det inre upplyst!

Bokstäver upplyser, lyser upp, gör det inre upplyst!

 

Publicerat i Boken i undervisningen, Kommunikationen, Litteratur och läsning, Pedagogiska samtal, Skolrättigheter, Skriver om ditt och datt, Strategier, Styrdokumenten, Svenska | Kommentarer inaktiverade för Traditionell bokstavsinlärning?

Skolminnestwitter a la Hadar

Skärmavbild 2013-03-16 kl. 8.21.14 PMSkärmavbild 2013-03-16 kl. 8.21.22 PMSkärmavbild 2013-03-16 kl. 8.21.44 PM

Publicerat i Kommunikationen, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Pedagogiska samtal | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Skolminnestwitter a la Hadar

Aldrig den första boken, den enda, alltid omtanken om nästa

Denna text är ur MITT SÅR, en bok som varar, en bok jag skrev 2007. En storbok. Hejsan Hoppsan!

Denna text är ur MITT SÅR, en bok som varar, en bok jag skrev 2007. En storbok. Hejsan Hoppsan!

Låt aldrig läsaren sluta med sin första bok, aldrig avsluta sin förståelse av läsning med den som aldrig blev den där boken som kunde ha givit en fortsättning. Låt aldrig läsaren stå där med en öde tanke om att böcker inte är för mig utan för dom. Dom andra.

Låt aldrig den som för första gången läser en bok hamna i skugga och ensamhet utan följ med ömsint nyfikenhet, lägg en hand på läsarens axel och högläs ett stycke för att du finner att spänningen i boken är olidlig och för att du själv är så nyfiken på innehållet. Dela innehållet med den läsande.

Ta aldrig ifrån den nyblivne läsaren äventyret att välja en bok själv. Bedöm aldrig boken som den du själv aldrig skulle läsa. Glöm aldrig någonsin bort att du en gång var en som läste en bok den första gången.

Publicerat i Boken i undervisningen, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Aldrig den första boken, den enda, alltid omtanken om nästa

Orden jag fick och hur illa de passade i ett annat sammanhang

Mitt hundintresse tog mig till biblioteket. Mitt hundintresse tog mig till rubrikerna om hundar. Mitt hundintresse hade ingen humor. Mitt hundintresse var på fullt allvar. En hund skulle jag ha. Jag var tio år.

Jag var också tio år då jag bytte skola. I min gamla skola var fröken van vid mina hundord och mitt intresse. Min nya fröken visste inget om det. Då jag satt vid skolbänken i min nya klass frågade min fröken om det fanns några vårtecken vi upptäckt. Och jag räckte upp handen. Mitt intresse hade fått mig att läsa en artikel i en tidning om de tidiga vårtecknen. För någon dag sedan hittade jag en liknande rubrik och artikel i tidningen Metro. Jag log. Brett. Innerligt. Om detta vet jag en hel del:

Körling fotograferar ur Metro den 14 mars 2013

Publicerat i Värdegrunden, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Orden jag fick och hur illa de passade i ett annat sammanhang

Med första klassen, i första klass och första klassens läs- och skrivundervisning

Hejsan Anne-Marie, vilken metod/arbetssätt skulle du vilja rekomendera i en etta, när det gäller bokstäver, läsning och skrivning. Vill du skriva lite om det. Tacksam för hjälp- mvh från en ganska så nybliven läraren som aldrig haft en etta-men får en till hösten….

Frågan är stor och viktig. Jag ska söka förklara, och jag lär få återkomma om och om igen för att berätta mer och utförligare, det här får bli en början.

Lärarens förhållningssätt 

Då eleverna kommer till första klass är de nyfikna på att börja skolan. De vill lära sig. De har förhoppningar och funderingar om skolan. Läraren är mycket viktig. Lärarens roll är att ge lektioner i, utmana med tankar om, medvetandegöra bokstävernas form, ljud och olika ljud i olika sammanhang, och läsa högt och läsa ihop och läsa med. Läraren kan utveckla sin nyfikenhet hur barn lär sig läsa och hur undervisningen påverkar eleverna att läsa och lära sig läsa.

Läsningens innehåll

Att lära sig läsa är en mycket stor och omvälvande känsla. Vägen dit går via mängder av texter. Vägen dit ska kantas, följas och utmanas av undervisning. Jag tror mycket på den muntliga texten, den vi kan lyssna till, den vi kan tala om, den eleverna uttrycker, den läraren utmanar med. Orden ska finnas i munnen och i rummet tänker jag ofta. Det är då vi kan famna dem till vårt inre. Orden blir uttryckta och uttalade i rummet, delade med andra och utmanade i olika andra sammanhang. Det betyder att varje lärare kan göra mer av det språk som används av eleverna och höra att undervisningen leder till ett större ordförråd och en större förmåga att förstå komplicerade texter. Jag har skrivit mycket om det här i Kiwimetoden, 2006.

Låt exempelvis undervisningen beröra höglästa meningar där eleverna härmar författarens sätt att beskriva genom att muntligen få uttala dem och säga orden och meningarna. Låt eleverna få använda ord och sätta in dem muntligen i hela skriftlika meningar, alltså, ett skriftliknande muntligt språk. Jag har alltid givit mina elever möjlighet att låna mina uttalade ord eller låna av varandra. I en läsande klass talar och diskuterar vi mycket och ofta.

Det måste finnas mängder av olika böcker att läsa ur och i. Det måste också finnas flera undervisningar med text i fokus. I mindre grupper, i helklass, en-till-en mellan lärare och elev, elev och elev. Jag har genomfört mina undervisningar så att eleverna alltid har en läsande och lyssnande kompis med vilken eleverna alltid kan prata text och innehåll ihop med. Jag är också noggrann med att skriva hela meningar och uttala dem då jag undervisar.

Jag skriver ned ord eleverna använder och gör undervisningar kring dem. Jag använder mig av det som händer i klassrummet. Skapar mer språk av det eleverna gör. Jag är mycket medveten om vad det är jag gör och vad det är jag har till uppdrag.

Exempelvis är högläsning en gemensam väg in i skriftspråket, att höra skriftspråket i lärarens mun. Därför tror jag eleverna måste få lära sig språk genom att få språk. Exempelvis skulle jag, förutom den bok jag högläser ur, ge andra högläsande texter vilka också modellas på whiteboard. Eleverna får därmed alltid se text och höra läraren muntligen ge den liv. Det betyder också att eleverna kan få påverka innehållet, fråga om ord och vara nyfikna på hur författaren gör när författaren skriver.

Min erfarenhet är den att jag måste vara mycket nära min undervisning, tycka om den, gilla det jag gör, gilla att eleverna frågar och vill förstå,  förstå vikten av mitt uppdrag och att det i sin djupaste form är en fråga om demokrati. Jag ser den språkliga leken som en daglig aktivitet och mitt ansvar om att ge mer språk mitt uppdrag. Språk är också en kreativ möjlighet.

Då jag läser högt skapar textutrymme för eleven att tänka. Och jag tror på textens möjlighet till inre tankar. I skolan är texten en möjlighet för yttre samtal och dessa ska vi uppmuntra.

Elevernas egna skrivande och läsande ska vi se som lärande. Eleverna ska få möta olika innehåll och genom dem lära sig läsa. Läsa är att förstå textens innehåll och att kunna bokstävernas ljud och hur de samspelar med andra bokstäver för att skapa mening och betydelse för läsaren. Läsningens innehåll måste påverka och medverka till att eleven vill och kan utveckla sin läsförståelse. Det betyder att läsningen måste upplevas meningsfull och rolig.

 

Publicerat i Boken i undervisningen, Konsultation av något slag, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | 4 kommentarer

De oanade vägarna – var blev ni av alla utbildningsvägar?

Körling fotograferar 2013

Jag läser DN gratulerar Bengt Winblad. Bengt Winblad är en av världens ledande forskare kring Alzheimers sjukdom. Jag läser om vägen till yrket och kunskapen. Om lagsporterna:

”Det är en fördel att ha varit med i lagsporter. Det handlar om att bygga upp framgångsrika lag och coacha på rätt sätt för att nå framgångar.”

Jag läser också om de dåliga studentbetygen. Att idrotten var viktigare än skolarbetet. Bengt Winblads betyg var inte tillräckliga för studier till läkare.

Jag tänker att det här måste vi lyfta fram. I den mål- och resultatstyrda skolan måste vi ge exempel på att det går. Jag vet fler unga som knappt klarat sin grundskola men som hämtat upp sina kunskaper via nätet och tagit sig vidare i studier. Ofta har det varit då de mött arbetslivet och vad de ser av andra arbetande människor. Därför är det nog av vikt att de som inte lyckats i skolan famnas av mängder av människors berättelser om hur de gjorde, hur vägarna öppnades och hur studieintresset tog fart. De oanade vägarna – de som inte är kända för den som sitter i skolbänken idag. De som tänker att livet går åt helvete för att betyget i geografi haltar och alla andra betyg också.

Finns det några drömmar vi kan lyssna in? Några vägar vi kan visa på? Några oanade möjligheter som vi inte känner till? Något hoppfullt? Eller är dessa vägar för få idag? Var kan unga människor få och återfå hopp?

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer